En teori om IKEA
Listan över sådant som behövs här hemma tycks aldrig mättas. Alltid är det något som ska införskaffas. Något som glömdes bort helt förra gången, trots den noga planerade listan med x antal dagars betänketid, innan själva färden dit. I riktiga län finns åtminstone en IKEA i någon utav kommunerna.
Blekinge hör inte bland ett normalt län dock, då dess storlek och miljö skulle kunna liknas vid Walmart; är man smart tar det cirka 1,5 timme att ta sig igenom det hela, inte tal om att det är fullt av skumma typer som inte talar något gediget språk som finns på denna jord, samt allt oändligt skit, med något enstaka bra här och var, men egentligen är inget varken mödan eller priset värt.
För att handla på IKEA måste vi alltså åka till antingen Kalmar eller Älmhult, varför vi är angelägna om att inte missa något. Men det händer alltid. Och kanske är det en del av IKEAS planer.
Har ni märkt hur varuhuset alltid tycks vara fullproppat av långsamma Hans Moleman:s? Och de finns aldrig bakom en, utan framför, som för att hindra en helt vanlig kund från att ta sig igenom alla avdelningar inom rimlig tid. Jag har länge undrat om de är IKEA-anställda, fast civilklädda, som låtsas titta runt efter något de egentligen inte behöver - och det gör de långsamt först man faktiskt närmar sig dem. Men lik förbannat kan de gå i lagom takt när de inte är omgivna av andra människor. Inte kan väl det vara en slump?
Deras arbetsuppgift är tydlig; de ska hålla oss kunder kvar, så att vi fastnar och i den stunden, efter att vi gett upp all hopp om att på något vänster kunna slingra oss förbi de långsamma, börjar se oss omkring och upptäcka annat som vi inte planerade att köpa, men som vi ändå resonerar med att "ja, nu när vi ändå är här kan vi ju passa på och köpa en lustigt formad lampa som liknar en använd näsduk. Det är ju modern konst och prisvärd inredning i ett!"
Fem varor blir plötsligt fyrtiofem, och all tid det tar kombinerat med den dåliga luften, inte tal om jobbiga belysningen, gör oss trötta - men då har IKEA ett toppenerbjudande; billig mat/fika, det lär ge den extra energin som behövs för att orka fortsätta slänga pengar i sjön! Att man redan ätit spelar ingen roll, för "nu när det ändå finns både restaurang och fik kan man ju passa på fylla på magen också, det är ju så billigt och man ska ju inte ignorera mat när det råder brist för barnen i Afrika - vi svullar!".
När det börjar lida sig mot sitt slut har några hundralappar blivit tusenlappar och "hemma senast vid fem", har blivit "oj, det är snart midnatt, vi sover och packar upp allt imorgon". När ni vaknar morgonen därpå kommer ni ihåg det viktigaste, som ni verkligen behöver, men som inte följde med er hem - och återvänder, för att återigen, som råttor i rör, börja följa den gråa markeringen med vita pilar som visar gångriktning och leds in i fällan.
Kommentarer
Trackback
