Murderer

Moms guts are all over the place. I plead guilty.
 
- Juste innan jag glömmer; gott nytt år!

Trots åldern

Återigen ett stopp förbi American Pizza Palace. Trodde aldrig jag skulle säga det här, men jag vill inte tillbaks. Som det ser ut nu i alla fall. Det är precis som alkohol och bakfylla. Man vill inte må dåligt igen.
 
Förr kunde jag dricka mer utan att bli minsta påverkad. Heck jag var fortfarande full ett par gånger i skolan. Lite overkill kanske, man vad kan jag säga? Jag var en liten fjortis som tog i lite extra.
 
Det är samma sak med pizza. Jag kunde äta så mycket mer förr. Idag blev det dock bara nio pizzaslicar. Nio. Som om jag vore en spinkig liten pyssling.
 
Nåja jag fick i mig mer än syster i alla fall. En åt gången tog hon. Och sammanlagt två slicar. Jag tar ledningen än idag.
 

Cyberspace Insanity

Efter ett kärt återseende med min fru på stan igår var jag liksom alla dagar, laddad att maka röven till skrivbordet och datorn. Hann logga in på facebook. Två sekunder senare frystes allt. "Det var ett jävla strul de ska ha med sin Internetåtkomst!" tänkte jag. Klickade på startknappen för att spela datorspel medan Chrome försökte återhämta sig.
 
Visade sig vara hela datorn som fått spel. Så där satt jag och väntade. Tålmodigt i början. Efter tre minuters nonstop-stirrande i rutan klickade jag CTRL, ALT och DEL för programhantering. Då kom denna ruta upp.
 
"Good american quality my ass!" var andra tanken. Trots det väntade jag ett par minuter till, då det plötsligt blev svart. Vid det laget försökte jag stänga av datorn. Jag ville ju inte vara ute i cyberspace. Datorn var dock i full gång och jag var tvungen att dra ur sladden och invänta batteridöden.
 
För att citera ur Seinfeld; "Serenity now. Insanity later."
 
- Först imorse hade batteriet dött och datorn funkade som vanligt igen. Jag är bara lättad över att jag inte slängde datorn ut från fönstret.

Back to Typing

Det där blogguppehållet blev något längre än planerat. Liksom mycket annat. Jag planerade inte att tapetseringen skulle ta dagar och vara tufft som satan när man är så pass pedant. Vi är i alla fall halvvägs. Den släta basen är på väggarna och hallen ser inte längre ut som en enorm, mörk kattlåda i behov av tömning och ren sand. Det är huvudsaken.
 
Jag planerade heller inte att dricka så mycket alkohol och vakna mitt i natten illamående och ångra snaps och chilenskt vin. Och bärs. Lite cider var det också ja..
 
Att äta mer än det som rymms i en mänsklig ungdomskropp på 171 cm var, liksom allt annat, inte inplanerat. Men det hände. Många löften, få som hålls. Därför skiter jag i nyårslöften. Utom ett som jag hållt sedan 2009. Nu när jag tänker efter var det förresten april jag utgav det löftet. Inte nyår. Någon månad hit och dit.
 
God fortsättning!

Jordnötsbomb och spackel

Igår var det full fart med spackel samtidigt som Erika bakade med Nina och Robin. Bland annat klassiska pepparkakor och sockermängder i någon slags jordnöts- och chokladkaka. Nina blev lyrisk, Max mådde illa av en tugga och jag blev glad och tog tre stycken. Det är något speciellt med kombinationen av jordnötssmör och choklad. Och socker uppenbarligen. I synnerhet när man arbetat innan. Både på jobbet och med mammas hall.
 
Dan före dan före dopparedan. Tror det är så den här dagen heter? Bara jag som undrar vart själva namnet kommer ifrån? Låter inte lika kristet och "juligt" som snuskigt. Nåväl liksom hörseln så tolkar man även saker som man vill tolka dem. Och jag tolkar helt fel.
 
Det här andra snuskinlägget följs troligtvis upp av ett litet uppehåll. Jag må vara ateist men firar ändå jul. Eller jag utnyttjar traditionerna; Alkohol, Jansson's, gröt och Disney. En helt okej kombination.
 
Vi höres när vi höres, Tills dess - God jul, glad hanukkah och trevlig måndag och vanlig vecka till er andra som inte gör något särskilt då.
 
Puss

Alive

Sänder ut lite livstecken till alla oroliga människor därute. Vi kom fram snabbt och säkert, och katten blev ängslig ynka två gånger under resan. Det gick finfint helt enkelt.
 
Utöver en massa jobb just nu, har Max och jag planerat ett litet renoveringsprojekt till mammas hall. Därav anledningen till att jag inte ringt en enda själ sen vi anlände igår. Så tar jag även för givet att mina Västeråsvänner följer bloggen och via den tar reda på vart jag befinner mig? Enligt Feedjit är stämmer det, så många Västeråsklickar som listats upp. Om det nu inte är en och samma perversa snuskgubbe jag berättat om tidigare dvs. Han som hittat till min blogg genom att söka på bland annat; "kåta västeråstjejer" Den gubben ska väck. Han och hans besudlade hand. Eller en flatas fingrar. Vem vet vad det är för snuskhummer som googlar hit? Jag vill inte veta.
 
Det jag däremot vill är äta lussekatter och hoppa in i duschen. Inte samtidigt dock. Inte ikväll i alla fall.
 

Katten också!

Den här dagen har tillägnats åt packning i stora lass. Och en liten Lion för sockerenergin, som förvisso inte alls satt fart på mig. Jag ångrar dock inget. Man måste få unna sig ibland. I synnerhet efter en hippiekväll som igår då vi käkade vegetarisk lasagne. Nej jag skojar inte.
 
Tidigare i förmiddags lade sig Aslan i ena väskan. Han såg ut att ha det mysigt och laddat inför morgondagens färd. Måtte han inte bli dålig. Man skulle tro han är immun mot åksjuka så som han snurrar varje gång vi spetsat hans klösträd med kattmynta.
 
Försökte få kort på katten lilla när väl i väskan. "Ett så gulligt kort!" tänkte jag, samtidigt som fanskapet hoppade ur. Skit i det då. - Kattskrälle.
 
Istället för Cat n' Bag får ni en gammal bild från historiearkivet; syster och jag i det som kallas för "syskonkärlek".

Ätbar nostalgi

Kommer ni ihåg? Jag gör det mycket väl, sån gottegris jag alltid varit. Jag minns första gången jag såg Lion i butiken som barn. Jag såg ett tufft lejon och vad såg ut att vara en mäktig chokladkaka. Jag vore dum om jag inte övertalade mamma att köpa det.
 
När vi var i Karlskrona igår eftermiddag kunde jag inte låta bli. Det må inte vara världens godaste choklad kanske, men jag behövde köpa det. Bara för alla barndomsminnen. Och variationens skull.
 
Hoppas jag inte får hål i tänderna. Inte minst att jag kan vänta med att öppna förpackningen tills vi åker upp mot Västerås. Lite färdsnacks är alltid välbehövligt.

Hobbit

Inga nördar hade eftertraktat våra Hobbitbiljetter, så igår tillbringade vi ytterligare biotimmar och rövdomnande. Var det just för att jag skrev "nörd" i gamla inlägget som ingen hojtade till? Who knows?
 
Vi kom överens om en sak, Max och jag: Väl gjord film. Handlingen.. den var helt okej. Jag somnade inte till den, som jag gjorde till Sagan om Ringen för ett par år sedan. Den palestinasjal- och punkmusikgalna tjejen jag då var, hann hålla mig vaken de första 15 minuterna innan jag däckade på Nathalies sängkant. Hon och Nina lät mig sova medan de såg färdigt. Min ursäkt var att jag var trött efter tågresan. Och de köpte det. Tlls nu då ifall de läser detta. Nåväl saningen måste fram förr eller senare.
 
 
Det var allt för mig denna gången. Vi glömde åter bort att det är advent idag, så glögg saknar vi. Men vin duger fint.

Mac

För att få ut det mesta av dagen och Blekinges vackra stad (ha ha..) gick jag upp fem över sex imorse. Lagom pigg och för nöjes skull bytte jag ut kaffet mot O'Boy. Ingen energikick ännu, så vi får se om jag sätter iång bryggaren trots allt. Med mina överdoseringar. Annars dröjer det tills jag kvicknar till.
 
Tidigare i väntan på att datorn skulle startas om, kom jag att tänka på något jag trodde jag glömt. Ett videoklipp där Mac i princip krossar PC. Den dök säkert upp i skallen nu dels för att Max föreslog att vi borde skaffa Mac igår kväll. Dels för att jag fick vänta hela nio minuter (jag tog tiden i brist på annat) på alla uppdateringar som installerades. Då var det försent. Stod klart och tydligt att jag inte fick stänga av datorn. Katten försökte kliva på den, men jag satt hinder. Någon måste försvara den stackars PC:n.
 
Nåväl vibrationerna underifrån oss, hos den nikotinberoende grannen fick mig att komma på andra tankar än datorproblem Jag tar då för givet att det är hennes alarm på mobilen som är inställd på konstant vibration. Inget annat. Hoppas jag verkligen. För min skull och samtliga grannar.
 
             

Spaningsjakt

Det började 1997. Gick ettan i lågstadiet, och lämnade matsalen för att bege mig mot skogen, där jag skulle möta upp Sara R och Markus. De var dock inte på plats och dök istället upp en kvart senare och frågade varför jag hade slagit en tjej som bara gick i sexårsgruppen. Visade sig att det bara var en tjej med likadan fulgul jacka med samma frisyr.
 
Under åren har jag fått höra att jag har en dubbelgångare i bland annat Västerås, fast mer åt det röda håret och aningen äldre. En annan i Uppsala, dock lite kortare till längden, smalare näsa och mer åt det blonda håret. Aldrig sett dem personerna, och inte brytt mig särskilt heller. Tills igår.
 
För ett par månader sedan kom Max hem med "chockerande nyheter" Jag hade en bleking till dubbelgångare. I stort sett på pricken. Någon centimeter längre möjligtvis, men annars påstod han att det skulle kunna vara jag. Samma färg, hårläng och tydligen samma klädstil, liksom gång.
Igår såg Max henne igen på Willys, strax efter att vi pratat över telefon och jag lagade mat hemma. Han tog nästan tag i henne för att ifrågasätta hur jag kunde lämna lägenheten med ugnen igång. Tur att hon bar en blå jacka. Det var det enda som fick honom att inse att det inte var jag.
 
Max är ingen jänkare. Och därmed ingen lättmanipulerad person som ständigt ska överdriva saker och ting till det maximala. Så jag tror på honom.
 
Jag vill nästan ut och leta efter den här tjejen. Det är väl inte galet?

Väsen i sovrummet

Ninja Cat, smeknamnet som borde vara Aslans förnamn, smög sig åter på oss igår. Vet inte hur många gånger vi varit nära att snubbla över honom, då han från ingenstans har dykt upp bakom oss, från att ha legat och degat i andra rummet. Kanske försöker han fälla oss avsiktligen?
 
Hursomhelst så lade han sig bekvämt i sängen, med sina demonliknande mörkerögon, men ack så söt andå. Max plockade fram sin gamla kamera och tog ett kort. Strax därefter bestämde sig Aslan för att gå til attack. Kanske var det kattmyntan som fortfarande satt fart på honom efter alla timmar. Eller så var det ett av Aslans ryck han kan få av och till.
 
Kameran var dock ingen leksak, så Max slängde istället in fodralet under täcket, som är i läderimitation. Bara för att det skulle vara mer som ett slags djur för katten. Han väste och drog sig tillbaks.
Då har vi alltså under månaderna, fått bekräftat att Aslan är rädd för:
 
- Dammsugaren
- Affischerna vi vann på biografen
- Vinterkängorna
- Brödrosten
- Aluminiumfolie som skrynklas ihop
- Föredetta vardagsrumsmattan som han i all hast besudlade, troligtvis i försvar
- Duschen
- Kökskranen
- Ajax Universal spray
- Ugnens klick-ljud när den uppnått rätt temperatur
- Papperskassar
- och nu kamerafodralen, hans senaste rädsla.
 
Och vissa människor fruktar katten? Här har ni en kort lista över deras rädslor. Klä er i folie så kommer de inte nära. Litet tips till den orolige.
 
Skenet bedrar. Han är feg, men går till attack om du ser ut som ett fodral i läderimitation. Keep in mind.

Bus på mus

När vi först adopterade Aslan från Ronnebys hittekatter hade han knappt orken att stå för länge. Han bara låg i timmar och ville inte busa först två månader senare. Med tiden har han blivit mer galen, fattat tycke för kattmynta och fått för många leksaker. Han är bortskämd.
 
En sak både Max och jag har märkt är hur han alltid tröttnar innan oss när vi väl leker. I ärlighetens namn tror jag nästan vi människor blir mer roade av att uppmuntra katten med alla möss och bollar, än vad dem själva blir. Aslan tycker nog vi är fullkomligt blåsta som kan finna det roligt att leka och springa omkring i evigheter.
 
Jaha.. han är åter trött och sover på fåtöljen. Jag har dock överskottsenergi kvar och förbereder kattmynta, så han blir full. Eller hög. Jag vill leka mer.

The Time Of My Life

Snacka om att vi har haft flyt genom helgens biosittande. Den gode, den onde, den fule var söndagens första film. Följt upp av Dirty Dancing.
Innan film nummer två lottades vi ut igen! Eller egentligen två säten ifrån oss, men eftersom ingen satt i den stolen fick den som var närmast komma fram och ta emot priset. Den här gången blev det en väska med bland annat en affisch och chokladask. Vi satt och log som fån under hela filmens gång. Dels över glädjen av priset, dels för att vi kunde anknyta många scener till Family Guy. På både gott och ont.
 
Det har varit många stillasittande timmar, men dem har vi sett till att ta igen på flera sätt. Ont i röven har man dock fortfarande. Jag poserar numera som en utmattad säl på en klippa, och ligger sådär lagom snett för att vila min kroppsvikt på höfterna istället. Jag har två val i nuläget; skaffa en uppblåspar donut att sitta på, eller äta så jag får fetare röv som dämpar. Time will tell. Tills dess njuter jag av förmiddagskaffet och gör nytta genom att ringa chefen och se till att jag börjar jobba så fort vi anländer Västerås.
 
Glad måndag på er!
 

Vem vill ha säger tuppen ja

Indiana Jones och Avatar i 3D var gårkvällens filmer. Ingen röd matta och "skumpa", men spotlightsen var fortfarande igång. Som om det inte vore nog lottades våra platser ut för lördagkvällens vinst. Fantastiskt. Tur hade jag som sprang fram till vita duken med uppknutna kängor. Märkte inget först mannen, som delade ut priset till mig, tittade ned på mina fötter. "Ofan" tänkte jag och gick i normal takt mot tillbaks i hopp att inte ramla.
 
Ni kanske undrar vad priset var? En stor popcorn och två biljetter till Hobbit. Vi är tacksamma MEN är det någon som nörd därute som jättegärna vill se den filmen, så hojta till.
 
Det är något coolt med 3D-glajjor. Kändes lite som Matrix Reloaded.
 
Där har ni biljetterna. Vi behåller popcornen dock.

Röda mattan

För er som inte förstod vitsen med föregående rubrik, så var Braveheart den filmen vi såg igår kväll. Bättre än jag kom ihåg. Och så mycket sorligare nu när man är kär. Par får aldrig splittras genom död helt enkelt. Sådana filmer undviker jag numera.
Om jag trodde på troll, den vita skäggiga gubben bland målnen och flygande grisar, hade de scenerna, där paren återförenas i himlen, varit en lättnad. LIte som att tänka: "Amen det är lugnt om den och den dör, de lever vidare och skuttar bland molnen - party 24/7 i seventh heaven" Njaaee....
 
Över till annat då. Bion. Den här helgen är det filmfestival i Centrumbiografen i Ronneby. 75 år har den funnits, och var en av de första biograferna som visade filmer i 3D.
 
Ronneby må suga varje droppe ungdomlighet från varje individ som råkar stanna förbi, men det finns ingen biograf som slår denna. Jag blir innerligt upprörd om de skulle gå i konkurs och stängas ned.
 
Just eftersom de firar 75 år lyste spotligts upp över mörka vinterhimlen, röda mattan var placerad och det bjöds på bubblande god.. äppelcider. Alkoholfri. Men det kändes nice ändå. Hoppas det blir så helgen ut.
 
Ikväll kommer vi sitta genom två långa filmer. Sitta stilla sex timmar i streck. Bortsett från de fem minuterna vi kan stretcha emellanåt. Det är lugnt, vi promenerar de hela tre minuterna dit.
 
                                     
 

Braveheart

Börjar dagen med stark kaffe från den fantastiska perkolatorbryggaren. Veckorna i Västerås lärde mig ett och annat. Bland annat att kaffe från en vanlig kaffebryggare inte längre är riktigt kaffe.
Hoppas att doften och intaget får bukt med - hör och häpna - förkylningen. Kom tillbaks inatt. Vecka sju om jag räknat rätt. Är det mindre än en vecka mellan symtomen så är det samma förkylning som bara hållt en låg profil under vissa dagar.
 
En förkylning i sju veckor - hur är det ens möjligt? Undrar om Hose (-Road House!) kan hjälpa mig. Eller så nöjer jag mig med en läkare här i Blekinge. Herr Nilsson var trevlig senast.
 
Innan jag preliminärbokar ytterligare ett besök på sjukhuset försöker jag med whiskey ikväll. Jag tar för givet att Max låter mig ta ett litet glas. Vi kan dricka båda två. Party for two innan bion ikväll. Låter fint.

Mr Wise Guy

Igår kväll tyckte Max att ljusstaken lyste på tok för starkt. Han och en kollega hade diskuterat det på jobbet innan och han kunde inte riktigt släppa tanken. Under soffjäsandet reste sig Max för att "testa en sak". Han lyfte upp ljusstaken och smällde den på fönsterbrädan. Konstigt nog blev ljusen allt starkare. Nästintill bländande. "Vafan!" suckade han och smällde ned den åter igen. Då blev det mörkt. Och att försöka rätta till det, så vi fick tillbaks belysningen misslyckades. Totalt.
 
Trots den förstörda ljusstaken i vardagsrumet gick han vidare till den andra i sovrummet. Sama procedur. Ingen belysning där nu heller.
 
Jodå men det var en lysande idé. Not.
Nåja stjärnan lyser åtminstone fortfarande. Den ska inte få smällas sönder.
 
Nu väntar ÖoB för att köpa mer julpynt. Kanske inspireras av fler billiga skämt när jag ändå är där.
 
God kväll!

Nakenhet och många ben

Medan Max jobbar har jag segat mig genom ledigheten, som först kändes som en oändlighet. Jag har dragit ut på allt i brist på annat. Sov till halv tio, sträckte mig i ca fem minuter och åt frukost långsammare än slagsmålets början mellan Herbert the Pervert och nazisten Franz (i nuläget verkar det inte gå att länka till videoklipp, via en mening på blogg.se, så YouTuba gärna om ni känner för det).
 
Efter dagens första ändlösa timmar beslöt jag mig för att ta en evighetsdusch. Väl i duschen upptäckte jag en spindel i ena hörnet av duschkabinen. Skräckslagen kastade jag ut mig själv och kom sedan på att jag behövde åtgärda det på något vänster. Med schampo i håret satt jag på vattnet igen med full kraft, för att spola ned den åttabeniga jäveln. Den drunknade lyckligtvis, och jag kunde sedan fortsätta som vanligt.
 
Kom att tänkta på en sak bara.. Vad fanken är det med mig och alla insektstrauman samtidigt som jag är naken?! Första gången i nya lägenheten var när vi lagt oss, och en spindel kröp på taket över min sida av sängen. Sen var det den gången i somras efter jag kommit ut ur duschen och upptäckte getingen vid fönstret. Och nu detta. Förhoppningsvis tredje och sista gången.
 
Finns dock en fördel i det hela; Spindeln satt lite mer fart på mig och klockan tickar åter i normal takt.
 

Change of plans

Efter ett vansinnigt, ivrigt flyg landade jag äntligen i Ronneby 19.00 igår. Bemött av min stora kärlek. Under åren har jag märkt hur kärlek kan påverka en mer än man trodde var möjligt. Jag är något överbeskyddande av Max och önskar att jag kunde specialtillverka en osynlig, skyddande bubbla, där ingen eller inget kan skada honom. Han skulle vara immun mot allt, men samtidigt kunna komma i kontakt med andra, skaka hand med nya ansikten och dricka bärs. Tror det dröjer några år tills jag lyckas med det. Jag som hatade kemi så pass.
 
Tills den där bubblan är tillverkad får jag stå vid hans sida dagligen. Inga konstigheter. Jag har tagit ledigt två veckor. Tills det att vi alla infinner oss i Westra Aros. Undrar hur Aslan kommer trivas i bilen sex timmar. Om han är en modig kisse trots en massa bilar som kör om, och eventuell sladd.. Han blev ju trots allt rädd nyligen, när jag öppnade Ramlösa-flaskan jag köpte på Arlanda igår. Nåja huvudsaken är att han inte är en åksjuk katt. Alfan må inte vara hållbar, men snygg är den. Och det är allt den har att skryta med, så filtar borde kanske placeras ut som säkerhetsåtgärd?
 
Ronny har hjälpt oss förr, och jag är säker på att han åter ställer upp!

Ide

Hmm.. vad kan jag vara.. den 857:e personen i år, som tar upp det här att vilja gå i ide nu när vintern kommit? Ni kan vara lugna jag ska fatta mig kort: Jag vill inte behöva gå ut i kylan! Sådär.
 
Jag kan faktiskt även se vintern ur lite mer positiva perspektiv. Snöbollskrig, snöänglar (i mitt fall kanske horn finns i mina, vem vet?) och glögg i stora mängder. Det jag däremot ser allra mest fram emot är varken jul, nyår eller sommaren. Det är längtan efter Max färd upp hit. Och Aslan med givetvis.
 
Max stannar här under hela semestern, kattskrällen bor här uppe tills jag jobbat färdigt och åker ned igen. Får se om han trivs eller ballar ur och känner av Findus som en gång i tiden gnuggade sig mot allt här hos mamma. Det märker vi.
 
Juste, det är första advent. Borde kanske vara social med familjen.
Cheerio!

Redig matkoma

Mamma vet verkligen hur en sen lunch ska se ut. Efter koman kommer energin.
Det vankas mer städ Kong Fu-style. Dagens upptäckt var en mörkblå kofot. Intressant..
 
Nu väntar tvättstugan. Det här är en vuxenlördag.

RSS 2.0