En vinterhälsning

Till alla er som älskar vintern och/eller ständigt hoppas rasa i vikt: Fuck off.
Själv sitter man tanig och iskall vid elementet, iklädd bland annat en skinnjacka, med drömmen om en varm och tidig sommar.

Kattens ljuva liv

Att vara studerande tar upp hela dagen, varje dag (no shit..!). Det är ett under att jag inte memorerat alla böcker utantill ännu. Till min förvåning är jag hittills mycket disciplinerad. Jag låter mig inte distraheras av telefonen när den ringer, eller när katten får spel och väser åt suddgummit precis innan han hastigt hoppar upp och springer iväg med den i munnen. Jag är lik den 7-åriga jag, som hade en tävling med en klasskompis om vem som hade flest suddgummin. Jag har gott om sådana, så Aslan kommer inte besegra mig med andra ord.
 
På tal om kattskrället önskar jag ibland att jag hade det som honom. Jag vill förvisso inte tillbringa evigheter med att bada mig själv i olika Kama Sutra-ställningar, eller behöva använda en ynka sandlåda (jag uppskattar om ni förbiser de mentala bilderna). Det jag däremot skulle vilja är att kunna sova när jag vill, vart jag vill och hur länge jag vill. Och ha noll kontroll över förtäring överhuvudtaget. För hälsans skull.
 
Igår till exempel åt jag åtta mackor. ÅTTA. Under förmiddagen som "lätt mellanmål" Tanken var att äta max två stycken men jag kunde för världen inte sluta ta fler. Usel på att dricka tog jag en knapp tesked klunk vatten efteråt och blev plötsligt så pass mätt att jag inte kunde röra mig ett tag. Trots det åt jag ännu mer en och en halv timme senare och låg återigen på divanen som en strandad val. Förkärleken till mackor och mat i överlag är en ond cirkel.
 
Vore jag rik hade jag därmed anlitat någon att låsa in maten där jag inte kommer åt och servera mig små portioner åt gången, utifrån en särskild anpassad dagsranson. Precis som en katt.
 
Nåväl jag kan andas ut vetande att Karl Fazer och andra sötsaker är slut. Nu ska jag i lugn och ro repetera några sidor i boken och kanske streama lite Seinfeld senare.
 
Trevlig helg gott folk!

En morgonsnabbis

Studierna är i full gång och det märks tydligt. Glasögonen är ständigt på, och jag är isolerad från mitt sociala nätverk. Åtminstone under vardagar klockan 8-18. Från facebook, bloggen, mobilen och all mänsklig, fysisk (IRL tror jag den yngre generationen kallar det?) kontakt. Ja, nästan i alla fall.
 
Jag misstänker att katten rent ut sagt börjar avsky mig. Han tar till värre knep än Simon's Cat för att få min uppmärksamhet, medan jag snöar in mig i läxor och repetition inför kommande tentor. Det dröjer inte länge tills Aslan lyckas lista ut hur man använder tändaren, för att sedan sätta eld på mina böcker.
 
Så det är vardag nu. Och morgon. Ändå bryter jag studierutinen och loggar in på bloggen. Jag vill helt enkelt sända ut livstecken, förklara varför jag är svårare att komma i kontakt med nu und so weiter..
 
Att jag avslutar föregående mening på tyska vet jag inte ens själv varför. Kan vara för att jag precis upptäckte att jag fått ett meddelande från en god vän som råkar vara halvtyska. Eller så kan det vara för att vi igår kväll såg filmen Inglourious Basterds. Många tyskar i filmen för er som inte visste.
 
God morgon och trevlig helg!

Tips för blivande husägare

Häromdagen såg vi skräckfilmen The Conjuring. Trots att ha sett 'Allo 'Allo innan var jag något tveklös när Max frågade; "Ska vi se den då?" och släckte all belysning, samt drog för gardinerna så att gatulyktorna inte skulle "förstöra stämningen". Jag hade föreställt mig hemska, skräckinjagande scener. Ändock blev jag inte lika rädd som väntat. Tacka vet jag Fawlty Towers som vi streamade kort efter filmen.
- Om Max skulle antyda att jag hade fötterna uppe i soffan och höll för öronen vid oförutsägbara, mörka scener, så hittar han på.
 
Max såg i överlag säker ut mestadels av spelningstiden. Han ansåg väl att om det nu vore så att man gör sig mer mottaglig av Labans onda tvilling och resten av dem för att man ser sådana filmer, så vore jag ett betydligt lättare offer som ateist.
 
Nåväl nätter har passerat och det enda som hållit mig vaken var natten till onsdag när jag hade Peter Griffin's Iraq Lobster i huvudet, vid upprepade tillfällen som kändes som timmar. Men hey, hellre det än att vara vettskrämd.
 
Skräckfilmer må vara usla i överlag, med b-skådisar och det enda som regissörerna fokuserar på är just de spontana dörrsmällarna, när strömmen går osv. Med andra ord, ingen vettig story. Däremot lärde jag mig en del av filmen;
 
# 1. Hittar du ditt drömhus vare sig det är via Blocket, någon mäklare eller dylikt, så leta upp en gammal klasskompis eller föredetta chef/kollega du haft någon dispyt med och be denne kolla upp huset åt dig. Kommer de inte tillbaks beror det troligtvis på att någon demon slukat honom/henne. Då vet du att det är bäst att leta vidare.
 
# 2. Har du och din familj husdjur som vägrar kliva in i huset, ta det på allvar.
 
# 3. Att bortförklara en dörrsmäll på grund av korsdrag är en sak, men att försöka blunda för klappande händer från ingenstans när du är ensam i rummet är en helt annan sak. Fly!
 
 

Under tiden

2014 har börjat i rätt riktning. Max kom hem i fredags och jag är fullkomligt överlycklig. Från nyårsafton kände jag mig som en pirrig tonårstjej inför en stor dejt. Gissa om jag städade varje hörna av vår trea, och middagen hade jag planerat noga cirka en vecka innan. Inte konstigt alls.
 
Idag har jag dessutom träffat en "kändis", Andreas, aka "Herr Fru" i Blekingetrakten. Kändisträff och en halvdag ute i skogen är en söndag utöver det vanliga. Max och jag är båda lediga imorgon och tar tillfälle i akt och vänder lite på dygnet. Och sådant.
 
Godnattkramar till alla trötta med söndagsångest!

RSS 2.0