Sara Smith

Oturen valde mig den här dagen. Vaknade i tid, klockan fem. Inga konstigheter. Allt flöt på fram till det att första bussen inte stannade på min hållplats, då stoppknappen jag tryckte måste varit trasig. Finns väl en på varje buss, och givetvis var det just den jag satt vid.

 

Det lilla misstaget orsakade att jag missade andra bussen mot jobbet. Precis. Kärringjäveln vägrade släppa på mig en meter från hållplatsen, trots att det var rött och hon stod still nära trottoaren. Nu hatar jag inte bara kollektivtrafik. Jag hatar även bussschaufförer. De kan köra upp sina regler och tidtabeller där solen inte skiner.

 

Anlände jobbet "bara" fem minuter sen. Väl där blev det galet stressigt i början. Lyckligtvis mot slutet av dagen gick det fint. Mycket kaffe och snack.

 

I tron att oturen hade vänt gick jag ut mot hållplatsen efter jobbet. Varken en minut tidigare eller senare. Bussen kom inte, så jag stod ute i kylan och fick vänta tre kvart på Aroslinjen. I minusgrader. Prisa detta vinterland. Not.

 

Nåja jag slapp i alla fall se nakna, yrvakna människor i deras villor, som sist när jag jobbade nattpass. Man tycker att folk som bor i villor med vidöppna gardiner mitt emot en hållplats, borde tänka innan de blottar sig. Men icke.

 

Hursomhelst så är jag äntligen hemma hos mamma, äter choklad och av någon anledning kan jag inte sluta tänka på Christoph Waltz. Kanske för att han var med i filmen jag och min vän såg häromdan. Eller för att jag är sugen på att se Inglorious Basterds.