Förbannade håltimme!
Igår kväll, strax efter åtta åkte älskling till Varberg, det är det absolut svåraste jag måste göra mot slutet av varje/varannan helg, behöva säga hejdå. Jag vet att det kanske verkar konstigt att jag blir såhär varje gång, men inget är detsamma utan honom. Exempelvis nu efter skolan, när jag ska hem till honom kommer det vara tyst, och han kommer inte vara där och krama, eller ge mig en puss när jag kommer in genom dörren. Vi ses kanske inte ens den kommande helgen. Jag hatar att tänka på det, men det går verkligen inte att låta bli! Allt i mitt liv involverar honom; mina planer för dagen, mina beslut, han finns i mina tankar nu, alltid ♥
Just nu sitter jag o glor framför en 10 tums skärm och hade hellre, om jag fick välja göra vadsomhelst för att kunna träffa honom bara en liten stund. Det hade betytt såå mycket!
Jag får försöka tänka positivt.., jag har att se fram emot, till nästa gång han och jag ses!
Men.. neej jag vill till Varberg nu i helgen, jag kan inte vara utan honom, jag vill inte vara utan honom! ♥♥
