Sara Smith

Natten till idag var helt okej den med. Lite segare, inte tal om läskigt då vi kom in på skräckfilmer samtidigt som vi var på väg ut mot ett litet hus långt ute på landet, helt isolerat från andra människor. Bara mörker, träd och dimma. Men man är alltid två personer där, så jag är lättad att inte behöva ta mig dit ensam i mörkret!

 

Nattpatrullen tycks ha förvandlat mig aningen. Insåg att jag alltid håller exakta hastigheten, hela vägen hem varje morgon när jag slutat. Det gör jag aldrig annars. Men om Max frågar så gör jag det alltid, överallt. Han ska ju vara en stolt handledare.

 

Utöver en annorlunda körning, märkte jag att jag, under rastlösa stunder, ritar. Inte vadsomhelst. Gamlingar. Eller äldre, som det heter. Den här gubben fick hjul istället för fötter. Tänk om det vore så i verkligheten. Som det hade underlättat för alla. Nåja, fötter duger.