Sara Smith

Två veckor i rad nu har jag sett dubbelgångare. Dock endast till och från jobbet. De lediga dagarna när jag får sova ut till klockan tio är allt som vanligt. Bara en massa blekingar som ser ut som sig själva, och ingen annan.

 

Första dubbelgångaren var busschauffören från Ronneby till Karlskrona förra veckan. Halvt vaken orkade jag ändå titta upp mot honom och säga hej. När jag väl fick en ordentlig titt på honom insåg jag hur lik han var Barack Obama. Jag spärrade upp ögonen lika mycket som första gången när.. Ja det angår er inte, men spärrade ögon hade jag säkerligen. Antingen trodde chauffören jag var rädd för något bakom honom, eller att jag tyckte han var snygg. Vad som än försiggick i huvudet hans, hoppas jag inte han tog illa upp.

 

Dubbelgångare nummer två var en kvinna på busshållplatsen utanför jobbet. Hon resulterade i den mest udda tänkbara reaktion. Jag blev nästintill attraherad av henne till en början. Sen slog det mig; Hon är Max i form av en kvinna! Håret, dock längre, men var lika mörkt, lika vågigt, kroppslängden, hållningen, ögonen, näsan - ja allt var som min käraste sambo.

Vi fick ögonkontakt när jag närmade mig hållplatsen. Innan jag hann se tydligt tänkte jag inte annat än att hon troligtvis tittade på mig för att jag gick som en zombie efter ett långt och slitsamt nattpass på 11 timmar. Efter en minut såg jag skarpare. Tämligen opraktiskt och dumt kunde jag inte slita blicken från henne. "SHIT!! Är det jag som är så pass övertrött eller är hon verkligen så lik Max?! Hon ser lite ut som en chilenare i överlag" tänkte jag för mig själv.

Lite framlutad mot vägen, kollade jag på klockan och lät påskina att jag såg efter bussen, när jag i själva verket - förhoppningsvis diskret - kollade på henne. Visst hon var lik Max i högsta grad, men jag lovar att jag inte klädde av henne med blicken. Hon var trots allt kvinna. Däremot kan jag ha råkat kapa av henne håret med blicken, likaså föreställa henne med Max jacka och med det där lilla ärret vid överläppen. Tror ni inte det blev honom på pricken då? Jo, och det kan jag inte släppa än idag. Vem är hon? Är hon möjligtvis en avlägsen släkting som också flyttade till Sverige på 90-talet? Eller är hon bara en ovanligt lik dubbelgångare?

 

Många dubbelgångare, lite tid att skriva om allihopa. Men totalt sex stycken på två veckor. Kanske tar jag mig tid att skriva om de en annan dag. Eller inte. Jag känner trots allt några som har en look-alike. Det är mer vanligt än man tror. Min vän Jenny har en nyhetsankare som påminner om henne, fast blond. Min vän Petro är rätt lik Fråga Olles reporter Malin etc.

 

Jobbet skapar en unik vardag fylld med oändliga överraskningar och dubbelgångare.