All Nighter

Senast jag var vaken 24 timmar i sträck var i Västerås. En tidig lördagmorgon med uppstigning kl 6.30 för en snabb dusch och frukost inför en Stockholmsrunda, följt av Västerås vårmarknad i eftermiddag och avslutning på fest. En fest som började kl 19 och avslutades sådär kvart över sex morgonen därpå. Syster och jag såväl gick som såg ut som zombies, men det var en supertrevlig kväll med ett härligt gäng och tiden bara flög förbi.
 
Jag tänkte köra en till all nighter igen. Jag klev upp 5.20 imorse för att skjutsa Max, och istället för att vara klok och vila efteråt började jag städa lite lätt här hemma. Och sy (ja, ni läste rätt). Efter några rastlösa timmar, där Nutellamackor och iskall mjölk skulle fördriva tiden (men bara resulterade i att jag behövde gå till affären och handal mer bröd och mjölk), träffade jag en väninna. Promenaden och det trevliga sällskapet höll mig pigg. Nu är jag dock åter trött, och undrar om inte det vore bättre att vila nu och stiga upp igen om ungefär tre timmar. Varför, undrar ni? Jag jobbar natt imorgon
 
Oavsett om jag sover några timmar emellanåt eller ej, måste jag ändå hålla mig sysselsatt under natten, så att jag vänder på dygnet problemfritt. Jag har fyllt skafferiet och tittar med jämna mellanrum ut genom köksfönstret för att spana efter grannkatten. Han ser ut som en gubbe, och jag kan bara säga att det är tur han är en katt, då jag är rätt säker på att han inte vore den typen man skulle stryka sig mot om människa. Max och jag har döpt honom Kelis. En gång tog han sig friheten att hoppa upp i mitt knä och ligga där i tre kvart. Detta skedde på bänkarna precis utanför grannens köksfönster, det fönster som han tar sig in och ut från lägenheten. Persiennerna är alltid vikta, vilket gör mig delvis nervös, då ovissheten om kattens ägare bevittnar händelsen eller ej, är något obehagligt. Är det okej för henne, eller hade hon blivit förbannad och kastat klösbrädor efter mig och Max? Det enda jag i så fall har att säga i försvar är att "katten kom till mig, inte tvärtom". Sen att jag undanhåller henne detaljer som att jag söker ögonkontakt, kisar (kattens sätt att le, för er som inte visste) och hukar mig mot hennes katt, det är en annan femma. Och det kan stanna mellan oss.
 
Hursomhelst, så vore kattkel ett par goda timmar att fördriva tiden på, under förutsättningen att han går ut vid den tiden. Annars får jag hitta på annat. En bra film eller två kanske, och varför inte testa olika frisyrer. Det vore tidsfördriv och intressant, då jag har svårt att lyckas med frisyrer nu när håret kapats. Försöka går an i alla fall. Kom med förslag om ni har några!

KK - kvinnosläktet och kläder

Jag lider av en åkomma som drabbar majoriteten av kvinnosläktet. Lyckligtvis inget så illa som bitch-åkomman, eller gold-digger-åkomman. Inte heller tease-åkomman, eller drama queen-åkomman (vi kvinnor är underbara, inte sant?) utan den där "åkomman" att ständigt vilja fylla garderoben. Jag väljer att kalla dessa, mindre positiva egenskaper, för åkommor då det helt enkelt låter bättre. Jag accepterar mina impulsiva handlingar betydligt lättare då.
 
I Västerås syndade jag en del och garderoben kan vilken sekund som helst, rasa samman. Jag har därför börjat gå igenom mina plagg, för att se vad jag faktiskt använder och vad som får stå orört. Jag hittade en del slitna kläder som hamnade direkt i soporna. Andra som jag inte använder, eller ens visste att jag hade, har hamnat i en väska för bortskänkning. Efter att ha letat igenom mina kläder ett tag fann jag mina typiska slamplika kläder, sådant jag aldrig skulle kunna tänkas bära idag. En skinnklänning, korta jeanskjolar, h#r-alert-korta hotpants och figurnära klänningar med dragkedja (som för övrigt åkte ner bara av kraftiga vindar) framtill, sådana plagg som inte hör hemma här men som 18-19 åriga jag gillade. Dessa är exempel på sådana plagg man inte skänker bort. Vad göra?
 
När jag ser på plaggen kan jag inte annat än fråga mig själv: Varför gick Max ens med på att fortsätta träffa mig när jag var iklädd sådant? Antingen förbisåg han utstyrseln och fokuserade på andra egenskaper hos mig och våra gemensamma intressen. Eller, så är det kanske tack vare min, då smaklösa, stil som gjorde att hans intresse för mig väcktes? Vem vet.
 
 

Ginger Gaylord

Först och främst vill jag offentliggöra Olivers nya namn. Olivia uppskattades tydligen inte av varken mamma eller Erika, då det lät, precis som jag misstänkte att de skulle tycka, elakt. Hans nya namn är istället Ginger Gaylord. Ginger för att #1 det är ett tjejnamn och han - eller hon - visar inget annat än feminina drag och beteenden. # 2, ginger är engelskans ord för rödtott, vilket jag är säker på att den vita och oranga katten vore om människa. Och Gaylord för att.. ja, katten är gay.
 
Låt det nya namnet sjunka in medan jag uppdaterar om vädret: För jävligt. Vaknade till sol, men sådär lagom till turen hemåt, vände det. Som om det inte vore nog har jag åter börjat känna av förkylningen, eller allergin. Kan inte vara pollen.. inte fortfarande. Om det ens varit pollen hela tiden? Tänk om jag är allergisk mot katter! Tänkte använda rubriken "Allergisk mot bögen" men den hade jag säkerligen fått sota för, med anledning till alla sätt den kan misstolkas på. Nåväl, jag tänker fortfarande klappa Ginger Gaylord, Ruffs, Kissen, Cruella och de andra katterna i omgivningen. Bara gilla läget och börja knapra extra piller. Jag är nog uppe i ett tillräckligt stort antal att jag kan följa ålderdomshemmens trend; dosetten. P-piller, Levaxin, magnesium och nu, eventuellt, allergitabletter. En dosett vore så mycket enklare. Och jag kallas lämpligt nog redan för tant Sara. Det är taget!
 
Dåså vänner, laptopens batteri börjar ta slut, och jag kan inte hämta sladden, då Ginger Gaylord gillar att suga på den. Och mycket annat. Gay, som sagt, och det tycks även vara dagens ord.
 
Vi hörs från Blekinge nästa gång!

RSS 2.0