Sara Smith

April kan nog vara min favoritmånad. Förutom de ljuva vårkänslorna anknyter jag särskilda datum just denna månad. Max och jag utbytte nummer på en fest den 8:e, hade vår första dejt den 9:e (har jag skrutit nog om vilket intryck han gav mig genom den flygturen över Västerås?) och blev officiellt ihop den 29:e april 2009.

Den 22:a april 2012 adopterade vi en övergiven katt, nära döden, från Ronnebys Hittekatter.

 

Nu har vi haft honom i lite mer än två år. Då var han mörbultad och allvarligt undernärd. Vi gjorde allt för att få honom på fötterna igen och övergå till sin ideala vikt. Häromdagen, då han äntligen blev friskförklarad och försäkringen gick igenom efter mycket om och men, ville vi fira två år. Med bland annat tigerkaka, som Aslan förvisso inte kunde äta, men med två taniga ägare antog vi att katten skulle ha full förståelse och nöja sig med lite Gourmet medan vi åt nybakat. Vi hade fel, lite är oerhört viktigt att tänka på, eftersom katten på något vänster överskridit sin normalvikt och är numera "matglad" som veterinären uttryckte det. Ordet lite kan ha blivit det värsta ordet Aslan någonsin hört.

 

Påsken var med andra ord inte lätt för en hungrig katt som äter praktiskt taget allt, däribland brieost (lång historia). Påskmiddag är densamma som julafton och midsommar. Vi försökte därför ändra på vissa klassiker, men det kvittade. Bordet var täckt med mat i all dess oändlighet, som vi människor vräkte i oss som om det vore sista dagen på jorden. Aslan fick samma, vanliga torrfoder. Och sedan lite Gourmet. Gourmet som mamma ordnat.

 

Om ni tycker jag är Crazy Cat Lady, misstar ni er. Det är min mamma. Varför? Låt hennes ord och handlingar övertyga er:

Det hon var noga med att betona över telefon inför besöket hit var hur mycket hon såg fram emot att få träffa Aslan igen. "And also you and Max of course.." fortsatt hon fnittrande, efter två minuters otaliga tjötande och entusiasm i tonen beträffande en katt.

Hon köpte ett särskilt påskägg enbart till Aslan, ett guldägg för att, och jag citerar: "Han är min lilla guldpojke!" Den fyllde hon med två burkar Gourmet och fyra studsbollar. Han blev lyrisk av hela innehållet, och tog därefter tillfälle i akt att försöka manipulera den svage - mamma - under resten av vistelsens gång.

Max och jag höll dock en bibehållen, strikt regel vad gällde måltiderna och lämnade aldrig mamma och Aslan ensamma. Han måste fortsätta med sin diet. För att blodtillförseln i benen bör inte blockeras efter en kort cat nap i knäet.

 

Avslutar med ett kort erkännande: Jag är kanske en gnutta kattgalen jag med. Det finns annat jag kunde skrivit om, som alla fina minnen av Max och min tid ihop och dess början såhär bara några dagar innan 5 års-dagen. Jag kunde bloggat om fritiden med vänner eller om skolan och hur det rullar på.

MEN. Jag skrev precis ett helt inlägg om en katt.