Sara Smith

När man trodde att Råby inte kunde bli värre och råbyborna konstigare så konstateras det att det inte finns någon gräns här alls. Jag går som vanligt med musik i öronen och mobilen i handen, då en man i sen 30 års ålder ler mot mig på avstånd och när vi närmar någon meter mittemot varandra säger han: "Jag har ditt trapp!" Jag tänkte att det var ännu en alkoholist eller drogmissbrukare som nyligen flyttat in, för hade aldrig sett honom tidigare. "Va?" frågar jag.

Mannen: Jag har samma trapp! (ler ännu mer)
Jag: ... Förlåt va säger du..?
Mannen: Vi har samma trappa, i samma hus! (konstanta leendet och uppspärrade ögon)
Jag: Jahaa.. eh.. hej.
Mannen: Du komma hem till mig för kaffe?
Jag: Nej.
Mannen: Okej - telefonnummer?
Jag: Nej, alltså.. nej.
Mannen: Okej okej vi ses! (fortfarande överdrivet leende)

Kommer inte ihåg sist jag blev bemött på ett hyfsat normalt sätt här.