Bantning på g

Efter en mycket trevlig helg tar jag tag i de sista små detaljerna inför resan. Borde kanske inlett det här inlägget genom att berätta att jag åker till USA kommande vecka. Nu vet ni.
 
Enligt flygbolaget får jag packa med hela 20 kilo. Dock flyger jag även inrikes, där det inte är tillåtet med lika mycket. Jag har vägrat den typiska tjej-packningen och hittills väger bagaget ynka sex kilo. Nej jag är ingen karl, jag är simpligen en tjej som kan planera inför en resa. Dessutom måste jag lämna plats åt alla onyttigheter som följer med till Landet Lagom.
 
Det här är med största sannolikhet sista publiceringen på ett bra tag. Jag måste banta plånboken och nyklarna från alla nyckelringar, som bland annat den största och tyngsta med The Beatles. Funderar för mig själv om det är klokt att behålla svenska försvarsmaktens nyckelband. Det skulle kanske anses som något slags hot? Vad vet jag, de släpper inte in vem som helst, icke desto mindre vad som helst.
 
Avslutningsvis vill jag tydliggöra att ingen - och jag menar INGEN (förutom Max givetvis) får ringa mig under tiden jag är iväg. Detta gäller en hel månad. Jag skriver här eller på facebook när det är grönt. Det kostar mig annars för mycket helt enkelt.
 
- Senast jag var i USA 2009 fick jag sms där det stod "Michael Jackson är död :'("  No shit, Sherlock! Sverige må ligga sex timmar före Boston med tiden, men vi fick trots allt nyheterna först. Det var breaking news och spred sig på varje tv kanal, varje radiostation och bland alla Dunkin' Donuts frossande jänkare på gatorna. Det gick inte att missa. Lyckligtvis kostade det sms:et mig bara 15 kr, men som man säger; många bäckar små.. Det var tur att ingen annan än Frida skrev till mig då.
 
Alltså; INGA SAMTAL, INGA SMS. NADA med andra ord. Den som hör av sig får sin del av räkningen skickad hem till brevlådan.
 
Hasta luego!

Pre-ageing

Ålder är bara en siffra. Den frasen stämmer mer nu än någonsin tidigare. VIssa tycker det är klyschigt att säga att man är lika gammal som man känner sig. Men det stämmer ju, inte sant?
 
Igår på jobbet kom jag till insikt med en sak: Äldre är oftast piggare än mig. Av samtliga kunder jag åkt hem till bor endast en av dem på första våningen. Resten bor på fjärde. Låt mig tillägga att hiss inte finns tillgängligt.
 
En dam såg på mig och sa "Tänk om man var i så bra form - smal och fin!" Låt inte skenet bedra, tänkte jag för mig själv. Jag må vara smal, men är degig och hade trots allt stått utanför dörren någon minut för att hämta andan innan jag ringde på dörren.
 
Det här är något som kommer och går i perioder. Jag har mina ljusa stunder. När jag känner mig stark, allert och på topp. Sen finns de dagar när jag kan svära att jag i själva verket är 40 +.
 
Är det pensionärsvarning att köpa mandelkubb och sedan ta en tupplur mitt på blanka dagen?
 
 

Jag har världens bästa jobb

På jobbet kan jag sitta med glass i det fina vädret och sola min mjölkiga hy till friskare pigment. Jag kan prata Amsterdam och marijuana, Family Guy, bak, evolution.. you name it.
 
Allt handlar i längden om vilka kollegor man har, inte under vilken yrkestitel man har. Finare kollegor får man leta efter där jag jobbar. Idag till exempel gjorde en kollega mig lyckligare än James Bond efter sin senaste antibiotika-kur. Hon bakade bullar med choklad! Jag råkade äta tre..
 
- På tal om James Bond, nu skall jag sitta genom hela filmen.
God kväll!
 
 

Det är nu man ska gå på händerna

Söndagar är för vissa Guds dag. För en ateist som jag är den här dagen ämnad till att ta extra sovmorgon, äta extra mycket och framför allt; vara extra lat. Dagens to do: Nada.
 
Gick bra till en början. Sen blev det till min förvåning tråkigt att göra ingenting. Katten har uppnått hela fem kilo och ätit som en häst sedan han slickade och tassade till oss vid gryningen. Så att mata honom var inte aktuellt. Vi har busat av och till. Som vanligt tröttnade han före mig.
 
Vad göra? "Lyckligtvis" insåg jag att ena strumpan följde med mig halvvägs in till duschen tidigare. Tack vare det kom jag på något att göra; Det var minst sagt högtid att fila fötterna (varsågoda för den mentala bilden). Jag har ägnat tre kvart åt dem. Passade på måla naglarna och hittan och dittan. Nu är de lena och fina. Inga strumpor som fastnar här inte.
 
Jag vill visa upp dem. Nästa to do: gå på händer. Hur svårt kan det vara?

Dinosaurier går inte hem i Ronneby

När vi fick höra att Jurassic Park skulle visas i 3D på bio var det en självklarhet att boka biljetter. Igår var den stora dagen. Taggade med snacks och läsk i våra flottiga händer sjönk vi ned i de sköna, rymliga sätena.
 
Dock kom inte så många. Två framför oss, två bakom oss. Hela sex personer i salongen. Andra invånarhalvan hade väl bättre för sig.
 
 

Bolagshandel

Jag skulle kunna leta bilder av blommor på Google eller ta med kameran ut till skogen och redigera ihop den perfekta sommarbilden för att sedan lägga ut på facebook och skriva "Glad midsommar alla!" eller dylikt till imorgon.
 
Istället varvar jag ner efter jobbet och samlar på mig nya krafter för att lyckas rycka åt det lilla som finns kvar på systembolaget. Jag vill ha Utö, men tvivlar på att den finns kvar. Är man ute sent så är man.
 
Huvudsaken är att någon form av uppfriskande drycksförtäring blir av. Att tillbringa morgondagen i fint umgänge är väl viktigt det med antar jag.
 
Imorgon beger vi oss mot Bräkne-Hoby. En del anser det vara samma sak som Ronneby. Andra inte. Det märker vi. Börjar det blöda ur öronen så fort någon där öppnar klaffen kan jag konstatera att det i själva verket är "samma sak".
 
Håll nu tummarna för mig, jag har alkoholister och fjortisar att tränga mig igenom. Puss.
 

Inga fler ursäkter

För några veckor sedan kom Max tillbaks från Varberg med alla Star Wars filmer. Varenda en som hans bror lånat ut. Vid det ögonblicket förstod jag att det skulle bli allt svårare att förbise mitt undermedvetna tycke för George Lucas skapelse.
 
Igår kväll såg vi Star Wars 4. Från första början av denna "nördmarathon" kom jag på alla tänkbara ursäkter till att tillbringa timmar i soffan med uppspärrade ögon.
 
Först intalade jag mig själv att jag kollade på dem för att jag gillar Nathalie Portman. "Men hon är ju så bra skådespelerska och presterar alltid utomordentligt för att få till den ultimata filminlevelsen!"
 
När det kom till de äldre filmerna förklarade jag till Max vilka häftiga effekter de lyckades uppnå redan under 70-talet. Att det vore inget annat än intressant att observera de små detaljerna och all engagemang de lade ner i filmen.
 
Jag kör inte längre med några bortförklaringar. Jag gillar Star Wars. På riktigt.
Hur kan jag vara så säker? Jo, jag har några punkter:
 
* När det inte längre är okej att Max pratar under filmerna.
 
* När jag inte längre refererar särskilda scener till Family Guys parodier.
 
* När jag taggar till under intron till den extasfyllda musiken.
 
* Det faktum att jag kan haka upp mig över små saker som "varför ger sig Anakin Skywalker för lätt?! Han får inte byta till den mörka sidan!"
 
* Det är  i dagsläget till större förvåning om jag inte ser nästa Star Wars film på bio.
 
* Sist men inte minst: Jag skäms inte längre och struntar fullkomligt i vad andra kan komma att tycka och tänka om den här övergången. Det är en del av mig som alltid har funnits, men som kommer ut först nu (typ som mörka sidan hos Darth Vader - ja jag refererar till Star Wars nu med)
 

Vi kompletterar varandra

Vi tar helg och vänder något på dygnets timmar, jäser och njuter. Medan Max var på skytteklubben såg jag till att köpa vin om vi skulle bli sugna. Han stannade på vägen och kom hem med öl. Ifall vi skule bli sugna.
 
Jag gillar uppfriskande lördagar.

Hamburgs geniala uppfinning under 1800-talet

Det här har varit den bästa jobbveckan på länge. Tiden har bara flugit förbi och jag har haft superkul. Även förutsett en hel del. Måste betyda att jag har en alldeles speciell förmåga; Jag är synsk!
 
Igår pratade jag och en kollega om hamburgare och vilka matkedjor som gör dem bästa. Jag nämnde att jag alltid blir lika glad varje gång jag får höra att Tripple Cheese på Max är tillbaka på menyn. Och vad tror ni Max och jag åt någonstans igår kväll?
 
Vi behövde åka in till Karlskrona för att köpa nytt köksbord och stolar. Varför skulle vi då lägga mer energi på matlagning? Max blev ett oväntat, dock ypperligt val.
 
Max beställde sitt Max-mål och jag min Grand de Lux givetvis. Jag kan lova att vi var belåtna (läs; något illamående med tredubblad bukstorlek ) och starka nog att klara av möblerna uppför trapporna.
 
Ikväll blir det också hamburgare och hemlig dessert hos Cata. Jag räknar ivrigt ner tiden.
                       
 

Hejdlöst söt och bad-söt

Jag gillar katter. Oavsett ras och hälsotillstånd. Jag gillar vår lilla Aslan, som jag klappar bara liiite oftare än främmande katter jag stöter på utomhus.
- Hey, det är de som kommer till mig okej? Jag vore oartig om jag vände ryggen.
 
Jag har alltid tyckt att katter är bland det sötaste som finns. Ta Blind Oscar till exempel. YouTub:a honom och ni kommer smälta.
 
Katter är dock inte perfekta även om de så tror det själva. Vissa stunder är de helt enkelt sötare...
... än andra.
 

God bostadsläge

Nygräddade frallor och wienerbröd tillsammans med svart kaffe är en god morgon. Vi har de bästa grannarna; bagarna.
Och jag har den bästa pojkvännen som smög ner dit medan jag fortfarande sov (och drömde om tigrar som solbadade på Råby i Västerås - wtf?)
 
God morgon Sverige!

AW ikväll - PW imorgon

Efter en härlig sommardag bestående av sol, ett lyckat möte, seger i minigolf och after work med trevligt sällskap, påbörjar vi det svenska fredagsmyset. Vi har köpt chips och läsk. Lagom behövligt dagen innan en powerwalk följt upp av ett intervallpass med tuffa Max som min och Petronellas personliga tränare.
 
Det är nog högtid för träning. Man har blivit något latare sen solen hittat hit. Imorgon kommer mina lungor åter kännas mörbultade, blodsmaken i munnen, likaså illamåendet kommer inte försvinna inom första timmarna.
 
Som sagt; först chips och läsk. Trevlig helg!
 

Alligatorpäron

Jag fullkomligt älskar avokado. Guacamole, mindre bitar i salladen, avokadoröra i burgare, på mackor, och avokadosoppa. Ibland funkar det lika bra att äta en mogen avokado enbart med sked. Jag får inte nog av det. Vissa stunder kan jag komma i extrema perioder då jag nästan kan leva på det och inget annat. Senaste veckan har jag velat ha det till allt. Så det hamnade med på inköpslistan. Återigen.
 
Max är inte lika förtjust som jag är. Inte konstigt, han har smakat bättre och då kan man inte gå tillbaks till helt okej-smak, eller som han beskriver det; "misär".
 
Max påstår att avokado inte mognar lika väl här i Sverige som i Chile.
Jag tror honom.

Isterflaggan

Fönstret i vardagsrummet är öppet för att släppa in den ljuva doften av nygräddat från Contan, kunna höra fåglar kvittra. Plötsligt hör jag från ingenstans något annorlunda. Llite nasalt och gnälligt, udda fraser man sällan hör här.
 
- De talar ju engelska! Dialekten tyder på att det mycket väl kan vara jänkare från Boston. Som sagt udda, mycket märklig brytning, som överröstar allt och alla. Nåväl, bättre det än blekingska.
 
Aahh.. bilder som den här får mig att längta tillbaks till staterna.

Nödvändiga inköp

Känslan att vakna i ett nytt hem, utan cigarettstank och två grannar som ständigt bråkar med varandra, är obeskrivlig. Lämpligt nog för mig, dock en mardröm för Max är sovrumsväggarna lila. Av alla färger! Inte skrikigt, utan sådär lagom lila som man säger.
 
Tv:n är uppe, sängen likaså givetvis, och soffan som våra rövar kan bli en med. En del kläder hänger också uppe, dock bara hälften medan resten ligger kvar i två resväskor. Här finns inte många hyllor, så vi har två val; köpa och sätta upp hyllor i garderoberna, eller köpa fler galgar. Jag har alltid föredragit att hänga upp alla mina kläder, att kunna bläddra igenom dem när man försöker bestämma sig vad som ska bäras idag. Jag gillar den stora garderoben. De små i hallen.. njae. De kan vara till gästerna och badlakan och sånt.
 
Så fort Max kommer hem från jobbet beger vi oss mot Biltema för att handla nödvändiga prylar. Bland annat galgar.
 
Tills dess lutar jag mig tillbaks med en kopp O'Boy för omväxlingens skull, nöjd efter dagens möte som för övrigt gick bättre än förväntat, innan jag fortsätter röja upp här hemma.
 

Casillero Del Diablo

Finns inget bättre sätt att fira inflytten av den nya lägenheten med än chilenskt vin i den sköna divanen. Ikväll är vi uppe vuxensent. Jag tar för givet att jag är klar nog i skallen till morgondagens viktiga möte ändå. Skål!
 

Pizza och kattsistans

Igår hämtades nycklarna till vår nya lägenhet och kartonger lastades in. Böcker, dvd-filmer, lp- och cd-ckivor. (Jag har till och med VHS-band kvar!) De små sakerna som tillsammans väger mer än förväntat, är inflyttade och överstökat med. Vi har laddat på med flottiga krafter. För tid för matlagning har vi inte nu.
 
Av någon anledning känns min 600 grams panpizza något onyttigare än Max tunna Mozarella på 340 gram. Nåväl.
 
Utöver energiintag har vi lite extra hjälp av Aslan. Han ser till så att allt är i sin ordning samtidigt som han kliar och badar sig.
Snart så. Snart bor vi i en trea mitt i stan. Bredvid Contan av alla ställen. Det blir en utmaning. En härlig doftande, ljuv sådan. Jag behöver inte längre baka varje dag för att det ska dofta bullar och nygräddat hemma. Men jag gör nog det i alla fall.

RSS 2.0