Fiskmåsen kom tidigt i år
Fastän jag länge betraktat mig själv som en nattuggla, finner jag numer en viss tillfredsställelse i de sällsynta stunder då jag vaknar tidiga morgnar innan alarmklockan ringer. (Måhända att jag sakteligen konverterar till morgonmänniska nu när jag passerat 30, vem vet?) Solljuset som tränger genom persienngliporna på morgonen och årliga förökningen i antalet utspottade solrosfrön på innergården, som jag får äran att beskåda när jag öppnar upp fönsterna, indikerar på en fullutvecklad, blomstrande vår och begynnande sommar. Perkolatorns bubblande läte och ljuva doft sprider sig jämnt i hemmet och få av byborna är uppe. Blott jag och pensionärerna längre bort på gatan är vakna… samt en och annan (tusen) fiskmåsar. Det känns som om de dyker upp- och besudlar vårt bostadsområde tidigare för varje år. Lyckligtvis går deras oväsen till stor del att stänga ut. Jag kan nog tala för även våra grannar när jag uppger att fiskmåsarnas, låt säga, förökningsläte är föga upplyftande att höra. Emellertid är durationen kortvarig, och glöms således bort lika snabbt, varvid vardagen kan återgå till det normala igen.
