Sara Smith

Över telefon sa Max åt mig att passa på njuta av sista dagen i Västerås och hitta på något speciellt med familjen innan jag beger mig hemåt. Då vi har minusgrader, mycket snö och en förkyld mor är en lyxig hemmakväll ingen tvekan.

 

Västeråsvistelsen börjar lida mot sitt slut. Som tur var hann jag träffa min lilla Menal på stan idag, för att en sista gång (på det här halvåret i alla fall) fika och strosa på stan. Besökte H&M som vanligt. Beställde Chantal's minst populära kaka, som vanligt. Vi satt i en timme tills våra rövar domnade bort och fortsatt därefter röra på oss och se lite halvvilsna ut. Som vanligt.

 

Vid dagens ände, utanför busshållplatserna snackade vi om hur kul det hade varit om hon tittade förbi hos mamma och syster den helgen som Max och jag avslutar hallen. Låta min älskade partner möta min fru. Intressant och spännande. De har mer gemensamt än de kan ana.

 

Normalt fall hade jag skrivit "skål" som avslutning denna fredagkväll. Men jag är nyttig och dricker vatten. Efter en tonfisksallad. Jag känner inte igen mig själv.

 

Trevlig helg!

Smarrigt och kladdigt, sådan lycka den sänder. Att man tar minst två bitar eller tre, det händer.

Servera med bär, grädde eller glass. Detta kan man äta med sked, gaffel eller tass.

 

 

Samtidigt som jag ligger och läser utomordentliga noveller från en kär vän, börjar jag fundera. Jag hör katten i köket som befinner sig vid sina skålar och smuttar vatten efter att ha blivit bortskämd med Gourmet. När han smaskar gör han det högt, men ack så gulligt. Så jag låter mig inte störas av det.

 

Däremot avskyr jag när folk smaskar i överlag. Som mamma och syster. Liksom bekanta och främlingar i stan. Särskilt om de dessutom tuggar öppet. Ljudet är outhärdligt. Hujedamej.

 

Samtidigt gör det mig inget heller, när jag till exempel matar äldre på ett boende. Kanske för att de inte kan rå för det. Liksom katter inte lär sig hyfs beträffande att "äta fint".

 

Djupare tankar än så kommer jag aldrig in på under sådana omständigheter. Jag syftar då på min förkylning. Jag lär med största sannolikhet gnälla om den tills den faktiskt försvinner. Alltså om cirka fem veckor.

Ha överseende.

 

Även om det här inte längre är hemma, så känns det ändå skönt att vara hemma hos mamma i Västerås. Efter lite mer än ett dygn i huvudstaden. Det har varit riktigt fina 26 timmar...

 

Nåden överträffade mina förväntningar. Inte förvånad där. Fängslande låtar, förträffligt, och inte minst oförglömligt framträdande. Jag vill höra mer. Se mer.

 

Utöver giget på Scandic Grand Central gick mycket tid åt H&M's fyra butiker vid Drottninggatan. Trots många frestelser lyckades jag hålla fingrarna i styr. Ibland räcker det att drömma i provrummen. Eller för vissa; stjäla. Men jag vill inte bli påkommen. Icke desto mindre bli jagad av väktare/polis och hamna med i registret, så det blev inte- och blir aldrig något med det.

 

Med mycket dötid över tidigare idag, mötte vi upp Erikas gamla klasskompis vid Plattan. Kan nog vara enda stället där, som jag känner till väl. Gissa om jag i överlag känner mig som en vilsen bonde varje gång jag infinner mig i Stockholm. Däremot har jag lärt mig hitta hyfsat. Om någon skulle fråga åt vilket håll Gamla stan ligger, vid Åhléns City, hade jag pekat åt rätt håll. Jag börjar få kläm på den stora staden. Tålamod.. inte lika mycket. Men det kommer med tiden.