Sara Smith

Maxhar skaffat sig en Alfa Romeo. Den accelererar snabbare än blixten och ser läcker ut. Det finns någonting speciellt med Alfa-ägare. Blekinge har fövånansvärt mång  sådana, blott idag har jag sett åtta stycken i lilla Ronneby. ÅTTA.

 

Efter att ha hämtat Max mötte vi en röd Alfa vid korsningen till vår, snart föredetta, lägenhet. Tanten bakom ratten stirrade udda. Som om hon inte visste vart hon skulle ta vägen. Det är alltid en av två karaktäristiska sätt att bli mött på, av en med-Alfatist;

 

Vanligaste reaktionen är "Wow, en till av oss, vi är exklusiva! High-five för det!!"

 

Efter en trevlig träff med tjejerna, en något sölig dock smakrik lunch och två farligt goda pajer, står lägenheten nystädad för Max hemkomst från Varberg. Jag har lagat en kycklingrätt som vi blev bjudna på för ett par år sedan. Nu doftar det himmelskt, inte minst förföriskt i hela hemmet. Då kan man säga att det blir en sak mindre för mig att tänka på ikväll.

 

Aslan har varit så kelig och go hela dagen (bortsett från hans kattlika spontanattacker) och därför gjort sig förtjänt av en egen delikatess. Utan kryddor. De små bitarna stektes separat och plockades väck innan jag tillsatte resten.

 

Nejdå han är inte bortskämd.

Dagens dilemma; katten gjorde en stor specialare a la stinky som spridits i hela lägenheten. I vanliga fall hjälper det att öppna några fönster, MEN då kanske getingarna hittar in.

 

Hoppas min chaufför hämtar mig snart så jag kan komma bort och andas in pizzaflottet från alla pizzerior i stan istället (ett trettiotal stycken i lilla Ronneby - ingen pengatvätt där inte).

 

Flytten till trean närmar sig och vi börjar dra ner på handel och istället rensa frysen. Igår hittade jag wokgrönsaker. Något trist att äta bara det med nudlar, så jag köpte kyckling.

 

Innan jag begav mig mot Willy's letade jag recept på nätet. Jag letar alltid via bilderna på Google, då ser man direkt hur tilltalande en rätt ser ut att vara. Fann en bild som ögonblickligen fångade min uppmärksamhet. Så jag klickade genast in på den sidan -  en lchf-sida! Plötsligt brydde jag mig föga om receptet.

 

Jag höll mig kvar på sidan dock och skrev ned receptet med lite finjusteringar. Rätten var enkel att laga, gick hyfsat snabbt och jag måste erkänna en sak;

 

LCHF-mat är väldigt gott...

Måndagen bjuder på ett flertal viktiga mejl och samtal. Livsavgörande sådana. Som tur är fick jag - håll i hatten - hela fyra timmars sömn inatt. Det är mycket med tanke på all sömnbrist jag haft under senaste tiden. Lyckligtvis känner jag mig inte lika off och velande idag. Tänker dock skicka iväg mejlen till en nära vän innan för granskning utifall att.

 

Tills kaffet kickar in sitter jag och funderar över en sak; varifrån härstammar ordet smörgås?

 

Igår medan Max och jag frossade i oss två stora bitar smörgåstårta var, som "lättare kvällsförtäring" under kvällen, kom vi in på den frågan. Var det en gås som uppfann smör? Knappast. Blev gässen godare med smör, och var dem först med att bli tillagade i det? Kanske.

 

Om någon har svaret hojta gärna till, antingen till mig eller Max. Vi är båda vansinnigt nyfikna. Han må i och försej ha kommit över den frågan, men inte jag. Jag söker svar.

 

Jag ser till att alltid äta en redig måltid innan kvällspassen på jobbet så jag orkar med allt. Mätt, belåten och försvunnen i min egen värld med musiken som dundrar i öronen på bussen dit, kliver jag sedan in till arbetsplatsen nöjd och redo att satsa allt.

 

Varje gång jag anländer blir jag dock hungrig. Eller sugen. Ibland har jag svårt att skilja dem åt. Då och då händer det att jag råkar frossa något förfärligt. Tills det att jag knappt kan röra mig.

 

Igår kväll var en sådan kväll. Men sen blev jag, mot alla odds, sugen på tacos i bilen på väg hem.

 

Nattens dröm var något mindre normalt trots mina förhoppningar att envisa skallen min skulle komma med "vanliga" drömmar. Inatt var det pajätartävling med min idol och fansen, Järngänget.

 

Jag varken - håll i er nu - lyssnade på Sebastian eller var sugen på paj igår, så hur den drömmen blev till är och förblir ett mysterium. Om ingen har svaret?

 

Ganska nöjd var jag ändå att jag var bland de tre sista i finalen. Kanske ingen chock däremot. Jag älskar paj. Jag älskar att äta.

 

Vaknade innan vinnaren hann utses. Kanske fortsätter den inatt? Eller så drömmer jag kanske något annat sjukt. Huvudsaken är att jag vaknar med en gnutta vett kvar.

 

Västeråsvistelsen har lidit mot sitt slut. The final touch av renoveringen är avslutad. Äntligen. Nästa tur upp blir för mer, ny renovering. Återigen. Det är lite som plastikkirurgi. Man är nöjd till en början, tills den stunden man ser något annat som ser förskräckligt ut och måste ändras. Vem vet, hela lägenheten kanske totalrenoveras i slutändan?

 

Vi har inte haft mycket tid till annat utöver handel på Beijer och Byggmax. Och något glas vin då och då för att hålla oss igång. Det tar på krafterna och helg är det trots allt även när man arbetar för fullt.

 

Vi hade dessutom lite tid för bläddring i gamla ritboken samt skoldagboken från barndomen. Det är som att gå på skattjakt varje gång vi är hos mamma. En massa grejer som vi inte trodde fanns.. fanns ändå sparade.