Lista: Kärlekens biverkningar
Har mycket för mig nu, men bara för att bloggen inte ska vara död, slänger jag in en sån där konstig "blogg-lista".
1. Innan jag träffade Max var jag som en katt; Oberoende, fräste om jag fick för mycket uppmärksamhet på krogen och träffade killar bara när det passade mig. (jag lyckas alltid låta som en slampa i mina berättelser, men ni fattar)
Nu är jag som en hund, bokstavligt talat. Helt beroende av honom, älskar att ligga i hans knä och mysa, han kan "klappa" mig i håret hur länge han vill och tom trassla till det - jag bryr mig inte. När jag hör att portdörren öppnas blir jag så förväntansfull och tittar mot dörren i hopp att han ska kliva in. Jag gör vadsomhelst för honom och är trogen som en lojal hund mot sin husse.
2. Jag är så fjantig man kan bli. När jag ska steka något häller jag margarinet som ett "M" för Max och ett hjärta för att. Ja ni vet. Jag älskar honom. Det är dock ingen tvångstanke, jag har bara öst på hur som helst några gånger också.
3. Jag tror inte på stjärntecken, spådomar och sånt där krims krams. Ändå blev jag helt till mig när jag såg i skolans almenacka, för ett par år sedan, att fiskarna och stenbocken är en perfect match. Min mamma är också fiskarna och hon är för (no offence) överkänslig för att "passa" med honom. Alla är olika, fastän man har samma stjärntecken. Men, jag blev då så glad och log hela dagen. "Vi passar bra ihop!" Fyfan, vilken dubbelmoral man kan få.
4. Jag har betydligt svårare att tycka andra killar är snygga eller do-able, det går inte ens att tänka tanken. Om jag dock en dag skulle lägga märke till en främmande kille hade han med stor sannolikhet haft liknande drag som Max. Hörde en gång att en vän dejtade en chilenare. Min första tanke var "Då måste han vara snygg!" bara för att Max kommer därifrån. Jag är förstörd.
Visst det kan vara gulligt ibland, men det är aningen frustrerande att inte ens tycka någon annan är helt okej. Då hade man i alla fall varit normal. Fast å andra sidan har Max verkligen höjt ribban, så det kanske inte är konstigt att jag inte märker andra killar. Man brukar ju säga att kärleken gör en blind.
1. Innan jag träffade Max var jag som en katt; Oberoende, fräste om jag fick för mycket uppmärksamhet på krogen och träffade killar bara när det passade mig. (jag lyckas alltid låta som en slampa i mina berättelser, men ni fattar)
Nu är jag som en hund, bokstavligt talat. Helt beroende av honom, älskar att ligga i hans knä och mysa, han kan "klappa" mig i håret hur länge han vill och tom trassla till det - jag bryr mig inte. När jag hör att portdörren öppnas blir jag så förväntansfull och tittar mot dörren i hopp att han ska kliva in. Jag gör vadsomhelst för honom och är trogen som en lojal hund mot sin husse.
2. Jag är så fjantig man kan bli. När jag ska steka något häller jag margarinet som ett "M" för Max och ett hjärta för att. Ja ni vet. Jag älskar honom. Det är dock ingen tvångstanke, jag har bara öst på hur som helst några gånger också.
3. Jag tror inte på stjärntecken, spådomar och sånt där krims krams. Ändå blev jag helt till mig när jag såg i skolans almenacka, för ett par år sedan, att fiskarna och stenbocken är en perfect match. Min mamma är också fiskarna och hon är för (no offence) överkänslig för att "passa" med honom. Alla är olika, fastän man har samma stjärntecken. Men, jag blev då så glad och log hela dagen. "Vi passar bra ihop!" Fyfan, vilken dubbelmoral man kan få.
4. Jag har betydligt svårare att tycka andra killar är snygga eller do-able, det går inte ens att tänka tanken. Om jag dock en dag skulle lägga märke till en främmande kille hade han med stor sannolikhet haft liknande drag som Max. Hörde en gång att en vän dejtade en chilenare. Min första tanke var "Då måste han vara snygg!" bara för att Max kommer därifrån. Jag är förstörd.
Visst det kan vara gulligt ibland, men det är aningen frustrerande att inte ens tycka någon annan är helt okej. Då hade man i alla fall varit normal. Fast å andra sidan har Max verkligen höjt ribban, så det kanske inte är konstigt att jag inte märker andra killar. Man brukar ju säga att kärleken gör en blind.
Kommentarer
Trackback
