Sara Smith

Efter en fantastisk helg i Varberg är vi åter hemma i blindtarmen. Det är lustigt hur fort helgerna verkligen passerar. Ändock hann vi med mycket. Middag, spa, bastu, museum, fika- samt lunchträffar.. Nu blev jag bra sugen att vrida tillbaka tiden. För att kunna träffa det trevliga folket igen, åter avnjuta den lukulliska laxen (jag överdriver inte när jag talar om att jag blev nästintill rörd av den). Nästa tur till västkusten kan nog bli av redan i oktober - peppar peppar!

 

Så vackert som det är i Varberg frågade jag Max om inte han längtade tillbaks och ville flytta dit. Ett kort och koncist svar, där den kraftiga blåsten från havet är "outhärdlig", var ursäkt nog att inte vilja bo i Varberg ännu en gång.

 

Dock saknar Max Västerås, då han under en längre tid bodde där sedan gymnasiet. Han uppskattar möjligheterna i den stora staden. Inte minst saknar han tiden i centrum med sina vänner. Varav de flesta numera flyttat därifrån i och försej. Plötsligt kom jag på att även jag saknade Västerås. Men bara till viss del. Jag saknar mestadels alla fina minnen. Rikssvenskan. Chantal's. Och vännerna såklart.

 

Minnen som tog plats i Västerås utifrån alla galenskaper man som tonåring hittade på, som bland annat jag och några vänners egna version av "Jackass" (jag låtsades bland annat ha akuta sammandragningar i stan med en ihoprullad tröja under t-shirten.. - galenskaper var bara mellannamnet).

 

Jag drar mig även till minnes av alla picknicks på Djäkneberget, bio på gamla SF med Erika K där vi alltid lekte jaga eller låtsades att vi var lejon och kröp på golvet innan vi blev insläppta i biosalongen.

 

Jag värdesätter minnena från den tiden Max och jag dejtade. När vi åkte ner till sjön och njöt av solnedgången efter att ha kört till andra sidan stan enbart för ett sexpack öl. När vi tog de där kvällspromenaderna i spåret. När jag gick praktik på ett äldreboende beläget ynka tio minuter från Max dåvarande lägenhet och han bjöd mig hem till honom för lunch varje rast. Ibland lagade han även mat.

 

Vem vet hur framtiden ser ut Vi kan likaväl hamna tillbaks i Västerås, som Växjö eller Linköping. Innan dess har vi ett par år kvar i Blekinge. Vi har inte härjat klart här.