Om en katt

April kan nog vara min favoritmånad. Förutom de ljuva vårkänslorna anknyter jag särskilda datum just denna månad. Max och jag utbytte nummer på en fest den 8:e, hade vår första dejt den 9:e (har jag skrutit nog om vilket intryck han gav mig genom den flygturen över Västerås?) och blev officiellt ihop den 29:e april 2009.
Den 22:a april 2012 adopterade vi en övergiven katt, nära döden, från Ronnebys Hittekatter.
 
Nu har vi haft honom i lite mer än två år. Då var han mörbultad och allvarligt undernärd. Vi gjorde allt för att få honom på fötterna igen och övergå till sin ideala vikt. Häromdagen, då han äntligen blev friskförklarad och försäkringen gick igenom efter mycket om och men, ville vi fira två år. Med bland annat tigerkaka, som Aslan förvisso inte kunde äta, men med två taniga ägare antog vi att katten skulle ha full förståelse och nöja sig med lite Gourmet medan vi åt nybakat. Vi hade fel, lite är oerhört viktigt att tänka på, eftersom katten på något vänster överskridit sin normalvikt och är numera "matglad" som veterinären uttryckte det. Ordet lite kan ha blivit det värsta ordet Aslan någonsin hört.
 
Påsken var med andra ord inte lätt för en hungrig katt som äter praktiskt taget allt, däribland brieost (lång historia). Påskmiddag är densamma som julafton och midsommar. Vi försökte därför ändra på vissa klassiker, men det kvittade. Bordet var täckt med mat i all dess oändlighet, som vi människor vräkte i oss som om det vore sista dagen på jorden. Aslan fick samma, vanliga torrfoder. Och sedan lite Gourmet. Gourmet som mamma ordnat.
 
Om ni tycker jag är Crazy Cat Lady, misstar ni er. Det är min mamma. Varför? Låt hennes ord och handlingar övertyga er:
Det hon var noga med att betona över telefon inför besöket hit var hur mycket hon såg fram emot att få träffa Aslan igen. "And also you and Max of course.." fortsatt hon fnittrande, efter två minuters otaliga tjötande och entusiasm i tonen beträffande en katt.
Hon köpte ett särskilt påskägg enbart till Aslan, ett guldägg för att, och jag citerar: "Han är min lilla guldpojke!" Den fyllde hon med två burkar Gourmet och fyra studsbollar. Han blev lyrisk av hela innehållet, och tog därefter tillfälle i akt att försöka manipulera den svage - mamma - under resten av vistelsens gång.
Max och jag höll dock en bibehållen, strikt regel vad gällde måltiderna och lämnade aldrig mamma och Aslan ensamma. Han måste fortsätta med sin diet. För att blodtillförseln i benen bör inte blockeras efter en kort cat nap i knäet.
 
Avslutar med ett kort erkännande: Jag är kanske en gnutta kattgalen jag med. Det finns annat jag kunde skrivit om, som alla fina minnen av Max och min tid ihop och dess början såhär bara några dagar innan 5 års-dagen. Jag kunde bloggat om fritiden med vänner eller om skolan och hur det rullar på.
MEN. Jag skrev precis ett helt inlägg om en katt.

Hetero med homoförmågor

Det börjar närma sig. Påsken, besöken, chokladäggen. Jag kan i det här läget inte klaga. Inte ens över studierna, trots att jag onekligen blir tvungen att plugga även när mamma och syster vistas här.
 
Jag pluggar bara ett par timmar till ikväll. Till skillnad från många små töser, blir det ingen Twilight för oss. Det har aldrig fallit mig i smaken och Max tycker helt enkelt det är gay (vilket låter ironiskt då han ska göra mig fin i håret sen. Men en vampyr som suger i nacken är nog mer åt gay-hållet, medan hår-fipplandet är mer av en fin gest).
 
För er som inte vet vad Twilight är eller handlar om kan ni spana kära systers tolkning.

Hashmissbrukare

Det, som enligt alla sena 90-talister och bortskämda 00-talisterna är det bästa av alltingets bästa, börjar sakta men säkert irritera mig nu när jag loggar in oftare (ca en gång var tredje dag - jo det är möjligt) på facebook. Sidan som successivt tvingar på mig "Suggested posts" som jag har föga intresse av att se i "News Feed". Och att amerikanska regeringen har tillgång till allt på den sidan. Men det har kanske facebook-skaparen inget att säga om, eller ens har kännedomen kring det?
 
Däremot finns det fler uppdateringar från vännerlistan som kan jag kan störa mig mer på, sådana där idiotiska facebook-klyschor som "Migrän" eller "Huvudvärk" följt av en ledsen smiley. Tillåt mig kommentera; Datornskärmen har i regel tendens att förvärra huvudvärk, inte underlätta - stäng av datorn, ta en tablett och sluta gnäll. DÅ kanske jag kan få lite medkänsla. Försök förstå; är huvudet dum får kroppen, i det här fallet huvudet, lida. Några timmar utan sociala nätverk måste man väl kunna undanvara? Eller är jag bara gammalmodig?
 
En till märklig uppdatering är folk som skriver "Sjuk :'(" och lämpligt nog laddar upp en bild av personen i fråga, poserande med fem lager smink, plattat hår, en pläd i knäet och en kopp te i handen som av någon anledning hålls ända upp till nästippen. Samtidigt försöker den här människan se snygg ut med en gnutta trösta-mig-look i ögonen. Om man så måste meddela omvärlden hur sjuk man är, visa det i så fall, den sanna sidan. För låt oss vara ärliga, ingen är snygg när sjuk.
- Förutom Max.
 
Avslutningsvis måste jag skriva av mig om en av dem värsta: Hashtags. Det ser inte klokt ut, bara sjukligt provocerande. På grund av dem här # så har jag ordnat så att jag bara har elva vänners uppdateringar i min News Feed. Jag vet då inte vad resten av hashmissbrukarna gör varje halvtimme, men vet ni vad? Jag klarar vardagen fint utan den vetskapen.
#För#att#jag#inte#står#ut#mycket#längre#med#haschtag. P.S #.
 
Förstår ni hur jag menar?

Olika likheter

På facebook har jag sett otaliga bilder på påskägg, påskharen, påskris, små gula kycklingar, tom fjädrar på kläder eller möbler samt korta textrader som "Glad påsk!" "Mysigt!" "Vårsolen skiner!" och så vidare. Alltså skriver alla om samma sak, fast med andra ord och bilder. Det verkar som om de flesta delar med sig i förtid hur mycket de längtar till påskhelgen eller firar i förskott.
Ingen har dock besudlat en sådan oskyldig helgdag som jag ännu. Ingen jag känner på sociala nätverk i alla fall. Men hey någon måste väl ändå vara den första som vilseleder bloggläsarna i ett inlägg om godis?
På tal om dem där chokladäggen med den himmelska, och ändock onekligen fatala fyllningen, så har dem nu anlänt. Jag litar på syster att vara den första i vår släkts historia som kan behärska sig och inte äta upp alla innan besöket ned hit.
 
Photo: Wiiiiee :D, came home to a cute easter basket filled with some chocolate eggs from America, thanks Tim Moore and Danielle MooreMoore!! Now I just have to keep them out of my sight until Easter haha ;)
Jag intalar mig själv att hon kan vänta, även om ansiktsuttrycket säger motsatsen.

Längtar efter att få stoppa in den

Jag är sugen. Jag har drömt om sådana många gånger, i somliga tillbakablickar är dem större än vad jag minns. Var de alltid så enorma och tjocka eller har de bara blivit det med tiden? Är det en möjlighet?
 
Det dröjer inte länge till nu, men det är ack så svårt att vänta ut den sista, längtansfulla tiden. Jag sluter ögonen och minns som om det vore igår. Jag kan känna hur mina läppar omfamnar den och stoppar hela i munnen. I ett svep. För sedan första smaken har min mun anpassats till även de största.
 
En del är sjuka och tuggar, men jag tänker suga den. Långsamt och med njutning, tills jag känner den ljuva fyllningen smälta i min mun och stelna runt läpparna. Den kommer snart. Åh jag kan känna det redan...
 
 
Cadbury crème egg. För några dagar sedan fördes ni ut till Atlanten, och närmar Sverige as we speak. Bättre påskgodis finns inte.

RSS 2.0