Make with the yakediyak

Det sägs att kvinnor inte kan fatta sig korta. Vi bara tjatar och tjatar. Finns en bok om det faktiskt som mamma läser än idag. Värst är det ändå om man är en tjej i Smith familjen.

Glömmer aldrig hur lost Max blev efter att vi öppnat julklapparna 2009. Det var innan vi flyttade ihop och han kom över för att fira jul med oss. Tre babblande tjejer. Inte talar vi i tysta toner heller. Han lyckades hänga med i konversationen ett bra tag, men till slut satt han bara där helt förvirrad, utan att få fram ett enda ord.

Häromkvällen pratade jag och syster om mat (no surprise there). Jag ställde en enkel fråga om en bild från nyårsafton; "Vad var det för rätt egentligen?"



Erikas respons: "Först startar man vattnet för nudlarna, vi hade spaghetti den här gången för dem säljer inte nudlar på Ica längre. Sen häller man i kokosmjölken i en annan kastrull och tillsätter även laxen, som vi skurit i bitar, tillsammans med sköljda sockerärtor, grön thaicurry - råkade ta lite för mycket så det blev starkt! Creme fraiche, salt, peppar och lite av en indisk krydda som luktar lite som taco krydda. Sen låter man allt bli varmt och laxen att bli färdig. Tar inte mer än en kvart. Jag kan tänka mig att det även är gott att ha i kokt ägg. Kanske ska prova det nästa gång!".

Att svara "Lax och nudlar" räckte inte.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0