Sara Smith

Löjligt kär som jag är i den underbaraste människan i hela världen har jag rätt att vara så pass fjantig att omgivningen nästan spyr upp maten. Sådan var jag som singel. Hatade öppen kel par emellan och trodde inte ens på kärlek. Tills jag träffade honom.

 

Nåja, rakt på sak: Nu när vi är nästan 60 mil från varandra är samtalen guldvärda. Max röst når ända in till själen och jag nöjer mig inte med medelhög volym.

 

Vi är olika på flera sätt, även när det gäller volymen när vi pratar. Jag har nämligen på högsta volym under våra konversationer. Han däremot har på lägsta. Han påstår att jag pratar ovanligt högt.

 

Kanske är det därför folk täcker öronen ibland? Och alla speglar som krossas? Allt det där kan väl inte vara en slump?

 

Erika K blir först att höra mig tala lägre. Om det nu går. Jag har trots allt ärvt det från mamma. Den höga tonen och glupskheten kommer från jänkargenerna. Kunde ha varit värre. Tänk om jag fått liknande nysningar som henne. Eller samma musiksmak! Hua!

 

Wimpy wimpy wimpy                                                                 HEFTY HEFTY HEFTY