Sara Smith

Igår kväll var vi och handlade. Det blev en del, men så brukar det vara när man planerar julbordet. Erika verkade dock bekymrad över att brödets bäst före-datum är på måndag. "Men.. kommer vi verkligen hinna äta upp det i tid?" 

 

Nyligen hittade vi bland annat majonnäs i kylen och nu återstår fyra brödskivor kvar. Tror vi hinner.

Fransoserna må vara stöddiga, lite gay med Michel som killnamn, och deras skratt låter som marijuanapåverkade grodor som sätter bomull i halsen..

Men vore det inte för dem hade vi kanske aldrig upplevt croissanter.

 

Syster ska stanna i två veckor. Dock skulle man tro hon packat för en månad. Minst. Kläder förstår jag. Men hon packar som som en riktig Smith.

 

Innan ytterkläderna åkte av plockade hon fullt exalterad upp juldekorationer, julfilmer, ett paket pepparkakshus, en Disneyfavorit, paddan och två stora chokladaskar - otroligt nog oöppnade. Med hänsyn till min förkylning hade hon även med whiskey. Som jag avnjuter i denna stund med tvättvikningen.

 

Det må låta trist men man får inte glömma hemmasysslorna trots besök. Igår blev vi bortskämda hos Cata, ikväll får vi "jobba". Dagens to-do är nästan avklarad. Vi har tagit en shoppingrunda i Ronnebys alla butiker (tog cirka en halvtimme) och handlat julens drycker på Systembolaget.

 

Nu återstår bara att härja i köket med tacos och lata oss framför Lejonkungen. Vissa filmer blir man aldrig för gammal för.

 

Natten till idag var en av de mest udda på länge. Inga medelålders grannar som gökade dock (de har flyttat halleluljah!). Bara allmänt konstiga ljud av bland annat en granne som fipplade med sitt element, men det lät som om det kom från elementet vid vår säng. Sen lät det som om Aslan drog klorna längs fönstret, fast han låg vid mina fötter hela natten. För er som undrar så vågade jag inte dra ner täcket, alla skräckfilmer genom åren har satt sina spår..

 

Nåväl det var sista natten jag sov ensam hemma för i år. Syster är på väg hit as we speak och jag har en del att göra än att bara sitta och lata mig framför datorn. Jag måste städa, diska och laga mat. Men om Erika tror jag tänker mata henne som förr, har hon fel.

 

Som gräsänka får jag fira advent med två av tidernas bästa karlar. Efter underbaraste Max och levande legenden (ako; min gud) Paul McCartney det vill säga. Jag har valt att fira tredje advent lite annorlunda. Men vinterstämningen är med ändå. I Pale Rider snöar det vid något tillfälle, och jag dricker Sam's vinterlager. Lagom mycket jul helt enkelt.

 

De där privata meddelandena på facebook är inte så privata.. Inte när syster kan mammas lösenord i alla fall. Till er som inte kan engelska så väl, nej jag orkar inte översätta, lär er språket.

 

Jag skulle återuppta ett privat meddelande med mamma på facebook;

 

"... you tell her that I just baked chocolate muffins, and put them in the freezer so they'll last till her visit here. I actually tasted the tiniest one before freezing them, and I don't mean to toot my own horn but.. TOOT! I could taste so much chocolate, and I have a cold, so can only imagine how many flavors she'll experience - don't however tell her I got a cold, wanna bet she wouldn't even come near the chocolate muffins then, eventhough I washed my hands etc, didn't sneeze nor cough during the process, but still. some are more paranoid than others" 

 

Mamma hann inte svara tills jag fortsatte skriva.

 

 

Innan jag tackar för den här gången så är frysen proppfull och det finns det tre ägg kvar i kylen till den som vill ha. De går tydligen ut ikväll, men hey de klarar nog äggtestet även imorgon. Kom och ta!

Dagen började illa i fosterställning med en tung, badande katt med klona i högra axeln, en viftande svans på näsan och hans kända tonfiskandedräkt. (han får inte ens tonfisk i sin dagsranson, wtf?!).

 

Hursomhelst så var klockan 7.30 och jag hoppades på en uppiggande dusch, och det blev det också. Dock inte som jag hade väntat mig. Jag tänkte mer på att vattnet i ansiktet skulle få mig att kvickna till. Istället kröp en ovälkommen våldgäst fram från under balsamet precis i samma sekund jag var på väg in i duschen. En stor, vidrig sådan.

 

Till min förvåning blev jag varken vithårig eller paralyserad av skräck. Jag skrek inte ens. Jag skällde ut den. "Din jävel vafan tror du att du håller på med?!" Jag plockade fram sopborsten och på något vänster förvandlades stunden till någon form av spindel-agility. "Nej! Stanna i hörnet annars dör du!" utbrast jag samtidigt som jag tydligt slog sopborsten i golvet för att blockera framkomligheten.

 

Inom fem minuter hade jag fått in den i en gammal pizzakartong (en av många fördelar med regelbunden pizzaförtäring), burit den till köket för att sedan släppa ut aset genom fönstret.

 

Jag ser alla stunder som dessa som bra terapi. Man måste möta sin rädsla innan den slukar en hel. Troligtvis more to come. Men det får gärna vänta tills syster kommit hit. Då får hon bistå mig (JO Erika).

 

Att jag var modig imorse kan ha varit av ren slump, kvinnoförbannelsens humörsvängningar eller så börjar jag faktiskt övervinna min rädsla. Det märker vi nästa gång.

 

Avslutar inlägget med en frestande bild på kvällens underverk av mig och Cata. Hon och jag borde hålla eget avsnitt varje vecka i Mitt Kök.

Mm..jo visst det låter rimligt. Påbörjar jag en behandling extra i månaden har vi plötsligt ett nytt duschdraperi. Ett helt unikt sådant.

Tvätt igen och dags att bädda rent som vanligt. Samma jädra procedur. Antar att hela gästrummet, som i övrigt är hans eget rum när vi inte har besök över natten, varken räcker ytmässigt eller tillgodoser hans behov och önskemål. Här är det extra allt som gäller. Max och jag ska väl vara glada över att Aslan låter oss bo kvar i alla fall.