Sara Smith

De äldre har alltid tilltalat mig. De är mogna, enklare, klokare och mer sugna än någonsin på att flytta in, och så för gott. Jag har lämnat honom ensam över helgen, och tänkte först hur jobbigt det skulle vara utom honom. Så hände det, jag träffade en yngre. I början försökte jag förbise de skimrande ögonen, men det var bortkastade minuter då jag tillslut gav efter.

 

Han är så fin och full av energi. Den yngre har fått mig till att göra sådant som annars aldrig skulle falla mig tanken; springa fram och tillbaks i över en timme med en leksak. Den yngre katten, vid namnet Oliver, blir aldrig trött. Aldrig. Jag har flämtat efter andan sedan första mötet med den här kattungen.

 

Jag insåg snabbt att det inte bara var gamle Aslan som var lat. Det är även jag. Inte så konstigt att Aslan aldrig går ner i vikt.

 

Max och jag känner oss som "otrogna" mot Aslan, men det är väl bara vi, som blivit crasy cat-couple, som tänker så när vi kelar med andra katter. Nåväl, låt gå för den här gången. Snart hämtar vi vår katt igen och då låtsas vi som om ingenting hänt och överlämnar en present som säkerligen uppskattas; en kattunnel. No questions aksed.