Krispiga, vita fläckar och koffeinöverdos
Jag försöker vara optimistisk. Även när det är som svårast. När jag ser över mitt schema för kommande veckor däremot, är det svårare än någonsin. Att börja kl 6.45 är illa nog för en nattuggla som avskyr att stiga upp tidigt. När jag inser att min enda chans att hinna i tid till sjukhuset är om jag stiger upp senast kl 4.45, vill jag bara lägga mig i fosterställning. Hur kan en människa stiga upp vid den tiden? Hur kan det vara så usla kollektivförbindelser till ett sjukhus? Är det någon gång jag lär missbruka kaffe - och kanske till och med börjar knapra koffeintabletter - så är det från och med nästa vecka.
Kanske låter jag väldigt bitter enligt er. Kanske klagar jag mer än normalt och överdramatiserar kring jobbtiderna nu när jag åter är gräsänka och inte har annat kvar än vita, krispiga fläckar från Max i lägenheten.
- På tal om dem, så borde jag nog moppa golvet. Av någon anledning gillar Aslan att slicka de här tandkrämsfläckarna vid vardagsrumsfönstret. Å andra sidan, är det inte mint kvar kommer han troligen slicka någon möbel istället. Allt för att den katten inte kan sluta tänka på mat.
Kommentarer
Trackback
