Bögkatt, motion och Måns

Jag har vistats i Västerås i snart två veckor och hunnit med en del. Bland annat har jag konstaterat att mammas katt, Oliver, är gay. Något vi alla, utom mamma som förnekar och ömkar Oliver, har misstänkt från dag ett. Nåväl killar är trots allt att föredra, så jag förstår honom. Jag överväger att kalla honom Olivia istället för bögkatt. Det låter mindre dömande.
 
Vad mer? Västerås vårruset. Jag sprang 5 km på 32 minuter. Något jag är nöjd med med tanke på att jag för bara två månader sedan knappt kunde springa en kilometer utan att flämta efter andan. Picknicken efteråt, hos Emelie och Elias var inte fel det heller.
 
Jag har även hjärntvättats av media desto mer. Extra mycket när i en riktig stad. I Ronneby finns någon löpsedel här och var, men de rivs snabbt ned. Min gissning är att de används som fångstspapper, istället för nät, till de stackars änderna i Brunnsparken som fångas och stryps ihjäl av några människor (ja det händer verkligen och löpsedlar har legat där ute, långt ifrån butiker. Knappast en slump.). I Västerås däremot finns löpsedlarna och tidningarna kvar på sin plats. Jag har haft sju drömmar om Måns under loppet av en månad. SJU. Det är vansinnigt. Hans ansikte har synts till vid varje kö till kassan och på tv, och han hörs på radio som syster alltid har igång i sin bil. Jag tycks vara lättpåverkad av media. Eller så tycker jag undermedvetet att han är snygg. Time will tell.
 
Utöver det har jag såklart träffat vänner, och nästa träff kallar om dryga timmen. Erika ska släpa oss till Uppsala endast för chokladtårta. Hennes eviga tjat och ivriga ögon om den tårtan har lett till höga förväntningar, så jag förutsätter inget annat än att den ska vara den bästa chokladtårtan jag någonsin ätit.

En stunds vila

Som tonåring, aningen fjortis också, lyckades jag på något vänster blogga trots högar av läxor och skolböcker. Nu går det inte ihop. Förvisso var jag en medelmåtta förr och tyckte att G och VG var helt okej (jag brydde mig inte helt enkelt). Idag är det tvärtom. Får jag inte A blir jag vansinnig. Jag sliter hellre som ett djur i timmar efter skolan och lägger annat vid sidan om. Och det har gett resultat. Något säger mig att mina hela 27 läsare har överlevt min frånvaro. För, ni har ju mitt nummer om det skulle vara något.
 
Egentligen behöver jag inte uppdatera er som redan hört allt, men vem vet, kanske dyker det upp någon annan utöver vänner och familj. För idag är trots allt det viktigaste man kan göra i livet att dela med sig av allt i detalj, såväl med bilder som text, till främmande människor och samla på sig likes. För att sammanfatta vad som hänt den tiden jag lämnat bloggen så:
 
- Har vår katt Aslan avlidit efter tre år i kampen mot diverse sjukdomar och främmande föremål i kroppen. Trodde aldrig att jag skulle säga det här, men jag saknar att bli väckt med - nästintill andnöd och kväljningar - orsakat av hans kraftiga hopp och landningar på bröstkorgen, den vidriga tonfiskandedräkten och hans sträva tunga fast i håret. Härmed intar jag återigen rollen som en av Sveriges galnaste kattkvinnor och klappar (samt spinner och jamar till) alla katter jag ser. Ingen katt kommer undan.
 
- Har min bedårande sambo även blivit min personliga tränare och peppat mig att en gång för alla träna regelbundet. Jag flämtar efter andan och ser ut som en flådd rabieshund efter varje pass. En del beskriver Max som sadism, andra (däribland jag) kallar honom för effektiv och envis tränare. För resultat har uppnåtts! Man skulle kunna dra liknelsen av övergången från snorunge till vuxen. Jag upptäcker nya saker med min kropp. Sådant jag aldrig haft innan, som små "utbuktningar" som successivt växer på mina armar. Tydligen kallas dem för biceps.
 
- Har jag anmält mig till första vårruset och lagt in tillgänglighet för tjänstgöring i Västerås under lediga tiden innan jobbet börjar i så kallade "hjärtat i Sveriges trädgård". Jag planerar dock inte att arbeta samma natt efter vårruset, men annars är jag förväntansfull över både vårruset och korttidsenheten.
 
- Har vårterminen avslutats! Idag för att vara exakt, varför jag passar på ösa er med uppdatering. Det har varit en bra termin med praktik på sjukhus, traumaövningar med räddningstjänsten och såklart de klassiska teorilektionerna. Dagen avslutades med fotografering, lämpligt nog på skoltrappan där lärare och studenter diskret försökte passera utan att försöra fotot, som vår lärare längtade efter att få ta.
 
Det som återstår nu är att ladda inför den här speciella dagen med lättöl och chips. Ikväll visas inte vilken, eller snarare vilka, filmer som helst! Det ultimata vore att ha en chipsskål utformat som Death Star, men en Ikea-skål duger för stunden. En sak är i alla fall säker; prasslande nävar i chipspåsen kommer inte på fråga!

RSS 2.0