KK - kvinnosläktet och kläder

Jag lider av en åkomma som drabbar majoriteten av kvinnosläktet. Lyckligtvis inget så illa som bitch-åkomman, eller gold-digger-åkomman. Inte heller tease-åkomman, eller drama queen-åkomman (vi kvinnor är underbara, inte sant?) utan den där "åkomman" att ständigt vilja fylla garderoben. Jag väljer att kalla dessa, mindre positiva egenskaper, för åkommor då det helt enkelt låter bättre. Jag accepterar mina impulsiva handlingar betydligt lättare då.
 
I Västerås syndade jag en del och garderoben kan vilken sekund som helst, rasa samman. Jag har därför börjat gå igenom mina plagg, för att se vad jag faktiskt använder och vad som får stå orört. Jag hittade en del slitna kläder som hamnade direkt i soporna. Andra som jag inte använder, eller ens visste att jag hade, har hamnat i en väska för bortskänkning. Efter att ha letat igenom mina kläder ett tag fann jag mina typiska slamplika kläder, sådant jag aldrig skulle kunna tänkas bära idag. En skinnklänning, korta jeanskjolar, h#r-alert-korta hotpants och figurnära klänningar med dragkedja (som för övrigt åkte ner bara av kraftiga vindar) framtill, sådana plagg som inte hör hemma här men som 18-19 åriga jag gillade. Dessa är exempel på sådana plagg man inte skänker bort. Vad göra?
 
När jag ser på plaggen kan jag inte annat än fråga mig själv: Varför gick Max ens med på att fortsätta träffa mig när jag var iklädd sådant? Antingen förbisåg han utstyrseln och fokuserade på andra egenskaper hos mig och våra gemensamma intressen. Eller, så är det kanske tack vare min, då smaklösa, stil som gjorde att hans intresse för mig väcktes? Vem vet.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0