Garderobens många hemligheter
När vi flyttade från en liten tvåa till fuskbygge till vår rena och hela trea i centrum, hade vi till en början funderat över om vi inte hade förhastat oss i en alltför stor lägenhet för oss två plus katten. Vi hade knappt fyllt ut tvåan med våra dåvarande, få tillhörigheter. I samma veva som kattens spontana utbrott (sådana karaktäristiska kattimpulser som att springa från ena sidan lägenheten till den andra) underlättades och att han inte sprang in i elementen lika ofta, för att inte nämna ett extra sovrum samt närhet till faciliteter, avtog minsta tanke om ifrågasättande av bostadsval.
Intressant nog, gjorde vi en upptäckt när nyckeln lämnades över till oss; lägenheten har ingen balkong. Måhända att vi missade den detaljen under visningen då jag kan ha fastnat i den rymliga garderoben och lockat dit herrn för att lyfta alla fördelar med det utrymmet, och att till och med hans kläder skulle rymmas där inne (inte visste jag då att Max skulle få knappt en femtedel av det utrymmet till sitt förfogande).
Sju år senare vill jag hävda att garderoben trots allt gjort mer nytta och nöje än en balkong hade. Den rymliga garderoben har försett oss med fler möjligheter än vi tidigare hade förutsett, däribland att en enkelsäng får plats och bildar därigenom kortsiktigt ytterligare ett extra rum till övernattare. Den fungerar utmärkt som provisorisk lösning när vi har för mycket stök på knapp tid och istället kan slänga in det mesta där, för att sedan stänga igen dörren när det ringer på dörrklockan. Det gästerna inte ser, finns inte.
Balkong i all ära, men majoriteten av våra grannar röker ute på sina balkonger och pratar grötig nonsens. Förstå mig rätt, jag har ingenting emot att höra grannen berätta att han har köpt en ny rakapparat till sin farbror; ”en sån där Silver Blade – nej One Blade! Han blev glad.”, men med anledning till vår befintliga lokalisation i byn, prioriterar jag garderob över balkong.
En förälskelse utöver den till sin partner
Första arbetsveckan efter semestern är avklarad, och med det vankas andra semesterperioden för kollegorna som kämpat sig igenom ett hopkok till arbetsplats i början av sommaren. Som väntat, är längtan tillbaka till betald frihet än stark, om så inte mer än tidigare. Under semestern har vi ägnat större delen ihop till god mat och dryck, men så även åt enskilda angelägenheter. I mitt fall har en del av tiden upptagits av en ny förälskelse till en författares verk, vars böcker jag började läsa av en slump. Den första boken råkade jag på när jag var hos frisören, och insåg i stunden jag satte mig ned i stolen att jag glömt min bok hemma. Lyckligtvis erbjöd bokhandeln mittemot salongen tidsfördriv i form av en pocket som jag kunde läsa i väntan på att färgen skulle verka och dölja mina något utmärkande platinaslingor (vilka är få, vill jag betona).
Fastän friheten har varit underbar, har kroppen tvivelsutan fått veta av semestern, och jag blev vid tre separata tillfällen under sista veckan påmind om att jag bland annat inte är tjugo år ung längre. Med det sagt har jag, liksom många gör efter julhelgens frosseri, kompenserat och varit lagom hälsosam med mycket vatten och grönt under första arbetsveckan. Nu är det dock lördag och ostbågarna har luftat sig länge nog för att kunna avnjutas till en film. Vardagen må vara tillbaka, men - med risk för att låta cheesy - helgen är desto mer speciell.
