Sara Smith

Glöm yxmördaren. Skit i Toshio. Spindlar tar allt! Igår kväll befann sig en spindel, med en kropp lika stor som en fet humla, med maffiga, långa ben ovanför sängen, när vi skulle lägga oss. Max, min hjälte, räddade mig och dödade den. Efter att ha varit förskräckt ca två timmar därefter, lyckades jag somna.

Imorse var en ny dag. Inte soligt, men spindeln var borta. Aslan fick sin medicin, jag började brygga kaffe. Såg något i ögonvrån - en till spindel! Större än den förra.

Kaffet står nu orört. Jag är vettskrämd och var tidigare inställd på att springa ut i trapphuset skrikandes efter hjälp. Sedan kom jag på att jag knappt var påklädd. Så här är jag nu. Ensam och fruktar när och var nästa dyker upp. Jag vågar inte ta mig in till badrummet, garderoben, eller något annat litet rum där det finns potentiella gömställen för spindlar. Vardagsrummet är stort och rymligt, med få gömställen. Här stannar jag tills Max kommer hem.

Jävlas Ronnebyhus med oss pga att vi lämnar dem? Har de smugglat in spindlar sedan de kollade elementen? Eller är det vår förbannade granne som har ett gäng som husdjur och tappade bort dem i ventilen?



Där på andra sidan befinner den sig. Hoppas jag i alla fall (var trots allt 2.5 timmar sen). Är den borta när Max är hemma, kan den vara varsomhelst. Och dyka upp närsomhelst framöver.

Varför kunde inte Max också vara ledig idag? Ni som vill är välkomna hit. Dödar ni den får ni en cupcake. Cross my heart.