Med munken följer friheten
Under barndomen och de sista timmarna inför sommarlovet, kändes det som om klockan stod stilla och att lovet aldrig skulle infalla. Sedan skedde det, klockan slog hel timme och en ljuv känsla av frihet utan vare sig läxor eller tidiga morgnar under några veckor, som kunde liknas vid en evighet, genomsyrade mig. Jag var fri en hel sommar.
I vuxen ålder, råder samma frihetskänsla. Fastän inte lika långvarig, är friheten ändock lika ljuv och dessutom i ny tappning – betald. Måhända att mobilen av någon märklig anledning får dålig täckning under kommande veckorna, vilket vore synd om folk försöker få tag i mig.. Nåja, livet går vidare.
Under den sista timmen i morse, i väntan på att rapportera till dagpersonalen, slog det mig – Doughnut Day. Jag tar alla typer av mat-tema-dagar på allvar och ser det som min plikt å mina amerikanska geners vägnar att fullfölja dem. I takt med att jag började drömma om ett hav av munkar, försökte jag göra mig osynlig för högsta hönset. Fastän nästintill semi-transparent pigmentering, hann verkligheten ifatt mig och hon såg mig. Plan B, att kunna besitta - och så med ens oklanderligt nyttja - ett jedi mind trick på henne: "You doughnut need me for work within these four weeks", vore ypperligt om vi levde i en annan värld. Gudskelov kom jag undan mot alla odds, och lämnade avdelningen (i en aning högr takt förbi chefskontoret) med lättnad.
Nu börjar semestern.
