Måndagslängtan
Efter en heldag i Varberg igår kom vi hem klockan 1.16. Helt okej tid tycker jag, men det var trots allt Max som tog sig an chaufförrollen medan jag lutade mig tillbaka i passagerarsätet, eftersom jag blev bjuden på vin hos några bekanta. Man vill ju inte vara oartig och tacka nej.
Stundtals kändes det som om vi befann oss i Chile. Det var riktigt varmt trots att balkongsdörren stod öppen (kan ju varit vinet som värmde), det serverades massor av himmelskt god mat, och jag satt som ett frågetecken vid särskilda ögonblick. Det är enstaka ord kvar som jag inte förstår än. Det där löftet att kunna tala flytande spanska till hösten kan komma att skjutas till årsskiftet. Möjligtvis våren.
Innan hemfärden plockade alla fram sina kameror för gruppfoton. Jag fick hålla mig från skratt när jag fick se hur de fotona blev. Det var inte direkt "Where's Waldo" med en ljushyad blondin samlad med solbruna chilenare.
Får jag tag på ett kort lägger jag ut den på direkten. Tills dess ska jag fördriva tiden med bakning och nedräkning till morgondagens avsnitt av Homeland. Då Max och Johan letar efter Bambis vänner fram till mörker ikväll så kan det sluta med att hela lägenheten blir full av bullar, kakor och kladdkaka. Men vad gör en begränsad framkomlighet när man har fika som varar veckan ut?
Kommentarer
Trackback
