C.O.D
Alldeles nyss fick jag ett fruktansvärt och akut behov av chips. Bara sådär. Kan det vara för att jag på något mirakulöst vänster inte tog en enda hos Petro i lördags trots att jag omringades av tre olika sorter? Kan det bero på att Emma och jag förra veckan planerade en filmkväll med vår enda trovärdiga diet; COD (chips och dipp)? Eller beror suget simpligen på mina förvrängda amerikanska gener som inte vet när det är lämpligt att sända ut sina tydliga tecken på mat- och snacksmissbruk?
Hursomhelst anser jag att vi varit duktiga de senaste veckorna. Nyinspirerade hemlagade rätter varje dag i två veckor med sallad vid sidan om. Jag har till och med druckit vatten. Vatten som jag i normalt fall väljer sist på grund av bland annat bristande smak. Det enda som faktiskt får mig att dricka stora vattenmängder är när jag dricker vin. Varannat glas, eller klunk i mitt fall. Jag tror dock inte att daglig vinförtäring är hälsosamt.
Kanske är det dags att växa upp och dricka kranvatten istället för att få panik och springa till affären tre minuter innan stängning, om jag ser att vi har ont om mjölk eller saft? Kanske skulle mina spontana sug efter bland annat chips minska?
Jag sover på saken inatt. Tills dess gör jag mitt yttersta att hålla mig till filmkvällen. Äger någon i Blekinge en tvångsjacka skulle det dock kännas lite mer betryggande.
Kommentarer
Trackback
