Hur är en fobi ens tröst?

Igår efter tvätten såg jag en spindel - igen. Säkert femte vi haft på bara två veckor. Jag får panik och Max hånar mig. Hade han sett en orm i rummet skulle han springa upp i mina klena, degiga armar som en liten flicka. Fobi som fobi, liksom.

"Om det är någon tröst så finns det lika många spindlar här inne, som det gör därute."

Trodde enda i-landsproblemet idag vore att överväga om jag ska ta med mig de få chipsen vi har hemma till jobbet så vi orkar med ikväll, eller promenera till stan och köpa något mer.

Nu är jag mer bekymrad över när nästa spindel tar sig genom någon element eller vart tusan de gömmer sig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0