Sara Smith

Som ni säkert vet var jag blond ett tag förut. Över ett år. I maj förra året tröttnade jag. Dels pga att behöva fixa utväxten hela tiden, dels för att jag tycker mörkt hår ser bättre ut.

Vi hade två bröllop framför oss. Ett i juni, det andra i oktober. Jag ville ha fina klänningar, och beslöt mig för att spara frisörpengar och färga hemma. Max erbjöd sig att hjälpa till. Jag gjorde sidorna medan han tog mig bakifrån. Färgen i håret dvs, det finns faktiskt en gräns när det gäller multitasking!

Enligt paketet var det en ljusbrun nyans. Jag blev dock missnöjd bara för att se resultatet som riktigt, alldeles för, mörk. På gränsen till svart. Så jag gjorde det man inte ska göra. Tvättade håret tre gånger bara den kvällen i hopp att få en ljusare färg.

Nu nästan ett år senare kan det blonda synas igenom det ljusbruna. Och utväxten.. den är åter mörkare.

Jag kan inte förneka det längre. Det ser kanske inte så illa ut på bilden, men i vissa belysningar syns det för tydligt.

Har precis ringt min favoritfrisör och bokat tid för klipp OCH färg. Inget illa mot frisörerna jag gått till här. Men de är varken lika pratglada eller duktiga som hon i Västerås. She's the one helt enkelt.

Här är en bild från hennes senaste jobb på mitt hår 2010:


Fråga inte varför jag och Frida håller på varandra som vi gör. Det är vår grej varje gång vi dricker vin. Typ. Och för att jävlas med andra som tror något helt annat.