Sara Smith

Julen har varit mysig och trevlig full av mycket mat och dryck. Maten är nog det näst bästa (det bästa är sällskapet såklart) med julen.
Max och jag matchade - jag hade en röd klänning med grå kofta, han en röd piké med en grå tröja över och jag hade svarta strumpbyxor och han hade svarta finbyxor. Hann aldrig ta kort, först var det kalle anka, sen blev vi så mätta att vi inte kunde röra oss och till sist hade vi druckit så pass mycket alkohol att vi roade ss på andra sätt utan kameran.

Vi är båda tjockisar i våra sinnen men inte ens vi hade orkat med en amerikansk julkalkon med stuffing, så vi hade en kyckling istället. No harm done. Det blev gott och vi blev feta och nöjda!

 visst såg den inte bra ut innan den fick ligga i ugnen...
... men den blev gudomlig!
Och givetvis satte den sina spår;

"See you in spring toes!"

De senaste dagarna har vi varit som galnast och mest upptagna med mellandagsrean, men ikväll kom jag på att det var dags att uppdatera lite. Det har nästan gått en vecka.. eller mer kanske! Jag är aningen bloggskadad.

Imorgon kommer Thomas hit och vi ska alla tre fira nyår här i Råttneby så det blir lite dött i bloggen ett tag till. Jag kan redan säga att jag kommer vara för bakis för att blogga på nyårsdagen men på Sebastian Karlssons födelsedag lär jag höra av mig!

Tills dess god fortsättning!

Blev väckt från skönhetssömnen av våra grannar som gökade - högt och länge! Som jag nämnt tidigare är ljudisoleringen inte den bästa. Inte undra på att det finns så många lediga lägenheter här på Hjorthöjden.
Lyckligtvis planerar älsklingen och jag att flytta, dock inte förrän sommaren, vem orkar flytta i det här vädret?

Imorgon är det julafton och Max semester börjar. Så bloggen blir lite tom några dagar. Om jag inte får någon sjuk tanke i huvudet som jag bara måste dela med mig här lite spontant förstås.

God jul och gott nytt år på er!

Helgen har varit helt underbar som alltid, lite extra nu då Max kurs i Halmstad är över så nu sover han hemma sju dagar i veckan igen! Yaayy!
En sak jag märkt är hur vi, med tiden, blivit mer bekväma i att vara helt öppna med varandra. Fast när man varit tillsammans i nästan två år och bor ihop är det inte konstigt. Igårkväll satt vi och hade mysigt framför tv:n med glögg och pepparkakor när jag i kommer på mig själv att jag pillar i ansiktet;
Jag: Eh.. Vafan har jag på hakan.. är det en finne eller vad? sen har han händerna på mitt ansikte med. Lite som apor som plockar loppor från varandra kändes det som, tills vi kom fram till att det faktiskt var en finne. Sedan älsklingen min trotsade mig att känna på hans strumpor som han hade när han spelade innebandy.

Givetvis fixar jag mig fortfarande för honom och gör mitt bästa att inte rapa inför honom när vi druckit cola. Någon måtta får det väl ändå vara?

Hursomhelst så skall jag återgå till mina hemmafrusysslor nu, kände bara för att uppdatera lite snabbt om allt och inget.

Ha det!

Bovärden har äntligen kommit på problemet bakom kylan. Det finns en läcka någonstans... eller var det stopp någonstans..? Hursomhelst så har grannarna under oss lyckats sno åt sig all värme från oss och det sprutade vatten från deras element igår.

Tillsvidare improviserar jag;
 Jag duschar med öppen dörr så värmen sprider sig. Stänger dock vardagsrummet med tanke på tv;n och datorn. Man vill inte riskera elektronikgrejerna.

Det må vara en fuktig och tillfällig värme, men bättre det än att hålla på bli förkyld.

Insåg att vi hade massa ägg kvar i kylen som går ut imorgon. "Då var det dags", tänkte jag. "Jag ska ge mig på utmaningen att göra pannkakor!" Kommer inte över tanken då vi lekta Jag-har-aldrig och jag drack på i princip varje fråga förutom den oskyldiga frågan från lillasyster; Jag har aldrig gjort pannkakor.

Vilken hemmafru kan inte göra pannkakor, undrar ni? Sara Marie-Louise kan inte. De blev så konstiga att jag hade förlorat en gnutta värdighet om jag lagt ut bilder - så illa blev dem. Jag kan laga "vanlig" mat och jag kan dessutom baka, så varför kan jag inte göra hyfsade pannkakor?

Nu avnjuter jag Nygårda julmust framför Simpsons. Vore kul om något fräckt skulle hände om jag tog en klunk, inte tomteskägg eller renhorn, men något roligt bara, som får mig sluta skämmas över misslyckandet. Oj Vej.

                                 

 Dammsugaren låter värre och betydligt högre än Homers snarkningar, så tack vare käraste Max kan jag städa utan att bli döv redan vid tjugo.

Har storstädat hela lägenheten idag. Jag tänkte nämligen reta er först och lägga ut en bild på disktrasan efter att jag torkat elementerna baktill, men jag bestämde mig för att skona er.

Nu ska jag plugga teori!

Förut blev jag taggad på facebook, tagen i profil. Det första som slog mig var hur lik profil jag har till Hitchcock, då mina runda kinder inte försvunnit sedan barndomen. Inte tal om att jag har likadan näsa som Lois Griffin.



                                     
              

Par har alltid olika internskämt och smeknamn åt varandra. Vi har hundratals Max och jag. Ibland kallar han mig för Lois, verkligen.

Förut var bara några få av mina vänner läsare här, tills många idolfans dök upp här och trodde jag kände den där Jay killen, nu har jag plötsligt 400 läsare. Enda sidan där min blogg finns med på är min facebooksida, men den har funnits där länge, så jag förstår inte hur det kan komma sig att bli en sådan ökning på så kort tid. Men visst är det trevligt.

FYI: Ni läser den här bloggen på egen risk. 'For I am not normal - at all. Välkomna!

Japp, nu har jag sökt till och med till systembolaget! Först tänkte jag att det var lite väl onödigt, tills det sedan slog mig - jag gillar ju öl! Hur kom det sig att det dröjde så länge för mig att söka jobb där? Anywho, så inväntar jag besked från min ansökan. Jag är dessutom grym på att ge råd om goda viner och öl, plus att jag hittar bra i butiken efter bara några få besök hehe
 Kan inte rå för över att fundera om jag haft större chans om jag valde den här bilden till mitt cv? Vad tror ni?

Kunde inte somna på flera timmar igårnatt. Jag lade mig drygt elva, men hade Shipoopi låten i huvudet konstant. Drev mig till vansinne efter ett tag faktiskt. Imorse vid fem blir jag väckt av grannen som duschar. (Ljudisoleringen här är inte alls bra och man hör hela vattenledningen om någon bara tvättar händerna.) Men jag var så trött och trodde jag skulle kunna somna om direkt. Då har jag en annan låt från Family Guy i huvet; The Freaking FCC. Jag, besatt av Family Guy? Nejdå.
Låten är förvisso grym och sann. Varför ska saker hela tiden cencureras? Det här är 2000-talet. Folk är fula i mun och snuskiga. Varför ska sordomar finnas om de ändå inte kan höras liksom?



Lyssna på Peters låt om FCC och spela inte prydig, ni vet att det de säger är sant!

Jag började undra hur det kom sig att jag haft över 30 besökare på bloggen istället för det vanliga 9-10st. Idolfantaster därute har frågat om jag är Jay Smiths flickvän eller om jag känner honom på något sätt.

För det första så känner jag inte den människan, jag visste inte ens vem det var tills jag fick söka på google pga efterförfrågningarna.

För det andra är Max min (bedårande, mer-än-jag-nånsin-kunnat-drömma-om)pojkvän, som ni klart kan se om ni bara skrollar ned lite. Han är mitt allt och därför dyker hans namn upp ofta i bloggen.

Nu när ni vet det kan ni gå vidare och återgå till era sjuka fantasier om Jay Smith.

"... make Homer something something"
Marge: Go crasy?

Ja, ni andra simpsons-nördar därute vet från vilken säsong och scen det där citatet är taget ur. Jag börjar nämligen känna mig som Homer gjorde då. Vi har strömavbrott - igen! Två gånger på fem dagar. Ingen tv och bara EN öl hemma! Vad ska jag göra?! Jag bär runt på en liten ficklampa och datorn, inget mer! Snart letar jag upp en familj och jagar de med yxa som herr Simpson om inte tv:n sätter igång. Eller av något mirakel att kylen fylls med öl. Båda hade inte skadat dock.

Bovärden får inte ett trevligt samtal från mig imorgon bitti inte.


Galen minst sagt... [bild från somras]

Helgen är över redan och den nya veckan är här. En vecka närmare älsklings examen i Halmstad - jag är riktigt stolt över honom!
Som ni vet jobbar jag bara deltid och då är det kvällar och helger som gäller. Den här dagen har därför varit så tråkig hittills, så tråkigt blir även det här inlägget.

Jag har gjort lite nytta i alla fall och pluggat teori. Snart ska jag diska. Sen kommer vi till det roliga; Battlefield 2 och kanske en oreo eller två (säkerligen äter jag hela paketet) Vi bakade även igårkväll och jag kan än känna doften. Must fight these urges!

Ha det!

Har storstädat sedan frukost idag och jag känner mig redan helt slut. Jag kan inte ha hållt på i mer än tre timmar, jag skyller på all damm jag säkerligen andats in, kemikalierna från rengöringsprodukterna och själva saken att jag sorterade alla våra cd skivor i alfabetisk ordning under en lång tid. Istället för att lägga mig ned en stund och vila startade jag igång datorn för att informera er att jag känner mig vimsig. Nu vet ni det.

 Igår fram mot kvällen kom de förbi med två elementer som värmt upp lägenheten. Det är 6 grader varmare. Nu kan jag gå runt i lägenheten i bara t-shirt utan att frysa.

Max påpekade för några veckor sedan hur lik Samantha från Sex and the City, den där Kelloggs-tjejen är. (Ja, han vet vem Samantha är, min kille är grym!)
Hittade ingen bra bild där Samantha ler exakt likadant, men ni som ser mycket S&C och kanske sett filmen Polishögskolan som hon också är med i - som brunett - kan nog se likheten!