Sara Smith

Ni som känner mig vet säkert att spindlar är det värsta jag vet. Och då menar jag verkligen det VÄRSTA I HELA VÄRLDEN. Små kryp i sig är vidriga, men de skrämmer mig inte.

Lite sådär halvtrött efter fem timmars tvätt (oj vad jobbigt.... - jag var sarkastisk för er som inte insåg det) skulle jag öppna ett fönster för frisk luft då jag upptäcker en - lyckligtvis väldigt liten - spindel. Jag sprayade den helt spontant med mitt värmeskydd för håret tills den drunknade. Hoppas jag att den gjorde i alla fall. Sen plockade jag upp den med en bunt hushållspapper och slängde den i soporna. Max får gå ut med dem utifall att den nu lever och lagt ägg!!

Varför berättar jag det här för er? Jo, för att man kan bemöta sin största rädsla. - Nej jag ville bara "skryta" till er som retat mig för min araknofobi! In your face!
Men en sak är säker: En stor, lurvig spindel hade blivit min död. Den måste inte vara giftig och bita mig, det räcker att en sådan jätte kryper med alla sina äckliga ben någon meter ifrån mig. På grund av min McDonald's historia hade hjärtat inte klarat av det. Men om så, hade jag nog blivit vettskrämd och blivit galen, så mina långa återstående dagar i livet skule tillbringas på ett mentalsjukhus. Så mycket hatar jag spindlar. Fast jag lyckades döda en precis.

Lite skakig är man, men jag har nyss pratat med Max. Och nu dundrar väggarna av min favorit artist som också är lugnande.

Så.. nu ska jag försöka glömma äcklet jag dödade och förbereda en demonstration! Och nej jag bjuder inte på en spindelbild. Klarar inte av att ens se dem.