Sara Smith

I helgen blev Max sugen på chips. Det blev jag också givetvis. Men det är jag ju alltid, så det var ingen chock när jag ryckte åt mig första påsen innan vi stod bakom kassan.

"Chips och cola är banne mig gott! Tyvärr." lyckades Max slänga ut senare under kvällen. Men allt tog inte slut. Vi kan hålla oss.


Den må inte vara halvtom eller ens ha 20 st chips kvar, men den är inte tom. Vi kan spara!

Här strävar man efter att se bra ut för sin kille, men blir istället besviken. Hårbollar i Ikea-mattan var inget jag hoppades på.

Franck Provost Repair Expert lever inte upp till sitt namn direkt.

Att vården är ett fysiskt påfrestande yrke är ingen nyhet. I början hade jag ont, mestadels berodde på själva stressen och att jag därmed slarvade vid lyft. Nu är allt bra, jag har inte ont i ryggen eller någon annan stans för den delen.

Efter ett elva timmars pass idag var jag trött, men mådde fine. Blekinge hade dock drabbats av en helvettes jobbig isbana. Vår bil har abs och är väl utrustad, men med tanke på alla olyckor som jag bevittnat bara på väg till jobbet var jag inte redo att ta några risker. Jag var på helspänn och körde som Hans Moleman hela vägen hem (blev tom omkörd av en lastbil!). Ändå kände jag hur bilen förlorade väggreppet av och till.

Efter att jag parkerade bilen helskinnad och pustade ut fick jag plötsligt ont i ryggen. Kan bara föreställa mig hur jag såg ut bakom ratten.


Förblir jag en sådan mes i hal trafik kan detta vara jag i framtiden. Fast med en iskall öl i handen istället för käpp. Kanske några katter runt omkring mig med.

Kommer ihåg när en vän till mig berättade att hon och hennes kille skulle få en dator i present. "Då har vi ju varsin så vi kan använda dem samtidigt!" "Men då skulle ni lika gärna kunna vara på helt olika platser. Varför glo i varsin ruta när man kan mysa med varandra?" frågade jag henne. Detta var hösten 2009, Max och jag hade varit tillsammans i ett halvår. Min tanke var att, oavsett vad, aldrig låta det hända oss. Men ändå...



Hann knappt blinka innan han satt i strid mot Ryssland och jag försökte ta över alla baser i Battlefield. I en annan skärm, datorn. Trodde först han skulle sluta spela när han reste sig. Visade sig bara att batterierna började ta slut så han behövde koppla in handkontrollen.

Senare ska vi i alla fall ha filmkväll och jag planerar att få honom full. Precis som förr! Fast.. ombytta roller då.

Kanske var det därför jag inte kunde somna igårkväll. En outhärdlig lukt jag inte kunde undankomma. Max gav sig på en ny rätt medan jag var i duschen. Blev riktigt bra såklart, men det luktade lax i hela köket. Jag hann då inte föna håret innan vi hade våra nyllen i tallrikarna så det liksom satte sig i mitt hår.

Vet sedan inte om det försvann, eller om jag helt enkelt hade vant mig och utsatte människorna på gymmet för plåga. Hursomhelst så har jag bakat - igen, så nu doftar det nybakat när man kliver in genom dörren. Så som det ska dofta. Typ. Vadsomhelst utom fisk.

Tre kaffeinlägg i rad går bara inte. I brist på inspiration får det skrivas om sängen. Jag visste det, jag blev bara tröttare efter en cat nap. Kände mig som pojken på Softlanpaketet. Helt ihopkurad och varm. Till skillnad från ute, där det är kallt och fortfarande blåsigt. Som tur är har vi el. Hjort(hålan)höjden klarade sig undan, tänka sig!



Nu tänker jag låta.. en slags dryck göra underverk med mig och därefter bege mig mot gymmet så jag med all rätt kan vara en lasy ass soffpotatis framför Desperate Housewives senare. Smell ya later!

Nyduschad och trött efter ett hårt (ja faktiskt, jag kör 120 procent numera) pass på gymmet. Max är ute med grabbarna och tar några öl. Han glömde handla på systemet tidigare så han fick ta med mina Sam Adams till förfesten hos Coffe.
Jag trånar nästan efter öl! Är så förbannat sugen! Istället är jag nykter och hyfsat nyttig ikväll så han kan bli full. Om inte det är kärlek så vet jag inte vad.

Tillbaks till gymmet då. Det var tomt och tyst. Ingen tränar på kvällen verkar det som. Trots peppande musik i lurarna började jag "roa" mig själv med att ifrågesätta varför träningsmaskinen jag då använde heter Ab Duction. Varför inte seduction? Man sitter ju där och blottar hela härligheten. Kände mig dock inte särskilt förförisk. Osminkad och troligtvis den slarvigaste uppsättningen någonsin.

Bruttar som faktiskt känner ett behov att ständigt vara snygg, även på gymmet, får ta mig fan skylla sig själva om de får dregglande publik medan dem använder den.



Nu skall kaffebryggaren göra nytta än en gång. Är nämligen fyllechaffis åt grabbarna. Kul... not.

Jag gillar att jag är så pass trött att jag jag skrev rubriken fel direkt "Jaf fuksar med koffen". Visst alla kan skriva fel ibland, men jag gick upp fem imorse och som "bloggare" behöver jag sällan titta ner på tagnentbordet när jag skriver.

Min plan, från första "Fan!" och andra diverse svordommar jag slängde ut pga oviljan att gå upp så pass tidigt, var att ta en cat nap när jag kom hem från jobbet. Men. Jag ska ju till gymmet. Sen ska jag baka. Bra kombination där! Jag bakar Max favorit till honom, så jag kan med gott samvete ösa på med glasyr för den delen.

Egentligen borde det inte hindra mig från att hamna i en konstig dröm eller två innan, men jag känner mig själv. Jag kommer inte gå upp sen. Jag kommer sova och bara bli tröttare om jag tvingar mig upp ur sängen ett par timmar senare. (Det är ack så svårt att ignorera sängen med våra nya, varma vintertäcken!)

Så jag använder mig av kaffe i stora lass. Jag borde kvickna till, gör ju dubbelt så stark som Max brukar. Eller så kan man välja att se det som om han gör hälften så stark som jag. Det beror på hur man resonerar. En religiös person hade samlat på sig kraft från gud. Jag väljer något med mer garanti.


Oh caffiene, give me strength!

Häromdan somnade jag på soffan som en gammal, sliten hund, efter en oändligt lång dag på jobbet. Tur att Max väckte mig så jag inte blev uppe hela natten. Sen att jag orkade resa mig upp direkt är en annan sak. Plötsligt sätter han på Two And A Half Men på - de nya, förfärliga avsnitten. Rätt som det var hoppade jag upp direkt och lämnade rummet för att hämta saft (läs: fly undan Ashtons omständiga roll i serien).

Till min förundran hade Max inte bytt kanal efteråt. Ropet: "Åh, han har gått ner!" fick mig att inse att han syftade på Jake. Nåja han ville kika lite snabbt för att se hur dålig serien egentligen blivit nu när Charlie är borta. Jag älskar Max fortfarande. Även om han såsmåningom kanske gillar det nya jag avskyr på 6:an.
Jag saknar Charlie Harper. - Nej mamma, jag är inte förtjust i honom!

Snabb förklaring till er: Min mamma har under åren alltid trott jag gillade någon bara för att jag försvarade, eller tog upp något positivt hos en kille. Det är sant. Hon trodde en gång att jag var intresserad av en 46 årig, gift man bara för att vi pratade "länge" en gång i USA.

Igår när jag fick frågan hur ofta jag egentligen bloggar kom jag på att jag inte bloggat på evigheter, Internettid.

Kortfattat så har jag inte haft något särskilt att blogga om. Varken en sjuk tanke eller händelse jag kände att jag ville dela med mig till er. Det ska ju vara något åtminstone.

Hade efterskotts Halloweenmiddag i fredags. Roliga bilder, men de bör godkännas innan jag slänger ut dem hursomhelst. Jag har trots allt - håll i er - hela 30 läsare ibland! (Det mina vänner kallas sarkasm för er som inte listade ut det)

Timmar innan middagen var vi på ÖoB och handlade bland annat toapapper. 4x6 rullar för ca 45kr. Max slängde då ut en typisk billig ÖoB-skämt "Oj, det var skitbilligt!" och fortsatte ta upp att det, om någon gång, vore läge att bli sjuka. Tänkte faktiskt skriva ett lite snabbt inlägg bara kring det, men vi hade för mycket att förbereda innan middagen. Och nu fick ni ändå höra om det. Till ÖoB: Go ahead, use it!

                                        

Ville inte att ni skulle tro Paranormal Activity skrämde ihjäl oss. Vi lever och livet går vidare. Jobb, sova och ja allt annat. Vi hyrde faktiskt efterföljaren.

Jag tror inte på spöken och demoner som det handlar om i filmerna. Ändå blev jag rädd. Max har alltid varit den modiga, men tom han fick gåshud. Å andra sidan tror han på spöken, så att han reagerade när vi började höra massa ljud från bl a elementen, i samband med filmen, är inte konstigt.

Jag gillar att vi inte bibehåller lika mycket "mystik" från varandra. Vi drack flera liter saft och efter filmen vågade sig Max först ut i hallen följt av: "Jag tänker lämna dörren öppen!" Det gjorde även jag. Fyfan! Nåja jag rapar åtminstone inte inför honom. Måste ju bete mig lite som en fin flicka.

Jag hatar skräckfilmer. Eller The Grudge för att vara exakt. Jag tror inte ens på spöken och sånt, men jag har haft ett flertal mardrömmar från den filmen. Det är något med långt svart hårt, kombinerat med äckliga ljud som skrämmer mig. Värst är ändå pojken som jamar. Ungar är otäcka redan som de är! Så kommer regissören på fler sätt att förvärra dem: Gör de bleka, svart runt ögonen och i munnen och jamar som en katt!

Bara för Halloweens skull har vi hyrt Paranormal Activity. Max brukar gömma sig och hoppa fram från ingenstans. Ikväll får han inte göra det!

Halloween kan nog vara bästa helgdagen. Den har ännu inte firats. Inte bryr jag mig egentligen att det inte skedde 31:a oktober, det är själva firandet i sig som ska bli kul! Beställde inte min kostym först igår. Hade sådan beslutsångest och Max var inte direkt hundra procent insatt i det hela när jag frågade vad han tyckte.

Häromdan fick jag bekräftat att tjejer engagerar sig mer än killar. När det gäller outfits i alla fall. Tjejer och bögar have an eye for detail.

- Max respons var kort och koncist: "Vet inte, jag kommer sätta på dig i vilket som."
- Jenny fick länkarna skickade till sin facebook, och hon kollade verkligen igenom detaljerna på var och en och jag fick tillbaks ett långt meddelande gällande passform och allt annat man ska ta hänsyn till.

Nu behöver jag er hjälp. Gick upp 5.00 imorse för jobbet, nu är jag redan hemma och helt slut (trots att jag sov djupt redan 21.05 igår). Så.. ska jag förtära oändligt mycket kaffe, eller sova en timme, eller två? Sms:a bara, ring inte ifall jag hunnit däcka i soffan.

Max har alltid varit mästerkocken och älskar att laga mat, till skillnad från mig som alltid fick ångest och huvudvärk innan hemkunskapen i högstadiet. Det var till och med värre än idrotten!

Jag bakar helst. Finns så mycket man kan kombinera med bara cupcakes till exempel. Ser mycket fram emot halloweenfesten, då jag ska baka allt möjligt med inspiration från buu.nu.

Som ni säkert vet är Max chilenare, och där äter många piroger. Klart vi ska ge oss på det. Eller, ja, han. Men jag kan assistera om det så behövs. Nu har han börjat baka, för att öva på själva degen. Hans debutscones blev finare än mina som jag bakat länge nu. Alltså kan han laga mat OCH baka. Det finns bara inte! Så nu ska jag bli bättre på att laga mat. Bara för att. Vi har hamnat i Jim-&-Cheryl-stadiet förstår ni.

Bloggen har fått stå på hyllan ett tag på grund av oändligt många visningar. Plötsligt känns det som om Blekinge är helt öppen för dessa produkter. Fortsätter det i den här takten skulle man kunna ha det som heltidsjobb istället för extra.

Jag är inte tillräckligt bloggskadad för att prioritera bloggen så fort jag är ledig. Max tog mig på utflykt igår. Gick i brunsskogen i två timmar - minst. Vi såg får den här gången. Till skillnad från korna vi såg förra veckan, ignorerar fåren oss helt och hållet.







Nu väntar tvätten. Ena tvätmaskinen har "exploderat" sönder, små delar ligger fortfarande framme, och den har inte blivit ersatt ännu, så det kommer ta dubbelt så lång tid med bara en tvättmaskin. Hur den exploderade kan jag inte förklara. Allt kan hända på Hjorthöjden.

Igår, efter tredje försöket, hittade vi äntligen till grottorna i Angelstue. Trots regnet och de konstiga korna, var det en bra och väldigt intressant dag.




Det var även som terapi för oss. Där fanns säkert massa spindlar som jag hatar, och ormar som Max fruktar mer än kors ögon. Jag brukade reta honom varje gång en Arla-reklam sändes.
När de stirrar på en med sina äckliga, skumma blickar är det otäckt enligt honom. Nu förstår jag.


Det var som scenen i The Birds. Det var vindstilla, helt tyst och korna stirrade på oss konstant, och följde minsta rörelse tills vi passerade dem.

Istället för att vara en bra tjej och försöka få Max på andra tankar slängde jag ut "Fan, vad de glor på oss! Inte läge att tacka för goda burgare nu kanske." Max var dock helt lugn och muade till dem för att få bra kort. Vi har även ett videoklipp, där man ser hur de närmar sig. Vi är riktigt cow-magnets.

Kommer inte ihåg senast vi åkte till Varberg så ofta. Jag är så lat och lämnade resväskan framme från senast (men den är tom, lovar!). Vi åker ju ändå imorgon igen. Kalle och Lindas bröllop är efterlängtad, är nästan pirrig för dem!


Bilden hör inte ens ihop med inlägget, jag vet. Har redan lagt ut alla bilder som finns i datorn. Och vet inte vad jag ska ta kort på heller, så det får bli den här från utklädnadsshowen. Vår klass var mer eller mindre de enda som behöll dräkterna på hela tiden. De i bakgrunden hade klätt ut sig till den där Saw-gubben. Att äta med mask kan då inte vara det lättaste.

För övrigt är jag ledig idag och börjar bli riktigt rastlös. Funderar nästan på fördriva tiden med att göra ett nytt album, från utklädnaden i skolan, på facebook. På tal om det - Frida, skicka de förbannade bilderna någongång! Du har de roligaste!