EL-ändigt amishliv
Idag har jag levt som amishfolket. Strömavbrott på hela Hjorthöjden i en halvtimme, men det kändes som en evighet. Jag hade tvätt, som avbröts. Jag kunde inte ens ta mig in till tvättstugan eftersom man tar sig in elektroniskt via en tag. Jag kunde heller inte ta mig tillbaks hem, för guess what, även porten är låst och man kommer in genom en tag. Lyckligtvis gick det att ta sig in manuellt med hemmanykeln.
Mobilen, glömde jag i bilen igår, och vi hade inte internet. Ingen kontakt med omvärlden. Typ. Jag träffade en människa, en gubbe, som sa hej.
Igår handlade Criminal Minds om en mördare som letar upp sina offer online. Ett av offrena tog kort på sin fika innan och twittrade om det. Okej, jag tar också massa kort till bloggen, men jag bloggar inte först när det passar, långt efter att jag tryckt i mig nåt.
De långa, "eländiga" timmarna fick mig att inse hur folk är beroende av el. I synnerhet internet.
Två bekanta i Västerås har hamnat i någon slags festa-varje-dag-tills-jag-svimmar-och-träffa-pojkar-och facebook-äger-fas . I princip varje kort de hamnar på sitter de med mobilen i handen, i sin egen lilla tonårsvärld. Och alla jag träffat i Ronneby har alltid bett om min facebook, men inte numret.
Jenny är den första på länge som jag utbytte telefonnummer med. Roligare att prata tycker jag, men visst funkar chatt med.
Nu har jag kollat min mail och bloggat. Ska inte anväda datorn mer. Tänker faktiskt gå ut. Men måste erkänna att det känns bra att veta att jag har tillgång till tv, musik och internet. Och att kylen är igång, så ingen mat går till spillo! Jag kan nog inte leva utan el.
