Sara Smith

Det har varit en kall, dock mysig lördag med start på Espresso House med Annika och Filip. Tack vare Erika K har jag lärt mig dricka islatte. Inget går upp mot svart kaffe, men tänderna har nog en ljusare framtid om jag dricker åtminstone varannan latte med sugrör.

 

 

Oturen valde mig den här dagen. Vaknade i tid, klockan fem. Inga konstigheter. Allt flöt på fram till det att första bussen inte stannade på min hållplats, då stoppknappen jag tryckte måste varit trasig. Finns väl en på varje buss, och givetvis var det just den jag satt vid.

 

Det lilla misstaget orsakade att jag missade andra bussen mot jobbet. Precis. Kärringjäveln vägrade släppa på mig en meter från hållplatsen, trots att det var rött och hon stod still nära trottoaren. Nu hatar jag inte bara kollektivtrafik. Jag hatar även bussschaufförer. De kan köra upp sina regler och tidtabeller där solen inte skiner.

 

Anlände jobbet "bara" fem minuter sen. Väl där blev det galet stressigt i början. Lyckligtvis mot slutet av dagen gick det fint. Mycket kaffe och snack.

 

I tron att oturen hade vänt gick jag ut mot hållplatsen efter jobbet. Varken en minut tidigare eller senare. Bussen kom inte, så jag stod ute i kylan och fick vänta tre kvart på Aroslinjen. I minusgrader. Prisa detta vinterland. Not.

 

Nåja jag slapp i alla fall se nakna, yrvakna människor i deras villor, som sist när jag jobbade nattpass. Man tycker att folk som bor i villor med vidöppna gardiner mitt emot en hållplats, borde tänka innan de blottar sig. Men icke.

 

Hursomhelst så är jag äntligen hemma hos mamma, äter choklad och av någon anledning kan jag inte sluta tänka på Christoph Waltz. Kanske för att han var med i filmen jag och min vän såg häromdan. Eller för att jag är sugen på att se Inglorious Basterds.

 

 

Dagen har tillbringats på stan. Återigen. Syster var på jakt efter en ny outfit och med mig och Menal vid hennes sida kan jag lova att det blev snyggt. Vi har en öga för detaljer, inte senaste trender. Stor skillnad.

 

Jag vet inte om det är "inne" än idag, men oavsett om det kommer tillbaks eller inte så kommer ni aldrig se mig med en liten bit av ett linne eller en tröja instoppad i jeans. Dels för att jag inte finner en lämplig anledning till att se ut som om man slarvigt klätt på sig igen efter en snabbis. Dels för att jag ytterst sällan använder jeans. Jag bär mestadels tights, leggings i alla färger och jeggings, vilka är perfekt för den som ständigt äter och måste göra plats för en konstant expanderande buk. Flr att inte nämna, är det tillsynes mer anständigt att diskret dra ner tightsen än att knäppa upp byxorna och dra ner dragkedjan offentligt på en restaurang. Idag åt vi kinabuffé, och liksom vid varje buffé tredubblades en standardportion. Jag är mätt, men Kinderägget stirrar på mig. Och jag tillbaka.

 

Hade en riktigt trevlig dag och kväll med Erika K. Dagens på Café Gränden, följt av tidsfördriv i konditorin tills biografen var villig att släppa in alla frusna stackare. Django Unchained var ett självklart val. Quentin Tarantinos filmer sticker ut, needless to say. Sen var det lite kul att se hur gammal min första kändiscrush blivit.

 

Nya SF-bio i stan är inget jämfört med Centrumbiografen i Ronneby, men jag gillar den. I alla fall salong 1. Redan under reklamen stängde jag av mobilen. Ifall jag nu skulle glömma. Dubbellkollade två gånger att den verkligen var helt avstängd. Njöt av hela filmen fram till de sista minuterna, då jag plötsligt hörde mobilens sms-signal. Såg mig omkring och insåg kort därefter att det var min.

 

Då den var inuti väskan, som i sin tur var i mitt knä med mina armar över, måste jag råkat sätta igång den på något vänster. "Oh shit...!" vilken tajming. Ju längre filmen fortsatt blev jag alltmer orolig. Utöver svordomar i huvudet började jag förbereda mig inför ett eventuellt inkommande samtal, som lyckligtvis aldrig kom till.

 

När filmen väl var slut pustade jag ut och tackade Erika för kvällen innan jag sprang mot bussen till Råby. Jag har ändå tänkt igenom allt och bestämt att hålla mobilen i handen framöver. Och stänga av ljudet innan jag stänger av själva mobilen. Utifall att.

Många röker och snusar. Andra frossar glass dygnet runt och blir stolta bara av att "överväga" ett äpple.

Jag tuggar. Vet inte varför, men min teori är att jag tuggar så mycket för att tänderna inte ska bli lika förstörda av all kaffe jag dricker. Så efter varje kopp kaffe - tuggummi. Efter varje måltid - tuggummi.. ja ni fattar. Sen tvivlar jag på att det faktiskt gör skillnad. Men jag gillar att tro det.

 

Jag brukar dock nöja mig med ett paket åt gången, men syster fick ett gäng. Hon tuggar inte, så gav till sin beroende syster.

 

Laddar inför utekvällen med lite Sam Adams. Ikväll träffar jag min bästa väninna, Erika K. Med henne blir allt dubbelt så kul. Trevlig kväll!

En karriär som make-up artist har aldrig slagit tanken. Jag har noll koll på hur man applicerar den bästa basen som håller hela kvällen. Eller hur man får dem där sotiga ögonen utan att se ut som en trött Alice Cooper efter ett sent gig.

 

Däremot är jag mycket noga med detaljer när jag sminkar min syster innan en fest. Dålig belysning är inget hinder när man har pannlampa. Jag satsade 120 procent innan Erika gick ut. Och hon verkade nöjd. Om inte annat, lättad över att jag inte stack henne i ögonen.

Fick lite dåligt samvete över teckningen föreställande mamma. Visst det var ca 15 år sedan och jag var en snorunge, men jag är ändå ledig idag. Så efter en kvart på Paint och Marabou Schweizernöt-frosseri är jag äntligen klar.

 

Mamma hittade ett par gamla teckningar jag ritade som liten. Vissa på katter, andra på framtiden med mina vänner, där en av dem bär en playboy-kanin på sin t-shirt av någon anledning. Och så denna;

 

Inatt infann jag mig en skum dröm. Som alltid. Den här gången drömde jag att jag reste bakåt i tiden för att handla på H&M 1947. Den första butiken öppnades i Västerås, men av någon anledning fanns denna i Karlskrona. Hujedamej så illa blekingskan lät även då. Höll på bryta ihop då Max från ingenstans, kom för att rädda mig och ta mig till Varberg istället. Max lite annorlunda i drömmen; spraytannad, axellångt hår och uttalad spansk brytning. På något sätt visste jag att han ville börja om på nytt. Sagt och gjort, vi dejtade som förr, drack whiskey och han fick träffa Aslan för "första gången". Uppgav att han hatade kattskrällen, men var villig att göra ett undantag för min skull. Jag var vansinnig på Aslan då han hade rivit ner halva hallen, precis efter att vi renoverade den så fint. Det var en kattastrof.

 

Sen kom min väninnas mor med in i bilden och jag vaknade av att Aslan spydde under granen. Olyckligtvis, men som jag skrattade ändå, på en försenad julklapp Erika hade köpt till en vän. Undrar om det gick igenom. Den som lever får se.