Årets sista

Kära blogg, det må se ut som om jag försummar dig. Tidigare kunde jag skylla på skoluppsatser och tentor som vår- och höstterminen det här året bjudit på i stora mängder. Under sommarlovet jobbade jag nattpass i hemorten och hade inte orken till frekventa blogginlägg. Gamla ursäkter. Vad ska jag skylla på nu under jullovet?
 
Jag har inte tröttnat på att blogga, men jag har börjat bli mer än bara lillgammal - jag håller på förvandlas till en gnällig anti-Internet/smartphone person.
 
Lik en pryd, strikt gammal tant som stör sig på ungdomarnas utmanande klädsel och oförskämda beteende (något annat jag stör mig på, men det tar vi vid ett annat inläggstillfälle) så börjar jag nästintill förakta det som blivit av dagens vardag. Att allt kretsar främst kring facebook, twitter, Instagram och andra sidor.
 
Vart jag än vänder mig sitter människor ständigt med sina smartphones, för gud förbjude om de skulle råka titta en annan människa i ögonen. Jag kan förstå folk som använder sociala nätverk när de är helt ensamma och vill fördriva tiden. MEN - när folk umgås med vänner och trots det knappt säger ett ord till varandra och istället sitter för sig själva och twittrar, då blir jag vansinnig.
 
Max berättade om något som hände för ett bra tag sedan. Om en kille (80-talist, så det är inte enbart 90-talister och nollor som lider av missbruket) som blev bjuden på middag hos sin vän och hans mamma. Den här killen hade mobilen framme vid matbordet och vännens mamma skällde genast ut honom och betonade att det inte skulle finnas mobiler framme vid middag. Min första tanke var "Wow, jag önskar att jag fick chansen att träffa den här kvinnan - bra jobbat av henne! Jag borde också skälla ut sådana ohövliga gäster som inte visar uppskattning och ett genuint intresse". Min andra tanke var att jag är född i helt fel generation och om jag skulle höja rösten mot ett gäng som bara surfar i sina mobiltelefoner, då vore det jag som hade problem, inte tvärtom. Det är någonting jag inte kan påverka.
 
Jag kan bara göra det bästa av situationen genom att bevara vissa, numera gamla, normer och värderingar. Att visa respekt, inte döma någon baserat på utseende eller religion, att hålla dörren öppen för andra, veta när man ska tacka eller be om ursäkt, se någon i ögonen när denne tilltalar mig, bemöta andra som man själv vill bli bemött och så vidare. Kanske finns det en app som kan uppmana (APPmana?) mobilmissbrukarna till att våga lägga ner mobilen och ta in verkligheten och våga träffa folk - på riktigt.
 
Min ursäkt till varför jag inte kommer blogga mycket nu under lovet är alltså av den anledningen till att jag tänker träffa vänner jag inte sett på länge, och jag tänker ta vara på våra stunder ihop och helt enkelt lägga ifrån mobilen.
 
Jag säger inte att alla ska bli tantig som jag och börja "avsky" Internet, (jag är Tim Berners Lee mycket tacksam för hans livsverk) men jag hoppas att alla får en god jul och gott nytt år, och värderar äkta kvalitetstid med familj och goda vänner mer än att lägga ut flertalet julbilder och invänta likes och kommentarer.
 
Vi ses 2015!

RSS 2.0