Från misär till lycka

I söndags, när alla tjejer skröt om att vara tjej och snackade om feminina superkrafter försökte jag lära barn att säga The Beatles. Jag påvisade inga feminina-superkrafter den dagen, men vår färgsprakande tavla på tidernas bästa band hade någon kraft som fångade barnens blickar.
 
Dagen därefter kände jag att det skulle bli en riktigt bra start på veckan. - Dumme fan. Vi blev båda magsjuka måndagskväll. Med huvudet i bunken och lilla orken jag hade kvar fick jag inte fram annat än upprepade "misär" och "helvette", fram tills det att Max började få panik över misstanke om att jag var gravid. På något vänster lyckades jag skratta åt hans Homerliknande reaktioner. Men Max kunde pusta ut, han blev också magsjuk till slut, tre timmar efter mig. Frågan som kvarstår är: Vilket var värst: tron att jag var gravid eller magsjukan i sig?
 
Nåväl två och en halv misärdagar är över och nu blickar jag framåt. Längre framåt och är fullkomligt lyrisk över ett visst helgon, Guds mäktige, legenden Sir Paul McCartney som kommer till Sverige i sommar. Jag avslutar med punkt istället för utropstecken för att verka cool, men jag är allt annat än det. Mina händer skakar bara av tanken.
 
Vi fans borde väl kanske tacka Kanye som presenterade Paul McCartney för världen och gjorde honom populär?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0