Bara för att

Jag tänker inte börja prata om hur man ibland kan föräta sig på vissa saker och gnälla över typiska i-landsproblem, så jag gör motsatsen; skryter. Vi har, trots flera veckor av förtäring, kvar vilt som bland annat rådjur och älg i frysen. Det här att ibland unna sig någon gång har blivit sedvanlig vardagslyx.
 
Till vissa rätter, som till exempel den som står och puttrar i köket just nu, ska det vara ett par deciliter vin i. Sådant kan man förstås utesluta, men som jag ser det så ska man noggrant följa recept som denna.
 
Vi hade inget vin hemma, och jag såg heller inte fram emot att handla på systemet. "Bara alkoholister, ensamstående, arbetslösa mammor och irländare som handlar alkohol på måndagar" mumlade jag för mig själv när jag drog på mig de fyra tröjorna och dunjackan för att bege mig ut i kylan. Jag har ingen fobi för systembolaget, men ska jag dit föredrar jag att hellre gå dit två dagar i sträck under en helg, än att handla där kort på en vardag.
 
De enda i omgivningen där var tiggaren utanför, och en tillsynes alkoholist (sa ju det) som fyllde på sitt lager med tjugo starköl. Plus minus, jag räknade inte så noga.. Jag visste sedan innan, vilka viner som passar till just älg, men för att inte verka vara "en sådan där person" letade jag upp personal och frågade vad hon rekommenderade till en älggryta. För då var jag varken irländare eller en deprimerad mamma till sju barn från olika pappor.
 
Jag har en viss inställning även i andra butiker. Som på Mediamarkt eller Elgiganten, för att nämna några, där de säljer elektonikprylar, däribland en massa smartphones. Man får inte visa sig svag när man passerar den avdelningen, annars kommer kvicka, lögnaktiga, provisionskåta pojkar med slingor och bakåtkammat hår att sätta klorna i en och tjata tills man får migrän. Även om vi ska handla en ny vattenkokare, så kan Max fråga om "inte det är dags att skaffa en smartphone trots allt". Den fåfänga säljaren med falskt leende hör sådant snabbt och då brukar jag alltid förtydliga att "Jag vill absolut inte ha varken en dumphone eller abonnemang. Fan den som försöker tvinga på mig det." Den sista meningen funkar ibland. Men ibland inte, då får jag stirra aggressivt mot den hopplösa säljaren tills mina ögon blir svarta och han springer till en oskyldig dam istället.
 
Så sammanfattningsvis, så ska jag alltid förklara för personal på systembolaget vad vinet ska användas till, om jag handlar där på en vardag. Och i butiker med elektronik och säljare i pikétröjor två storlekar för små, så ska de banne mig lära sig att låta mig vara om de vill skonas.
 
Är det befogat eller bara en ren tvångstanke? Oavsett kan jag väl inte vara den enda som gör så?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0