Sara Smith

Barnen har sina favoritleksaker. Förr var det dockor, gosedjur, lego, leksakspistoler med mera. Idag är det smartphones och paddor. Vi vuxna vet att de här surfplattorna är underbara och våra liv baseras på dem. Men vi har även andra leksaker vid sidan om. Speciella sådana. För inte kan väl ens en smartphone uppfylla alla behov.

 

Låt oss vara ärliga, majoriteten äger säkert en sådan här leksak. Minst en i varje hushåll skulle jag tippa. Personligen var jag rätt skeptisk i början. "Jag har ju allt redan, behöver jag verkligen en sådan här också? Kanske lämpligt om man får tråkigt i och försej". Sagt som gjort. Vi åkte mot stan en dag och är numera ägare till en modern, högteknologisk utrustning.

Föll för den direkt. Praktisk, enkel att använda och tidsfördrivande.

Vet ni, även Max har provat den, och han tycker om den minst lika mycket som jag. Han skrattar sig nästan till tårar varje gång. Aslan är mycket smart för att vara katt, men har trots det, försökt tugga på röda pricken de gånger han upptäckt att han inte kan vidröra den med tassarna.

 

Det krävs försiktighet så att han inte ser direkt in i laserpekaren, men det är mycket nöje. Med den här laserpekaren behöver jag inte springa runt med en "gammaldags" kattleksak. Att kunna sitta och jäsa på soffan och äta ostbågar samtidigt som jag bara viftar runt med handen för att motionera katten är rent ut sagt ljuvligt.

En ljuv sovmorgon och fågelkvitter. Dagen kunde inte börjat bättre. Max och Aslan låg och sov medan jag passade på räkna lite matte, samtidigt som perkolatorn i köket bryggde himmelskt gott kaffe.

 

Jag höll koll på tiden och begav mig ut mot lidl, i det jag trodde var tidigt nog. Jag sa till Max att jag skulle ut och köpa croissanter, vilket jag förvisso gjorde. Men det var inte huvudorsaken till att jag gick ut. Jag hade nämligen fått veta att dagens klipp var jeggings. Till skillnad från vanliga jeans och övriga byxor som sällan sitter bra på mig, sitter jeggingsen perfekt, som om de vore skräddarsydda just för mina ben. Därför var jag mycket angelägen om att hinna få tag på min storlek innan de tog slut. De säljer som smör här i snålland. De kostar ju bara 79 kr per par, det är taget.

 

Klockan 10.10 anlände jag efter en rask promenad dit. Naiv var jag som trodde att tio minuter efter öppning inte alls var för sent. Alla par i samtliga färger, i min storlek var helt slutsålda. De kunderna måste ha tillbringat natten innan utanför butiken, fullkomligt desperata i sina sovsäckar. Allt för att hinna först. Snåle fan allihopa.

 

Jag gav dock inte upp till en början, utan trängde mig fram och grävde intensivt i lådorna. Svenskarna hade plötsligt ingen personlig bubbla längre. Armar, och tack och lov bara armar, gneds bokstavligen mot varandra och kroppsvärme fick en helt annan betydelse.

 

Stelio Kontos ekade i huvudet under de få minuterna, som kändes som evigheter. Det var ingen direkt fysisk slagsmål som Stan utsattes för av Stelios, men det var heller inte särskilt långt ifrån två bridezillas kraftiga örfilar och fasansfulla klor mot varandra i kampen om den sista, perfekta bröllopsklänningen.

 

Nåväl om några veckor är det nya tag igen. Och den gången kommer jag inte vara lika snäll.