Sara Smith

Det är sjukt hur mycket man kan sakna någon. Det har kommit till den gränsen att jag inte kan vara utan honom en enda dag innan jag börjar sakna honom och tycka det är tomt och tyst utan hans närvaro. Jag känner mig mer hemma när jag e hos honom, än när jag e i min mammas lägenhet. Han och jag kommer så bra överens med i stort sett allt.
I stunder som dessa, när jag e i skolan innan kompisarna, och inte har något speciellt för mig, tänker jag som mest på honom. Hur jag bara vill att han ska komma hem, eller att jag åker ner till Varberg. Usch, för första gången någonsin önskar jag att vi hade mycket läxor så jag var sysselsatt konstant!