Som att göra slut
För lite mer än ett år sedan bekantade jag mig med en annan, och fick ett bra intryck; "logisk och trevlig". Emellertid föredrog jag min befintliga ännu och ville inte förändra något med livet. Lite visste jag då, att jag skulle utveckla ett större intresse och fatta tycke för den andra. En oväntad känsla, lik kärlek uppstod. Initialt höll jag det för mig själv och förnekade allt. Jag intalade mig själv om att jag inte tänkte klart och förväxlade mina känslor till annat än de faktiska. För varje påminnelse om den andra, blev det dock svårare att släppa tanken varpå jag senare fylldes av viss skam. Var jag verkligen villig att offra det fina (förvisso inte perfekt, men inget är väl enbart en dans på rosor?) jag har, för att ge mig in i något nytt och främmande? Jag övervägde för- och nackdelar. Risker och möjligheter. En något förträngd längtan ledde till enstaka drömmar. Jag vaknade dels lättad och belåten med verkligheten som den är, dels besviken, för i drömmarna var jag som hög av glädje och stortrivdes med den andra. Jag försökte ta mitt förnuft till fånga. Var den andra ens intresserad av mig eller var det önsketänkande? Min befintliga har trots allt bidragit till en slags trygghet och vissa delar gillar jag ännu. Vilken väg vore den bästa att ta?
Efter mycket om och men ansökte jag till den utannonserade tjänsten till den andra arbetsplatsen (då lika osäker på vilken arbetsgivare jag skulle välja, om jag ens blev erbjuden jobbet) och anförtrodde mig till en person om det här, långt innan jag berättade för sambon eller någon annan. Jag blev kallad till intervju, och kort därefter blev jag erbjuden tjänsten. Fastän jag inte hade börjat på den andra arbetsplatsen än, kändes det som om jag bedragit min befintliga arbetsgivare. Innan jag tog det sista steget mot den nya, berättade jag om mina känslor och framtida planer för chefen. Det fanns inget smärtfritt sätt att förklara situationen på. Det är inte du, det är jag, vore en alltför klyschig replik, men jag var rak på ett så finkänsligt sätt jag kunde. Tiden med den första arbetsplatsen har varit givande, och bytet med följande förändringar kommer säkerligen att kännas konstigt i början. Ändå känns det som om jag fattade rätt beslut genom att välja den andra.
Jag ville lämna avdelningen på ett så professionellt sätt som möjligt (vilket var svårt, ty morgonens sista timme av skuttande och konstanta leende gick inte att förbise trots munskyddet). I enlighet med svensk tradition, hade jag med fika anpassat efter dagens intoleranser och eventuella dieter; en blandad kompott av gluten- och laktosfri, frukt till de som vägrar socker, men till större delen vanlig fika för allätaren tillika livsnjutaren. Vid 06-tiden spelades ” I Want To Break Free” med Queen och kort därefter även ”Final Countdown” med Europe. Ett sista farväl följdes av en inledningsvis sansad hållning och takt från avdelningen, som övergick till en ivrig spurt i raketfart (snabbare än den före semestern) nedför trapporna och ut från Blekingesjukhuset. Jag såg mig inte om, nu blickar jag framåt.
Ikväll firar vi. Måhända att Nyckeln till frihet blir kvällens film, dagen till ära.
