En annan slags kärlek
För bara någon dag sedan upptäckte jag något vackert och oemotståndligt. De tog mig med storm, av all dess skönhet och det pirrade i hela kroppen. Ack som jag föll för paret vid första anblick. Jag visste inte hur, eller om jag skulle lyckas hålla mig. Icke desto mindre hur jag skulle samla på mig kraften att tala om det för Max. Hur skulle han reagera? Ovissheten om hans kommande respons tyngde mig inte alltför länge. För där jag stod i ett slags lyckorus och beskådade paret. Och de talade till mig. Vi hör ihop. På ett tveklöst oförutsägbart, ändock fantastiskt sätt, är det hela rätt.
Jag erkände min åtrå för Max, han blev tyst ett par sekunder. Sedan såg han mig djupt in i ögonen och sade; "Vad väntar du på - ta dem innan det är försent!"
Han stöttade mig och bekräftade att det inte var en synd. Inte till det kanonpriset. Så jag klickade på "Lägg i shoppingbag". Nu väntar jag, i all ivrighet och längtan efter de finaste stövlarna jag sett på länge. Modellen finns inte längre med på bilden, ty numera ser jag mig själv bära dem.
Kommentarer
Trackback
