Big

Vaknade pigg men åter sjuk. Skippade till och med VIP-shoppingen på H&M. Det om något säger mycket. Men inte fick jag sova mycket längre ändå. Den här dagen har jag både tjänat och spenderat. 75 kronor för en topp däremot är inget om man tänker efter. Det blir bara mycket i längden om jag handlar något varje dag... oj det gör jag ju. Dags att bojkotta H&M ett tag kanske?
 
Ikväll laddar jag inför en av mina favoritfilmer; Big. Glögg går nog fint ihop med det. Och snacks. Eller inte. Mamma och syster smaskar något förbaskat. Jag kan säga att jag har hög volym bara för att jag gillar filmen så pass.
 

Snön lyser inte alls upp mörkret

På Råby finns mycket snö, och imorgon tvingas jag ut i kylan. Tur jag har den brungröna vinterjackan så jag inte smälter in för lätt och plogas bort.
 
Såg precis Coca Cola-reklamen. Kanske kör den lysande, röda lastbilen upp hit sen. Peppar peppar.

Undergivenhet

Efter en hel städdag med öm rygg och huvudvärk som efterföljder, hittade jag gamla foton i en låda. Kunde inte riktigt släppa blicken från ett utav dem, där mamma hukar och går omkring i lägenheten som Quasimodo, medan Findus håller komandot och spelar bossig.
 
Lite osäker på hurdan han tog sig upp på hennes axlar, men om minns jag rätt klöste han fast klorna vid hennes ben och klättrade allteftersom uppåt.
 
Idag går hon ibland som mormor gör. Observera att jag skrev går, inte gjck. Sex kilo på axlarna har satt sina spår.
 
Jag må vara kattgalen, och älska vår lilla Aslan, men om han skulle försöka klättra på mig och bli bossig, åker han ned med nyllet först.

Same old same old

Direkt efter dagens möte begav jag mig vidare till H&M för att möta upp Menal. Ingen chock där inte? Vi bor i princip i den butiken. När man börjar få de där ni-igen?-blickarna från personalen.., ska man tolka det som om de vill gömma sig och sparka ut oss, eller att de är glada över den höga provisionen? De borde vara tacksamma, så jag tror mer på det sistnämnda.
 
På tal om provision kan killen i Dressman vara glad tack vare Max julklapp. I dagsläget behöver jag bara vänta pirrigt på om han kommer tycka om den eller inte. Nu återstår bara resterande julklappar till alla andra. Och Max andra present.
 
Nåväl det finns gott om tid. Nu njuter jag bara av chokladglass i mamma och systers nya, vita soffa. Inget kan gå snett, va?

Refund Youth!

Senast jag drack vaknade jag, morgonen därpå, med känslan att jag blivit nedtrampad av en cirkusparad. Med fler, och tyngre elefanter än vanligt.
Imorse däremot kände jag mig ung som i tonåren, och mådde jag kanon! - Bortsett från förkylningen då, som tycks bli värre varje gång jag tror den börjar avta..
 
Hursomhelst så är kombinationen av P2, Cosmo och whiskey inte så illa som man kan tro. Jag kände inte ens av alkoholen efter alla tre, som sveptes ganska tätt inpå varandra.
 
I överlag var det en lugn och trivsam kväll med syster och vännen min.
 
Frågan "Var befinner ni er om fem år?" kom med i samtalsämnet. Jag vet vad jag vill, men vågar inte säga det högt och jinxa det hela.
Allt jag fick fram var "långt ifrån Blekinge!".
 
Såhär i efterhand lär jag inte fortsätta som undersköterska heller. Min rygg får inte försämras, och dietist är något jag kan tänkas bli. Eller sexolog.
Jag trivs ju enormt som homepartykonsulent. Sen gillar jag att prata snusk med tjejkompisar. Tänk vilket lyx att få betalt för sådant!
 
Erika och Erika visste mer om sin framtid. De tjejerna vet vad de vill ha, och vågar säga det. Får söka inspiration och mod från dem.

Dödlig Substitut

Chokladförtäringen måste få ett slut. Visst är det okej ett par dagar i veckan.., men jag har haft minst en chokladkaka varje dag sen jag anlände Västerås. Kanske kan jag uttrycka mig med klyschan; "Mer att krama" när Max kommer? Killar gillar väl mjuka tjejer?
 
Ikväll vankas utgång med båda Erika. Eller blir det Erikor i detta fall? Pish pash, ni förstår vad jag menar.
God kväll!

Jag känner mig sportig

Just idag, i början av en ljuv helg. Det är nice.

Dåsig thanksgiving

Idag är novembers fjärde torsdag, vilket innebär att jänkare just under dessa timmar trycker i sig mer mat än normalt. Är det möjligt, kanske ni undrar? Svaret är ja. De sätter aldrig en gräns, och fyller kalkonen med stuffing, käkar det tillsammans med allt möjligt ätbart, ger bort gåvor och uttalar sig om vad de är tacksamma över.
 
Här blir det varken stor släktträff eller kalkon, men Erika är fast besluten att göra något mäktigt; en chokladtårta. Jag tänker inte hindra henne från att göra det hon verkligen vill. Vad vore jag för syster då?
 
Jag är fortfarande förkyld och funderar för mig själv om jag blivit yr i skallen redan, eller om det är placebo. Nog snurrar det och ögonlocken har blivit tegelstenar.
 
Nåväl, jag är tacksam för att NyQuil har skapat en medicin som inte smakar röv, och innehåller alkohol som värmer i vinterkylan. (sen är jag också tacksam över mitt livs kärlek, resten av familjen och hittan och dittan)
 

Manligt stön

De senaste åren har jag märkt att min syster hunnit ifatt mig när det gäller vissa saker. Hon har blivit mer modern, teknikmässigt i alla fall. Hon har skaffat en Samsung Galaxy S3. Något jag ständigt tycks glömma.
 
Häromkvällen, när jag kom tillbaks från stan, hörde jag stön från hennes rum. Ett mörkt, och manligt sådan. Mina första tankar skrämde livet ur mig. Sen hörde jag apor. Hon spelade Temple Run. Jag pustade ut och föreställde mig henne åka på sin lilla, rosa cykel. Med ett oskyldigt leende. Så som hon alltid borde vara - lillasyster.
 
Hon tog inga babysteps mobil emellan. Jag personligen skulle än idag välja den gamla. Betyder det att jag är gammal i sinnet?

VIP

Precis anmält mig till VIP-shoppingen på H&M. 20% rabett på hela sortimentet. Nu får vi hoppas att jag kan behärska mig. Eller kanske att jag jobbar fredag morgon, och tjänar pengar istället. Den som lever får se.

Make the most of it

Jag tar vara på varje minut som livet har att erbjuda. Detta är en bra tisdagskväll! - Och bra för halsen.
Jag hade en liten dold avsikt med det hela; hälsan i fokus.

Modellek och vin från Mr Burns

Igår mådde syster dåligt under morgonen. Halsont, som i sin tur fann sin plats hos mig.
- Varför skulle jag vara bitter över det? Jag var ju trots allt bara sjuk i över fyra veckor för inte så längesen. Nåja, syster är plötsligt helt frisk efter mindre än ett dygn (kul för henne...) och jag blir bara värre. Får se hur väl jag döljer detta från kollegorna. Tänker inte bli hemskickad från jobbet på grund av sjukdom. Jag kom ju hit för att jobba, inte ligga i sängen.
 
Det dröjde inte länge tills jag hade min första förkylnings-dröm. I nattens dröm stod jag utanför Comic Book Guys butik, som av någon anledning låg i Gallerian i stan. Jag blev dock inte beviljad inträde, och fick istället slingra mig genom en springa längre bort. Väl på plats fanns Mr Burns, Smithers och en vampyr som pratade vin. "Perfekt!" tänkte jag. "Detta är ett ypperligt tillfälle i sökandet efter en vinsort Max och jag drack ofta när vi dejtade."
 
Med sitt onda skratt, skumma blick, och fingrarna sådär ihopsatta, nära nyllet, stod Burns vid två olika hyllor. Vinflaskorna var täckta och jag fick endast välja en. Lyckligtvis valde jag rätt, där vårt vin fanns, från året vi dejtade - 2009. Jag gick därifrån nöjd, och slapp ormgropen han annars tänkt lura mig ned i om jag valde fel.
 
Betyder drömmen något? Kanske att jag faktiskt kommer få tag på vinet jag letar efter, till vår 4-års dag? Att Mr Burns existerar på riktigt och kommer till Sverige? Eller att en butik, enbart med serietidningar, kommer öppnas inom kort i stan? Den som lever får se. Jag personligen, hoppas få tag i vinet. Har till april på mig, borde inte vara några konstigheter.
 
Över till annat än mina vrickade drömmar:
Dagen bestod av sällskap med Menal, där mestadels av tiden tillbringades på vårt andra hem - H&M. Lojala kunder som vi är stannade vi, trots den osande möken någon släppte därinne tidigare. Eller om det var någon toalett i butiken som hade stopp. Hursomhelst så var det rent ut sagt vidrigt, och chocken av den exploderande stanken i nyllet fick mig att svära så fort jag klev innanför dörrarna.
 
Det hindrade oss inte från att prova jeans dock. Slimfit, 99kr - kanonfynd! Samma smak i kläder, olika problem. Om jag provar ett par jeans som sitter perfekt runt ben och höft, är de på tok för korta. Menals blir för långa.
De här jeansen däremot, funkade på oss båda. Nu får vi se om de håller en tvätt eller ej. Jag håller er uppdaterade!
 
Foto: Prima-ballerina-friska Erika.

Let's get crackin

Söndagkvällar behöver inte betyda ångest och bitterhet. Ett halvt glas chilenskt vin med ostbricka är helt okej, och godkänt om man inte druckit vin på hela helgen.
 

När svengelska inte är okej

Förtjusta i vin och ostbricka kom vi in på.. ja, ost. Mamma verkar dock inte gilla just brie. Inte kanterna i alla fall.
För att citera; "I always cut of the kant!"
 
Jaha då får vi se när jag kan äta Kolibri igen. Tack!
 
                                                           

Marco?

Ibland är minnet lika kort som kungens fjun på pannan, som en gång i tiden var hår.
 
Efter en lång dag beståendes av kinabuffé och möten, behövde Menal köpa en mössa, som hon föll för på Cubus. När väl lämnat kassan kom hon på att H&M-påsen var försvunnen. Lite panikslagna, båda två, började vi fundera. Vart har vi varit senaste tiden?
 
Hon började leta genom väskan. "Ofan vi borde röra på oss!" sa jag. Då kollade Menal upp mot mig redo att gå tillbaks till andra butiker, när hon såg att jag bar på hennes H&M-påse, som jag haft sedan hon köpte snus till sin bror.
 
Tur att huvudet sitter fast. Även om det nu inte alltid verkar så.
 
(Rekonstruktion)

Bubbligt och flummigt

Inte blev jag tystare idag. Snarare tvärtom. Varje gång jag träffar Erika K blir jag extra sprallig och hyper. Hon är också den enda som får mig att dricka vodka än idag. Kanske Max också, för nostalgikens skull, då han brukade mixa Vanilla Sky till mig när vi dejtade. Men annars har jag bojkottat vodka. För många minnesluckor. Inte tal om baksmällor under åren.
 
Lyckligtvis hade vi köpt Sprite ifall ren vodka skulle bli för mycket. Hon må vara halvryska och starkare, men hon förstår samtidigt att jag är aningen mesig vad gäller sprit. It's not my forte. Det är däremot Alfapet. En vacker dag skall jag vinna över henne!

Opposites Attract

Löjligt kär som jag är i den underbaraste människan i hela världen har jag rätt att vara så pass fjantig att omgivningen nästan spyr upp maten. Sådan var jag som singel. Hatade öppen kel par emellan och trodde inte ens på kärlek. Tills jag träffade honom.
 
Nåja, rakt på sak: Nu när vi är nästan 60 mil från varandra är samtalen guldvärda. Max röst når ända in till själen och jag nöjer mig inte med medelhög volym.
 
Vi är olika på flera sätt, även när det gäller volymen när vi pratar. Jag har nämligen på högsta volym under våra konversationer. Han däremot har på lägsta. Han påstår att jag pratar ovanligt högt.
 
Kanske är det därför folk täcker öronen ibland? Och alla speglar som krossas? Allt det där kan väl inte vara en slump?
 
Erika K blir först att höra mig tala lägre. Om det nu går. Jag har trots allt ärvt det från mamma. Den höga tonen och glupskheten kommer från jänkargenerna. Kunde ha varit värre. Tänk om jag fått liknande nysningar som henne. Eller samma musiksmak! Hua!
 
Wimpy wimpy wimpy                                                                 HEFTY HEFTY HEFTY

Dag 2, smått förvirrad

Västerås avgaser har redan satt sina spår i skallen. Idag kallade jag Menal för Aslan. What gives? Är det verkligen enbart alla stans avgaser? Möjligtvis en gnutta distraktion över det där viktiga mötet? Eller kan det bero på att hon hade en sjal med leopardmönster?'
 
Nåväl, jag varken klappade henne, eller spetsade hennes kläder med kattmynta. När jag gör sånt är det dags att överväga inskrivning på psykiatriavdelningen.
 
Jag ser ingen likhet i alla fall. Gör ni?

Läkarbesök med Herr Nilsson

Här var tomt igår. När bloggen är ungefär lika viktig, som att kontinuerligt dammsuga under mattan, betyder det oftast att jag skiter i den av en mycket bra anledning. Jag tog vara på varje minut tillsammans med mina pojkar.
 
Igår kväll önskade jag att jag kunde skippa en natts sömn, och enbart kunna hålla om Max. Bara vara. Han och jag. Man ska vara försiktig med vad man önskar sig. Jag somnade troligtvis först ett par timmar innan klockan ringde imorse.
 
Nattankarna handlade dock inte om porrtitlar, eller velandet om jag borde väcka Max eller ej.
De bestod utav minnen. Sådana som jag trodde jag glömt först just då. Minnen från vår första tid ihop till idag. Galet många. Och en del minnen som simpligen var galna.
 
Nu dröjer det lite drygt en månad tills Max och Aslan åker upp och vi åter ses. Tills dess ska jag jobba så mycket som möjligt, och givetvis träffa vänner under ledig tid.
 
Redan idag är schemat fullspäckat. Inväntar ett läkarbesök hos en Jan-Ove Nilsson. Jag tänker anmäla mig till Herr Nilsson i receptionen. Bara för att. Sen får jag inte föreställa mig Pippis vän i för stor läkarrock. Då brister jag ut i skratt.
 
Läkarundersökningen följs upp av en 6 timmars lång färd uppmot Västerås. Jag ger SJ en chans till.
 
Den här bilden dök upp på Google när jag sökte på "apa i läkarrock". MacGyver-fans som är förvarssugna?

Middagsregel?

Då var det bekräftat - en finne. Hur vet jag det? För att det spänner när jag pratar och ser numera ut som en sinova-tablett. - Skyll er själva om ni äter samtidigt som ni läser bloggen.
 
Ikväll vankas parmiddag med Petro och Simon. Än idag har jag aldrig klämt, och planerar inte att göra det heller. Om inte det är en slags regel inför middagar? Concealer kanske är svaret?
 
Äsch, ett annat alternativ är supa gästerna under bordet, det försämrar ju synen. Vi kör på det.
 
Skål!
 
                                                          

Siktar mot porrbranschen

Pop tarts är ingen bra midnight snack. Okej om det är chips eller glass, men igår natt ville varken kropp eller sinne sova. Under rastlöshetens oändlighet kom jag att tänka på en massa tankar.
 
"Ska jag väcka Max bara för att kunna somna? Det är väl inte att utnyttja honom?"
 
"Är det inte dags för katten att balla ur igen såhär mitt i natten? Typ krafsa på dörren så jag kan schasa bort honom"
 
"Varför kan jag ännu inte skaka loss Knight Rider-musiken ur huvudet?! Nananana.... - Tack Ted!"
 
" 'Mike Hunt' vore ett toppennamn på en porrfilm! Om det inte redan finns en vid det namnet? Annars är jag grym på filmtitlar. Inom porrbranschen i alla fall."
 
Slutade med att jag kom på över tio titlar. Och övervägde en hemma-natt-spa. Lite peeling, ansiktsmask osv.
 
När jag väl somnat drömde jag att mamma och syster trängde sig in till vårt hem. De hade tydligen flyttat till huset bredvid och krävde en ask choklad till deras besök. Merci, för att vara exakt.

Min syster. Min kollega. Min hjälte.

 
Lite drygt en vecka tills jag jobbar hos samma arbetsgivare som syster. Kanske hamnar jag till och med på samma arbetsplats. Om jag håller mitt B-körkort för mig själv då. Annars lär vi inte bli kollegor. Och vad vore det roliga i det hela då?
 
Tacka vet jag Blekinges bristande arbetsplatser för undersköterskor, med sina ynka tim- och visstidsanställningar.
 
Jag laddar mentalt införför ca 3-4 månader i gamla hemtrakten. Finns både för- och nackdelar.
Nackdelen: Distansen från Max, Aslan och nya vänner.
 
Fördelen: Att kunna andas in avgaserna från centrala Västerås, ha stirrtävling med stans osäkra fjortisar, och bäst av allt; inte bekymra mig över migrän från en vidrig dialekt. (hundra spänn att Blekingebor är från en annan planet!)

Blygläppar

Vaknade med en finne.. eller munsår imorse. Vete fasen vad det är, men nog är det omständigt. Gör ont när jag pratar, och munnen använder jag ju för det mesta. Käk, dricka, tal och.. sånt.
Tur att det vankas bio ikväll. Låta Ted sköta snacket. Medan jag diskret dricker min cola i mörkret.
 

Peanut Butter Cup

Västeråsvistelsen var något fetare än normalt. Syster hade smakat på en mäktig peanut butter cup, från en chokladbutik, och föll pladask för den. Reese's var inte längre favoriten. Jag håller mig dock fortfarande till dem, eftersom jag fick ont i tänderna av chokladbutikens PBC, när jag skulle ta en bit som var mindre än tummen. Och jänkarna undrar varför de inte får plats i passagerarsätenena på flygplanet?
 
 
Alla ni som gillar jordnötssmör, och risken att leva hälften så långt liv, är välkomna hit. Här finns ätbar mini Reese's. Men skynda, de går åt! Ett mirakel att jag inte ätit upp alla än.

Bara 7 månader kvar till sommar

Men hey blåa naglar inomhus är kanske inte så illa. Och 4 grader är varmt. Snart ligger vi på minus. Ser ingen ljus framtid för mina händer då. Om de finns kvar i december det vill säga.
 
Vintern är lång, och lyckligtvis finns det fler saker att se fram emot, utöver sommaren. Dagens fika med Minela och Emina till exempel. Och ett nytt avsnitt av Homeland ikväll, efter ett hårt träningspass med Petro. Västeråsvistelsen, Max födelsedag i januari. Ja, massor att se fram emot. Som får tiden att gå lite fortare.
 
Fikat är dock inte först några timmar, så jag överväger starkt att kela med katten under väntan. Trots hans andedräkt.
Note to self: Köp Plaque Off Animal.

Spelfantasterna

Aslan är husses lilla pojke. Att vara i strid med vapen är bra mycket roligare än att baka.
 
Nu väntar vildmarken. Och s'mores!

En vit vätska

Fredagkvällen bjöd på en konsert med Moa Lignell, vars röst fänglsat mig sedan ett tag tillbaks. Max kom hem med biljetterna i torsdags. Var inte direkt någon risk att de skulle bli slutsålda. Inget illa mot Moa, men vi pratar om Ronneby! Inte många invånare som sagt.
 
För att citera Moa, som kunde läsa mina tankar; "Kul att så många i Blekinge kunde komma!"
Strax därefter kom en liten pojke med responsen; "Och nu vill vi inte höra mer..!"
 
Hujedamej sånt barn han var! Pojkens citat var översatt för att ni skulle förstå. Så här lät det på blekingska; "Eå nyu vill ve entä huörrrra meärrr". Mina öron! Hade jag vetat att publiken skulle höras hade jag tagit med mig öronproppar.
 
Väl hemma bjöd Max mig på en drink. Han sa att han skulle supa ner mig. "Haha bra försök, vi har ingen vodka hemma. Han tänker jävlas med mig och se om jag blir full på placebo. Nice try mister!" tänkte jag. Visade sig dock vara 1 dl whiskey per glas. Max hade ett glas. Jag fick två...

Lyckan som går att slinka in

PIZZA! Två kuponger! De måste ha tänkt på antalet inneboenden. Hade jag vetat att detta var på väg, skulle jag ha skrivit upp fler namn på brevlådan innan. Idag är jag på bra humör. Och djävulskt hungrig - jalla Max!!

Shaken Power Plate

God eftermiddag!
Sakta men säker har jag börjat träna igen, och igårkväll var första passet på länge. En timmes bodypump som trots angelägen sällskap med Petro, och en glad peppenade instruktör, kändes det sisådär, och jag insåg att jag inte riktigt var fullt frisk än. Men hey det är bara fjärde förkylningsveckan.. Hostan är dock borta, och nu ser jag bara löjlig ut med en bunt näsdukar vid sidan av tyngderna.
 
Idag är kroppens flyttbarhet begränsad, och det bränns från vaderna upp mot axlarna när jag försöker gå normalt, istället för att kräla mig fram, som Homer troligtvis hade gjort efter sina 64 slicar amerikansk ost. Det är tungt vänner, och om jag försöker stå still skakar hela kroppen. Rumpa och lår främst. Ungefär som om jag står på en Power Plate.
 
Får bli pösiga kläder idag. Tror inte Max är så pass lättmanipulerad att han skulle tro mig om jag sa att jag lärt mig skaka rumpan som Shakira över natten.
 

RSS 2.0