Sara Smith

Det har varit en tuff och oändligt lång vecka. Den har bestått av oro och sorg. Max bad böner, jag grät som ett barn och höll tummarna tills de blev blåa.

 

Nu efter flera dagar inskriven på vårdavdelningen i Kalmar med dropp, röntgen, operation, ultraljud.. ja allt tänkbart, så är Aslan äntligen hemma igen.

 

Den där tumören som alla veterinärer var övertygade om, visade sig vara en mandarinstor klump av plast. Vår gissning är att han fick i sig det under den tiden han var en hemlös stackare i jakt efter mat.

 

Nu är den borta och han njuter och mår bra. Vi mår alla bra. Lördagen kan inte ha blivit bättre.