Ateism - fördel # 1

I brist på annat är det helt okej att använda kuvert från kyrkan till att torka upp kattspya. Vem vill använda tunt hushållspapper och riskera händerna liksom?
 
- Till min förvåning är jag faktiskt med i Svenska kyrkan. (Ska jag skratta eller gråta?) Det säger hur uppmärksam jag är med skatten.. Vem har jag att tacka? Kristna mamma. Sarkastiskt tack*
 
 

Vart går gränsen?

Vissa har sina favorit helgdagar. Många älskar julen. Jag har en väninna samt en massa föredetta kollegor och klasskompisar som inte kan sluta räkna ner dagarna till julafton. Även om det är sommar. SHIT! brukade vara min reaktion till den sortens längtan och förkärlek.
 
Sedan kom jag på att jag är likadan. Inte med julen dock, då jag avskyr vintern. Enligt mig är Halloween den bästa helgdagen. Man får klä ut sig och fullkomligt bete sig från vettet en hel kväll utan att behöva förklara sig, man får skrämmas, utmana sig i köket med något smarrigt som måste se vidrigt ut. Alla drycker, all trevligt sällskap. Vad finns inte att gilla?
 
För några veckor sedan efter en vacker, solig dag i Karlskrona körde Max och jag hem. På vägen var vädret inte lika fint. Det var mörkt, dimma och lämpligt nog spelades låten "Thriller" i radion. Från att vara trött i matkoma hoppade jag nästan ur sätet. "Åh snart är det ju Halloween!" Jag skulle haft kameran i beredskap om jag visste hur Max blick skulle se ut just vid det tillfället.
 
Någon dag senare började jag tänka och planera. Vad som skulle bli årets kostym, vad vi ska laga, när festen ska börja och så vidare.
 
Idag kan jag bekräfta att kostymen är utvald och ska beställas hem så fort lönen infaller kontot, festens datum är satt och gästerna bjudna. Nu väntar jag ivrigt till den dagen.
 
Jag fick höra att jag "ombesörjer" Halloween. Och att jag är ett "proffs". Men så pass engagerad som jag är redan.. är det galenskap eller ren entusiasm? Vart går gränsen egentligen?

Min tolkning av PIG-lördagen

Ord behövs inte i stunder som dessa.

Murder she wrote

Mitt i centrum under en sensommar kväll är det inget annat än tyst. Skrämmande, ändock behagligt tyst. Och kallt. Här brukade det finnas liv. Säkerligen hundratals som vräckte i sig mängder av frukt, provocerade anständigt folk som ville inget annat än att få äta i fred.
 
Tittar man närmare finner man ledtrådar; Spår av vattenstänk, till och med mordvapnet.
 
Inte minst kroppar. Det här är ett massmord. Utförd av någon fylld med vrede och hat. Och det är en erfaren mördare.
 
Jag känner mig som nya Poirot. Eller Jessica FletcherOch leker med tanken att det inte är jag som ligger bakom allt.

Därför har storleken betydelse

De säger att storleken inte har någon betydelse. Vem som kom på snömoset förblir ett mysterium, men jag är tillräckligt övertygad om att det inte var en människa på andra sidan Atlanten.
 
Sista veckan i staterna åt jag en "medium" Brownie Sundae. Vi pratar extra stor bägare i svenska mått, med äkta brownie på botten, oreo cookie glass över, garnerad med vaniljmjukglass och vispgrädde, toppad med nötter, varm chokladsås och självfallet ett körsbär. Inte ens jag kunde äta upp hela.
 
Det kändes så sorgligt att slösa en sådan vacker och gudomlig frestelse, att mamma (som hade beställt en "Jumbo"-storlek sundae, vilket är dödligt mycket här) och Erika fick hjälpa mig på traven.
 
En sak jag inte har problem med när det gäller större storlek.. angår er inte. Men jag kan ta upp ännu en sak som jag fullkomligt beundrar;
Deras gigantiska ölburkar. Den slog helt klart en varm kopp kvällsro. Bäst av allt, det tar inte slut lika fort.

Internet at the rescue

Återigen underlättar Internet min vardag en gnutta. Jag anser det finnas en lagom balans mellan irritationsmoment och belåtenhet. Idag när mobilen vägrar kontakta Telenor-nät använder jag mig av bloggen, som jag är säker att mina vänner följer.
 
om käraste Erika K läser detta, och inte vistats Karlskrona för sommaren ännu, så är det bara slå en signal så kan vi ses!
 
Nu håller vi tummarna att hon har tillgång till Internet!
 
 

Vad katten gör katten?!

Efter en rad olika skräckfilmer genom åren reagerar jag första hundradelssekunden jag ser något lysa i ögonvrån. Aslan är nog medveten om hur mycket jag hatar Toshio och jamar sådär lagom obehagligt i mörkret och gömmer sig. Bara när jag är ensam hemma. Tack!
 

Het och frasig eufori

De senaste dagarna har varit fulla av glädje och nya upptäckter. Bland annat en konstutställning jag aldrig sett förut, som råkar vara beläget ganska nära vårt hem. Jag har även lärt mig spanska simpligen genom att höra Max och hans moster tala med varandra. Inte minst har jag upptäckt att kyrkan inte alls är särskilt skrämmande. Jag kom ut hel och kunde lika lätt tänka på roliga klipp medan resten bad böner och sjöng med psalmerna.
- Vågar jag erkänna att doften i kyrkan gjorde mig sugen på vin och billig kex, efter alla minnen av konfirmationen som jag började i som 16 åring enbart för att slippa skolan? Jaja, nu är det skrivet. Inväntar hatbrev från troende...
 
I överlag har jag varit väldigt nöjd med tillvaron, ständigt på bra humör. Numera kommer det kännas tomt i den här stora trean utan någon i gästrummet.
 
Jag nyttjar den här tiden tilla att fixa matlåda inför morgondagen; hemgjord pizza med tunn, frasig botten gjord på dinkelmjöl med fullkorn. De italienska generna trädde i kraft igår då Max moster lärde mig göra pizza som den ska vara. Som sagt, jag har varit väldigt, väldigt lycklig hela helgen.
 

Jag vill bli nudist

Man vet att det är varmt ute när man kan fylla en hel bassäng bara genom att vrida ur arbetskläderna. Kanske kan jag starta en nudist-trend i stan?
Kanske blir jag gripen av polisen? Vem vet?
 
Ovissheten driver mig nästan till att ta reda på vad som faktiskt kan komma att hända. Samtidigt är jag för lat efter jobbet och den "besvärliga" duschen som för första gången var för varm.
 
Nåväl. Tills dess kan ni spana in mina bleka tår som ständigt legat dolda från samhället och solskenet i alla par skor jag haft sedan våren blommade ut.
 
Note to self: ha inte webbkameran igång på Skype.

Antik

För sju år sedan var jag på Skansen och såg min idol live för första gången. Exalterad i högsta grad, en liten fjortis med tandställning dock full av liv. Jag kände mig vuxen i den åldern.16 år ung.
 
Jag "hängde" ständigt med vänner, spenderade mitt studiebidrag på antingen shopping eller McDonald's under håltimmarna. Jag festade sent och söp som ett fån. En flaska var inga konstigheter. Ibland två. Jag var en nattuggla som gjorde stan varje helg. Till och med vissa vardagsnätter.
 
Det var sju år sedan...
 
Ikväll smuttar jag lite vitt (knappt ett halvt glas) samtidigt som jag njuter av Engelska Antikrundan. Höll på somna i soffan. Igen. Vi gjorde det nämligen igår, efter middagen.
 
Mycket ändras på sju år. Mycket åldras. Kanske lite väl snabbt. Vem vet om 70 år kanske jag är värd tusentals pounds?
 
 
 

Salt och krispigt

Man vet att man har tillbringat en månad i staterna när man känner sig sådär riktigt nöjd med sig själv, enbart över enkla, vardagliga saker. Som att sträcka sig efter fjärrkontrollen.
 
Idag har jag jobbat 7.00 - 16.00, och jag övervägde i fullaste allvar att unna mig lite chips eller choklad på hemvägen. WTF?
 
Sådan föda är vanligt förekommande i amerikanska hushåll. Jag drar inte alla jänkare över en kam och överdriver. Jag uttalar mig helt enkelt om vad jag bevittnat med egna ögon hos några släktingar/bekanta. Chips serveras alltid vid sidan om till en eftermiddagsmacka. Lay's chips. Det är ren fakta. Min gissning är, trots att jag personligen inte förtärt en större mängd chips under vistelsens gång, att det är på grund av the de krispiga tillbehören, som jag får sug för chips av och till.
 
Visst har jag alltid haft en slags förkärlek till chips. Och choklad. Och öl.. Listan är lång. Jag väljer dock att peka fingret mot alla Cowboys och deras fabulösa, kroppsanpassande (läs; XXL ass seats) fåtöljer.
 
Jag hoppas vara tillbaka i den svenska livsstilen inom kort. Tidzonen är avklarad sedan några dagar. Nu återstår bara att lära mig stå på fötter. Och inte komma på fler ursäkter till att "unna" mig någonting att smaska på.
 
 

"Diamanter är en kvinnas bästa vän"

Skitsnack. Alla kvinnor har olika smak. Max skulle kunna fria till mig med en Completos i handen. Eller två om han vill verkligen vill höra ett "ja".
 
 

Sammanfattning av hemresan

När jag var liten var det alltid lika spännande att resa någonstans. Vare sig det var en kortare färd eller oändlig. Det var roligt, man slapp bära tungt bagage och åt snacks på vägen.
 
I dagsläget hatar jag det. Något så fruktansvärt. Med risk att låta som Grumpy Cat så suger tåg. De håller aldrig, och jag menar aldrig, tider. Alla byten, alla timmar, folk som tagit ens plats som ska flytta med sina prylar innan man själv kan sätta sig ned och släppa förbi gänget bakom ryggen.
 
Flyg är uselt just av den anledningen att lufttryck existerar. Och att folk släpper mökar konstant.
 
Sist var det dock helt okej. Flyget från staterna till Sverige var utöver förväntan. Fransoserna är inte så snuskigt snobbiga som man kan tro. De bjöd på både vin och champagne. Jag som inte ens åkte första klass. Blev en gnutta gladare vill jag påstå.
 
Väl på Arlanda blev vi hämtade av systers pojkvän, vi grillade och drack lite till. Jag hann även träffa frun innan jag begav mig vidare till tågstationen mot blindtarmen.
 
Resor suger inte varje gång.
 

RSS 2.0