Sängdags klockan 20.00
Igår när vi satt och kollade på Criminal Minds (vet att jag säger att jag i princip bara följer humor-serier, men CM är riktigt bra) var "Steve" med, och det första Max sa var "Fan jag känner igen honom! ... Men från vad..?" Jag hann inte ens avsluta min ledtråd "Mir..." - "Miranda's man, vad heter han, Steve från Sex And The City!" Hur härligt är inte det när ens kille kan sånt? Känner mig nästan skyldig till att memorera lite fakta om flygplan och stridsfordon eller varför inte vapen?
Imorgon åker Max iväg med jobbet. TIDIGT. Vi ska upp 3.00. Jag behöver ju bilen när han är iväg, så det blir intressant att se om jag faktiskt är kapabel till att köra nyvaken. Lite läskigt faktiskt. Jag menar, det är ju som att köra rattfull. Vi lägger oss absolut senast 20.00. Helst 19 redan. Lite försmak av pensionen.
Imorgon åker Max iväg med jobbet. TIDIGT. Vi ska upp 3.00. Jag behöver ju bilen när han är iväg, så det blir intressant att se om jag faktiskt är kapabel till att köra nyvaken. Lite läskigt faktiskt. Jag menar, det är ju som att köra rattfull. Vi lägger oss absolut senast 20.00. Helst 19 redan. Lite försmak av pensionen.
Bildbomb, vår fredag
Till en början kändes det som om vi sovit bort hela dagen, då vi gick upp tolv. Men vi bestämde oss att fixa oss snabbt och bege oss till ett café vi velat gå till väldigt länge.
Hur avundsjuka är inte ni? Under flera år har mandeltårta alltid varit en favorit, men den här godingen kommer jag beställa varje gång framöver.
Sedan shoppade vi lite, och köpte välbehövda magneter, som vi försökt få tag på i evigheter. Finns ingenstans. Lyckligtvis hittade vi en gömd, liten butik. Fanns inga färdiga magneter, så vi fick pynta själva. Det blev kattmagneter. (Faktiskt Max's idé, så ni inte tror jag är Crasy Cat Lady)
Nu lagar Mästerkocken zucchinibåtar som vi tänker avnjuta med rött vin. Var längesedan, och det är ju trots allt nyttigt med vin. En perfekt ursäkt att köpa lite om man ändå har vägarna förbi systemet!
(Ja, vi köpte den bara för att vi gillade lådans design...)
Trevlig helg på er!
2011-08-25
Här regnar det förfullt. En typisk höstdag, som jag inte alls trivs med. Och Max, stackarn, han blev besviken igår kväll, när min "konkurrent" Tone tackade för sin tid på tv4. "VAAA??!!" utropade Max förtvivlat. Han hade behövt sol istället för gråa moln. Kanske en liten segelflygtur på det, men jag tror han överlever.
Slänger in hans favoritbild. Den cencurerade då.
Är det här allt som krävs? En kavaj sen inget mer? Nåja, det sparar massa pengar på fräcka underkläder från Victoria's Secret.
Varför finns min blogg bland kåta västeråstjejer?
Jag är inte det minsta förvånad att det finns desperata, sugna killar med toarullar i handen jämt och ständigt som letar porr eller efter tjejer i närheten, men hur fan kan min blogg finnas med på den specifika listan?
Och Max tycker jag är kattgalen?
Erika tipsade mig om ett videoklipp på den galnaste katttjejen genom tiderna. Visst, jag gillar också katter. I söndags klappade jag grannens katt igen i säkert tio minuter. Några ungar kom efter och ville också klappa den. "Är det din katt?" frågade en av dem. "Nej, jag tycker bara den är så söt så jag kunde inte låta bli och klappa den." svarade jag. I efterhand hör jag hur galet det låter. Ännu värre att jag faktiskt stod ut att ha snorungar i närheten av mig bara för katten är stort bevis att jag gillar katter. Fan, jag har använd k-ordet nästan lika ofta som den här tjejen. Kolla in den!
Lista: Kärlekens biverkningar
Har mycket för mig nu, men bara för att bloggen inte ska vara död, slänger jag in en sån där konstig "blogg-lista".
1. Innan jag träffade Max var jag som en katt; Oberoende, fräste om jag fick för mycket uppmärksamhet på krogen och träffade killar bara när det passade mig. (jag lyckas alltid låta som en slampa i mina berättelser, men ni fattar)
Nu är jag som en hund, bokstavligt talat. Helt beroende av honom, älskar att ligga i hans knä och mysa, han kan "klappa" mig i håret hur länge han vill och tom trassla till det - jag bryr mig inte. När jag hör att portdörren öppnas blir jag så förväntansfull och tittar mot dörren i hopp att han ska kliva in. Jag gör vadsomhelst för honom och är trogen som en lojal hund mot sin husse.
2. Jag är så fjantig man kan bli. När jag ska steka något häller jag margarinet som ett "M" för Max och ett hjärta för att. Ja ni vet. Jag älskar honom. Det är dock ingen tvångstanke, jag har bara öst på hur som helst några gånger också.
3. Jag tror inte på stjärntecken, spådomar och sånt där krims krams. Ändå blev jag helt till mig när jag såg i skolans almenacka, för ett par år sedan, att fiskarna och stenbocken är en perfect match. Min mamma är också fiskarna och hon är för (no offence) överkänslig för att "passa" med honom. Alla är olika, fastän man har samma stjärntecken. Men, jag blev då så glad och log hela dagen. "Vi passar bra ihop!" Fyfan, vilken dubbelmoral man kan få.
4. Jag har betydligt svårare att tycka andra killar är snygga eller do-able, det går inte ens att tänka tanken. Om jag dock en dag skulle lägga märke till en främmande kille hade han med stor sannolikhet haft liknande drag som Max. Hörde en gång att en vän dejtade en chilenare. Min första tanke var "Då måste han vara snygg!" bara för att Max kommer därifrån. Jag är förstörd.
Visst det kan vara gulligt ibland, men det är aningen frustrerande att inte ens tycka någon annan är helt okej. Då hade man i alla fall varit normal. Fast å andra sidan har Max verkligen höjt ribban, så det kanske inte är konstigt att jag inte märker andra killar. Man brukar ju säga att kärleken gör en blind.
1. Innan jag träffade Max var jag som en katt; Oberoende, fräste om jag fick för mycket uppmärksamhet på krogen och träffade killar bara när det passade mig. (jag lyckas alltid låta som en slampa i mina berättelser, men ni fattar)
Nu är jag som en hund, bokstavligt talat. Helt beroende av honom, älskar att ligga i hans knä och mysa, han kan "klappa" mig i håret hur länge han vill och tom trassla till det - jag bryr mig inte. När jag hör att portdörren öppnas blir jag så förväntansfull och tittar mot dörren i hopp att han ska kliva in. Jag gör vadsomhelst för honom och är trogen som en lojal hund mot sin husse.
2. Jag är så fjantig man kan bli. När jag ska steka något häller jag margarinet som ett "M" för Max och ett hjärta för att. Ja ni vet. Jag älskar honom. Det är dock ingen tvångstanke, jag har bara öst på hur som helst några gånger också.
3. Jag tror inte på stjärntecken, spådomar och sånt där krims krams. Ändå blev jag helt till mig när jag såg i skolans almenacka, för ett par år sedan, att fiskarna och stenbocken är en perfect match. Min mamma är också fiskarna och hon är för (no offence) överkänslig för att "passa" med honom. Alla är olika, fastän man har samma stjärntecken. Men, jag blev då så glad och log hela dagen. "Vi passar bra ihop!" Fyfan, vilken dubbelmoral man kan få.
4. Jag har betydligt svårare att tycka andra killar är snygga eller do-able, det går inte ens att tänka tanken. Om jag dock en dag skulle lägga märke till en främmande kille hade han med stor sannolikhet haft liknande drag som Max. Hörde en gång att en vän dejtade en chilenare. Min första tanke var "Då måste han vara snygg!" bara för att Max kommer därifrån. Jag är förstörd.
Visst det kan vara gulligt ibland, men det är aningen frustrerande att inte ens tycka någon annan är helt okej. Då hade man i alla fall varit normal. Fast å andra sidan har Max verkligen höjt ribban, så det kanske inte är konstigt att jag inte märker andra killar. Man brukar ju säga att kärleken gör en blind.
Hunden har finare päls än mitt hår
I södags var Max och jag på hundutställningen i brunnsparken. Han är tokig i hundar, liksom jag är i katter. Hundra kronor hit och dit, men det var det värt. Han lyste upp som en liten pojke och ville klappa allihopa.
Den här hunden var inte söt enligt honom, men den var "elegant". Han tog några bilder och strök händerna genom pälsen mer än han gjort med mitt tillfixade hår under åren.
"Så fin och silkesslät är inte ens du i håret efter du tvättat och stylat det!" slängde han ut, följt av "No offence". Mm, none taken. Kvinnan måste ha behandlat pälsen i flera veckor innan utställningen. Och Max var helt insatt och glad, så han slipper undan.
Den här hunden var inte söt enligt honom, men den var "elegant". Han tog några bilder och strök händerna genom pälsen mer än han gjort med mitt tillfixade hår under åren.
"Så fin och silkesslät är inte ens du i håret efter du tvättat och stylat det!" slängde han ut, följt av "No offence". Mm, none taken. Kvinnan måste ha behandlat pälsen i flera veckor innan utställningen. Och Max var helt insatt och glad, så han slipper undan.
Suger på avstånd
Igår hängde jag och André med Max till skytteklubben. Båda trodde vi skulle göra bort oss och jag var säker på att falla omkull baklänges när jag sköt iväg skotten. Det gick till vår förundran riktigt bra! Är dock lite irriterad att jag glömde ta kort där, men jag har i alla fall en liten souvenir på ett av skotten jag avfyrade med geväret.
Ser ni? Nästan lika lång som mobilen! Trodde jag skulle vakna med ett stort blåmärke, men är man till och med så klen som jag, kan man slippa det genom att helt enkelt hålla rätt och trycka vapnet hårt mot axeln.
På 50 meters avstånd high five:ade jag och André varandra som om vi vore Barney Stinson, bara över hur grymma vi kände oss. Och det var vi! När vi förflyttade oss till 80 meters avstånd sög jag dock och missade tavlan med ett skott som for någonstans in in sandhögen på 30 meter. I mitt försvar var det mindre måltavla.
Ska bli kul att återkomma en dag, och den gången bjuder jag på bilder!
Ser ni? Nästan lika lång som mobilen! Trodde jag skulle vakna med ett stort blåmärke, men är man till och med så klen som jag, kan man slippa det genom att helt enkelt hålla rätt och trycka vapnet hårt mot axeln.
På 50 meters avstånd high five:ade jag och André varandra som om vi vore Barney Stinson, bara över hur grymma vi kände oss. Och det var vi! När vi förflyttade oss till 80 meters avstånd sög jag dock och missade tavlan med ett skott som for någonstans in in sandhögen på 30 meter. I mitt försvar var det mindre måltavla.
Ska bli kul att återkomma en dag, och den gången bjuder jag på bilder!
Wellness Studio
Ni har väl lärt er vid det här laget hur jag tillbringar mina lediga dagar, då alla andra jobbar? Jag har storstädat och sånt bara som tidsfördriv sedan elva. (Jag vet, jag behöver en hobby) Snart håller Max och ett gäng en intervention för mig pga att jag är "beroende" av att städa. Seriöst, kan folk ha så allvarliga problem? Alkohol-, eller chokladberoende förstår jag, men städning är ju tråkigt. Boring as hell.
Tänker inom kort eventuellt baka äppelpaj, så vi gör slut på alla äpplen. Att äta upp dem en efter en kommer ta tid och vi ska ändå vara hälsosamma när Max slutar och träna. Hur stora är oddsen?! Skämt å sido var det för längesedan jag tränade. Över en månad. Och Wellness får pengar för ingenting då. Så jag tänker träna som aldrig förr. Kanske bör jag hämta ut en till bricanyl. SÅ jobbigt ska det vara.
Tänker inom kort eventuellt baka äppelpaj, så vi gör slut på alla äpplen. Att äta upp dem en efter en kommer ta tid och vi ska ändå vara hälsosamma när Max slutar och träna. Hur stora är oddsen?! Skämt å sido var det för längesedan jag tränade. Över en månad. Och Wellness får pengar för ingenting då. Så jag tänker träna som aldrig förr. Kanske bör jag hämta ut en till bricanyl. SÅ jobbigt ska det vara.
Belgiska våfflor
Igår kväll åkte vi trots allt till sailet i Karlskrona. Bor man i Blekinge får man väl ändå ta och leva som en bleking.
Vi missade karusellerna helt och hållet, och upptäckte dem inte först vi var uppe på utsiktsplatsen påväg hem. Däremot fick vi i oss chorros och belgiska våfflor. Ni kanske undrar varför jag inte har kort på våfflorna? Då känner ni inte mig - jag åt ju upp allt direkt innan Max ens hann blinka!
Bjuder dock på en bild på från utsiktsplatsen!
... Jag förstår inte heller hur vi kunde missa det där...
Vi missade karusellerna helt och hållet, och upptäckte dem inte först vi var uppe på utsiktsplatsen påväg hem. Däremot fick vi i oss chorros och belgiska våfflor. Ni kanske undrar varför jag inte har kort på våfflorna? Då känner ni inte mig - jag åt ju upp allt direkt innan Max ens hann blinka!
Bjuder dock på en bild på från utsiktsplatsen!
... Jag förstår inte heller hur vi kunde missa det där...
Hur är en fobi ens tröst?
Igår efter tvätten såg jag en spindel - igen. Säkert femte vi haft på bara två veckor. Jag får panik och Max hånar mig. Hade han sett en orm i rummet skulle han springa upp i mina klena, degiga armar som en liten flicka. Fobi som fobi, liksom.
"Om det är någon tröst så finns det lika många spindlar här inne, som det gör därute."
Trodde enda i-landsproblemet idag vore att överväga om jag ska ta med mig de få chipsen vi har hemma till jobbet så vi orkar med ikväll, eller promenera till stan och köpa något mer.
Nu är jag mer bekymrad över när nästa spindel tar sig genom någon element eller vart tusan de gömmer sig.
"Om det är någon tröst så finns det lika många spindlar här inne, som det gör därute."
Trodde enda i-landsproblemet idag vore att överväga om jag ska ta med mig de få chipsen vi har hemma till jobbet så vi orkar med ikväll, eller promenera till stan och köpa något mer.
Nu är jag mer bekymrad över när nästa spindel tar sig genom någon element eller vart tusan de gömmer sig.
Ett helt annat språk
Vi kom in på dialekter under kafferasten på jobbet idag. Det visar sig att självaste Ronneby-borna hatar sin egen dialekt. Jag förstår dem. Den är äcklig, vilket är varför Max och jag fruktar att inte kunna stå emot den en dag i framtiden.
Kom då att tänka några veckor tillbaka på en feriepraktikant (låt oss kalla henne S.O) vi hade, som ville ut och festa i centrum. Jag förstod inte varför.
S.O: Det är tosia idag.
Jag: Va? Näe..?
S.O: Jo.
Jag: Nej, det är fredag.
Hon syftade på tosia bonnadan, som jag aldrig hört talats om först just den sekunden.
Men som sagt, dialekten är konstig. Varje gång en kollega säger att en brukare ska få duscha uttalas det dooscchaa.
Kom då att tänka några veckor tillbaka på en feriepraktikant (låt oss kalla henne S.O) vi hade, som ville ut och festa i centrum. Jag förstod inte varför.
S.O: Det är tosia idag.
Jag: Va? Näe..?
S.O: Jo.
Jag: Nej, det är fredag.
Hon syftade på tosia bonnadan, som jag aldrig hört talats om först just den sekunden.
Men som sagt, dialekten är konstig. Varje gång en kollega säger att en brukare ska få duscha uttalas det dooscchaa.
19-21
Den helgen är Max i Stockholm och jag är kvar hemma i lilla Ronneby. Några ville på besök, så nu ka ni ringa eller sms:a om ni är lediga den helgen. Jag har vin om det låter mer frestande.
Det var allt för mig.
Det var allt för mig.
Svävar på moln
Så känns det som varje dag med Max. (oohh, sa jag verkligen något så corny? Japp, jag blir alltmer töntig för varje dag)
Slänger in bilder från segelflyget. Har aldrig riktigt fotograferat mycket förut, och ni måste ju bara se hur vackert det är.
Blev inga bilder från grillkvällen, men dessa är nog roligare att se än skumma fyllebilder på oss. Ni har redan sett så många bilder med alkohol involverat.
Nu ska jag shoppa (!)
Segelflyg och grillkväll är en bra kombination
Imorgon och på fredag är jag ledig. Det ska jag inte tillbringa med för många timmars sömn i sängen. (Skönhetssömn är helt uteslutet, mina rynkor har redan visat sig.) Nej, jag ska ha kul. Imorgon bitti beger Max och jag oss till flygklubben och det blir min första flygning i år. Jag är full av extas redan.
Senare under kvällen kommer Jenny och André på besök. Lite grillning på gården, gott vin, och säkerligen mycket skratt.
Varför loggade jag in på blogg.se bara för att uppdatera det här lilla för er när jag egentligen är astrött efter en lång dag på jobbet och ska sova? - Jag är bloggskadad! Det konstaterades för längesedan.
Senare under kvällen kommer Jenny och André på besök. Lite grillning på gården, gott vin, och säkerligen mycket skratt.
Varför loggade jag in på blogg.se bara för att uppdatera det här lilla för er när jag egentligen är astrött efter en lång dag på jobbet och ska sova? - Jag är bloggskadad! Det konstaterades för längesedan.
Vissa saker talar man inte om för mamma
Mamma och jag pratade precis om sparande och kom in på hur Max och jag bl a struntar i att köpa skräpmat om det överstiger vår bestämda matbudget.
I vanliga fall översätter jag, då alla mina vänner inte alltid förstår så bra engelska (no offence= inget illa menat), men det skulle inte låta lika sjukt missförstått.
Mom: You can also save all pennies that are left over in a jar.
Jag: Well, we need the coins for valley parking, but as for the snacks - if it were to exceed 3000kr only because we're in the mood for something fatening, we're just gona screw. (jag sa screw the snacks, men mamma hörde inte allt pga täckningen)
Men visst, det hade faktiskt varit ett jäkla bra sätt att komma på andra tankar än just snacks.
Jag överlevde
Igår kom vi hem efter en härlig minisemester i vackra varberg. Vi var på liseberg hela dagen i lördags och igår passade vi på att införskaffa oss en matberedare och sedan bege oss till Gekås för viktiga saker. Jo, det var endast nödvändiga saker vi köpte. Hushållsprodukter och sånt, så vi har så det räcker ett bra tag framöver. Jag passerade kläd- och kosmetik avdelningen som en fet kärring passerar ett salladsbord vid buffén.
Tänkte bjuda på lite bilder från liseberg.
Fick ångest så fort jag såg hur Atmosfear stack upp från ingenstans. Nästan mot molnen för fan!
Vid det här laget började jag nästan få hjärtklappning. Max och jag kollade varandras puls. Den var högre än första gången jag såg Sebastian live eller när jag träffade Max igen efter en hel månad i USA och sprang till honom med lycka och öppna armar. Jag var livrädd, med andra ord.
Trapporna som leder dig underground. När du väl är här nere finns inget återvändo.
Scary as hell. Jag behövde faktiskt ta ett till andetag innan jag kunde fortsätta skrika påväg ned. Så högt var det. Okej, jag har astma, men ändå, det var otäckt.
Nu ska vi åka och handla innan jag måste till mitt sköna fyra timmars-pass!
Ha det!
Tänkte bjuda på lite bilder från liseberg.
Fick ångest så fort jag såg hur Atmosfear stack upp från ingenstans. Nästan mot molnen för fan!
Vid det här laget började jag nästan få hjärtklappning. Max och jag kollade varandras puls. Den var högre än första gången jag såg Sebastian live eller när jag träffade Max igen efter en hel månad i USA och sprang till honom med lycka och öppna armar. Jag var livrädd, med andra ord.
Trapporna som leder dig underground. När du väl är här nere finns inget återvändo.
Scary as hell. Jag behövde faktiskt ta ett till andetag innan jag kunde fortsätta skrika påväg ned. Så högt var det. Okej, jag har astma, men ändå, det var otäckt.
Nu ska vi åka och handla innan jag måste till mitt sköna fyra timmars-pass!
Ha det!
