Snart

Efter ett långt uppehåll från bloggen och besök från mamma och syster är vardagen åter tillbaks. Frukostkaffet dricker jag som vanligt i vardagsrummet med datorn i knät, tv:n igång och kattens hiskliga andedräkt i nyllet. Hur vissa personer kan sitta helt tysta för sig själva vid köksbordet, utan vare sig musik eller tv som bakgrundsljud är och förblir ett oupplösligt mysterium. Jag gillar att höra Nyhetsmorgon eller Homers galna galej följt av konfrontation med antingen hustrun eller Mr. Burns i bakgrunden när jag är ensam hemma. Annars blir det bara tyst. Och tiden står stilla.
 
Jag hör tveklöst bland några av landets mest sällskapssjuka människor. Jag må gilla tystnad och lugn stundtals, som efter en hektisk arbetsdag. Men som periodvis gräsänka dröjer det inte många minuter tills jag saknar samvaro. Bland vänner till exempel. Till och med släkten, trots att de kan tjattra och envisas som åsnor i all oändlighet. Faktum är att jag tror det är tack vare bland annat mammas orimliga och löjeväckande kommentarer som jag lyckats hålla julbordets alla kilon borta, så som jag skrattat mig till tårar och vaknat med träningsvärk nästa morgon.
 
I överlag har det varit trevliga veckor. 2014 närmar sig och då är Max hemma igen, han fyller dessutom 30 (!), Aslan går förhoppningsvis tillbaks till sin normalvikt och jag börjar äntligen plugga. Tror kommande året blir fantastiskt.
 
Nu väntar ärenden inför morgondagens nyårsfest. Tur att det är extraöppet i stan.

Smögåsoman

Igår kväll var vi och handlade. Det blev en del, men så brukar det vara när man planerar julbordet. Erika verkade dock bekymrad över att brödets bäst före-datum är på måndag. "Men.. kommer vi verkligen hinna äta upp det i tid?
 
Nyligen hittade vi bland annat majonnäs i kylen och nu återstår fyra brödskivor kvar. Tror vi hinner.
Frukostkrisen får vi lösa på annat vis.

Julspöket

Inatt bevittnade, eller rättare sagt, hörde Erika liknande ljud som hindrade mig från att somna natten till måndag förra veckan. Utöver ljud från elementet och "skrapande" läten vid fönstret (som konstigt nog inträffade vid ett tiden på natten precis som sist) hörde hon ljud som om något kröp på golvet. Aslan sov och brydde sig inte ett skit som vanligt.
 
Nåväl jag har åtminstone fått bekräftat att jag inte inbillade mig helt den natten jag var ensam. Lustigt bara att grannen fipplar med elementet vid samma tid under natten dock. Kanske en tvångstanke? Går han eller hon i sömnen?
 
Vi lägger vålnadsspekulationerna åt sidan och fokuserar på julen. Erika och jag har en deal; För varje julfilm jag avskyr får jag välja ut en annan film för henne att se. Det var så hon konverterades till den mörka sidan i Star Wars episod III, en de mäktigaste filmerna.
 
Igår fick jag bita mig i tungan och uthärda Rudolf med den röda mulen. Den fanns bara på svenska och jag må då säga att jag inte står ut med Rudolfs darrande målbrottsröst. "Åhh jösses Zoey!" Lät lik en tonåring som runkade och samtidigt försökte prata normalt på andra sidan dörren för att låtsas som ingenting. Förstå mig rätt, men en söt ren borde ändå låta annorlunda.
 
Hoppas Grinchen blir lättare att se ikväll. Nästa vecka "tvingas" syster till en Tarantino-film. En bra film med andra ord.
 
 

The Frogs

Fransoserna må vara stöddiga, lite gay med Michel som killnamn, och deras skratt låter som marijuanapåverkade grodor som sätter bomull i halsen..
Men vore det inte för dem hade vi kanske aldrig upplevt croissanter.
 
 

Taco Night

Syster ska stanna i två veckor. Dock skulle man tro hon packat för en månad. Minst. Kläder förstår jag. Men hon packar som som en riktig Smith.
 
Innan ytterkläderna åkte av plockade hon fullt exalterad upp juldekorationer, julfilmer, ett paket pepparkakshus, en Disneyfavorit, paddan och två stora chokladaskar - otroligt nog oöppnade. Med hänsyn till min förkylning hade hon även med whiskey. Som jag avnjuter i denna stund med tvättvikningen.
 
Det må låta trist men man får inte glömma hemmasysslorna trots besök. Igår blev vi bortskämda hos Cata, ikväll får vi "jobba". Dagens to-do är nästan avklarad. Vi har tagit en shoppingrunda i Ronnebys alla butiker (tog cirka en halvtimme) och handlat julens drycker på Systembolaget.
 
Nu återstår bara att härja i köket med tacos och lata oss framför Lejonkungen. Vissa filmer blir man aldrig för gammal för.
 
(Att jag övningsgår inomhus idag kan stanna mellan oss..)

I väntan på besök

Natten till idag var en av de mest udda på länge. Inga medelålders grannar som gökade dock (de har flyttat halleluljah!). Bara allmänt konstiga ljud av bland annat en granne som fipplade med sitt element, men det lät som om det kom från elementet vid vår säng. Sen lät det som om Aslan drog klorna längs fönstret, fast han låg vid mina fötter hela natten. För er som undrar så vågade jag inte dra ner täcket, alla skräckfilmer genom åren har satt sina spår..
 
Nåväl det var sista natten jag sov ensam hemma för i år. Syster är på väg hit as we speak och jag har en del att göra än att bara sitta och lata mig framför datorn. Jag måste städa, diska och laga mat. Men om Erika tror jag tänker mata henne som förr, har hon fel.
 
 

Advent med Samuel Adams och Clint Eastwood

Som gräsänka får jag fira advent med två av tidernas bästa karlar. Efter underbaraste Max och levande legenden (ako; min gud) Paul McCartney det vill säga. Jag har valt att fira tredje advent lite annorlunda. Men vinterstämningen är med ändå. I Pale Rider snöar det vid något tillfälle, och jag dricker Sam's vinterlager. Lagom mycket jul helt enkelt.
 
 

Inte så privat

De där privata meddelandena på facebook är inte så privata.. Inte när syster kan mammas lösenord i alla fall. Till er som inte kan engelska så väl, nej jag orkar inte översätta, lär er språket.
 
Jag skulle återuppta ett privat meddelande med mamma på facebook;
 
"... you tell her that I just baked chocolate muffins, and put them in the freezer so they'll last till her visit here. I actually tasted the tiniest one before freezing them, and I don't mean to toot my own horn but.. TOOT! I could taste so much chocolate, and I have a cold, so can only imagine how many flavors she'll experience - don't however tell her I got a cold, wanna bet she wouldn't even come near the chocolate muffins then, eventhough I washed my hands etc, didn't sneeze nor cough during the process, but still. some are more paranoid than others" 
 
Mamma hann inte svara tills jag fortsatte skriva.
 
"I also made dinkel scones for her, with a hint of cardamom, also on their way to the freezer
I would bake everything the same day she arrives, but the eggs won't last till then - another thing she doesn't have to know"
 
Efter andra meddelandet blev jag orolig. Mamma har under åren blivit en facebooknörd i högsta grad och lärt sig skriva lika snabbt och slarvigt som hon tjattrar. När hon inte gav någon form av respons anade jag det värsta.
 
"please tell me it's you and not Erika reading your messages"
 
Det var min "paranoida" syster med bacillfobi som läste alltihop. Hon som inte dricker juice om utgångsdatumet är nästa dag, som alltid drar sig undan från alla sjuka, rökare, och folk som ser allmänt smutsiga ut, har trots vetandet att jag bakat förkyld, gått med på att äta allt jag fryst in. Ett lyckligt slut ändå.
 
Innan jag tackar för den här gången så är frysen proppfull och det finns det tre ägg kvar i kylen till den som vill ha. De går tydligen ut ikväll, men hey de klarar nog äggtestet även imorgon. Kom och ta!

Cred!

Dagen började illa i fosterställning med en tung, badande katt med klona i högra axeln, en viftande svans på näsan och hans kända tonfiskandedräkt. (han får inte ens tonfisk i sin dagsranson, wtf?!).
 
Hursomhelst så var klockan 7.30 och jag hoppades på en uppiggande dusch, och det blev det också. Dock inte som jag hade väntat mig. Jag tänkte mer på att vattnet i ansiktet skulle få mig att kvickna till. Istället kröp en ovälkommen våldgäst fram från under balsamet precis i samma sekund jag var på väg in i duschen. En stor, vidrig sådan.
 
Till min förvåning blev jag varken vithårig eller paralyserad av skräck. Jag skrek inte ens. Jag skällde ut den. "Din jävel vafan tror du att du håller på med?!" Jag plockade fram sopborsten och på något vänster förvandlades stunden till någon form av spindel-agility. "Nej! Stanna i hörnet annars dör du!" utbrast jag samtidigt som jag tydligt slog sopborsten i golvet för att blockera framkomligheten.
 
Inom fem minuter hade jag fått in den i en gammal pizzakartong (en av många fördelar med regelbunden pizzaförtäring), burit den till köket för att sedan släppa ut aset genom fönstret.
 
Jag ser alla stunder som dessa som bra terapi. Man måste möta sin rädsla innan den slukar en hel. Troligtvis more to come. Men det får gärna vänta tills syster kommit hit. Då får hon bistå mig (JO Erika).
 
Att jag var modig imorse kan ha varit av ren slump, kvinnoförbannelsens humörsvängningar eller så börjar jag faktiskt övervinna min rädsla. Det märker vi nästa gång.
 
Avslutar inlägget med en frestande bild på kvällens underverk av mig och Cata. Hon och jag borde hålla eget avsnitt varje vecka i Mitt Kök.
 

Det sägs att blekning är slitsamt för håret...

Mm..jo visst det låter rimligt. Påbörjar jag en behandling extra i månaden har vi plötsligt ett nytt duschdraperi. Ett helt unikt sådant.

Våga vägra snöoptimism!

"Jaha. Då var det dags igen." Så hade jag formulerat mig vid första anblicken av all snö utanför sovrumsfönstret imorse, om jag vore lagom emot snön. Men så är inte fallet. Jag fullkomligt avskyr halkrisken, snö längs ryggen. Och alla snorungar som hejvilt kastar snöbollar mot "fel person". Så min reaktion imorse var snarare: "Amen för helvette! Redan?! Jävla f#ttsnö..!"
 
Jag följer inte facebookströmmen med tusentals smileys på sina statusuppdateringar kring lyckan över att vintern äntligen är här. Den är alltid här när man som minst behöver den.
 
Ta alla inställda tåg som ett exempel. Idag när det var som viktigast att åka med. Istället rullade vi ner med bilen och nynnade "Nana-na-nana" i takt till bilreklamen med snöovädret. Man gör det bästa av situationen.

Master of the house

Tvätt igen och dags att bädda rent som vanligt. Samma jädra procedur. Antar att hela gästrummet, som i övrigt är hans eget rum när vi inte har besök över natten, varken räcker ytmässigt eller tillgodoser hans behov och önskemål. Här är det extra allt som gäller. Max och jag ska väl vara glada över att Aslan låter oss bo kvar i alla fall.
"What yo look at bitch?"

Näst bäst efter plugghäst

Min frånvaro på bloggen kommer med största sannolikhet löpa på. I synnerhet efter årskiftet när jag kommer igång med plugget. Ja, jag tog äntligen tag i det efter tre år av timvikariat. Allt är bestämt, och jag har en deadline, precis som vilken studerande som helst. Och jag gillar det inte, men måste vänja mig. Faktum är att man blir riktigt lat när man firar kommandn arbetslösheten under studentfesten. "Inga mer läxor, inga fler tentor! Fuck yeah!"
 
Jag har njutit av att slippa räkna matte. Om man nu uteslutar rea i procent på H&M det vill säga. Matte var min svagaste punkt i skolan. Efter idrott då, late fan som jag var och viftade högt med Bricanyl i ena handen, som den perfekta undanflykten.
 
I några dagar har jag laddat med grundkunskaperna man en gång kunnat, men sedan glömt bort helt. Jag hoppas nöta allt.
Envishet ligger i släkten och jag ska vara snäppet över "Mentally Disabled Cop" i matten. Inget snack om saken.
 

RSS 2.0