Sara Smith

Mellan 21-22 ska jag möta upp Frida på stan. Finns brasan i torget är det klart man ser den där det är centralt och mycket folk :)

Kvällens förstärkare:



Hoppas ni alla får en härlig kväll!

En septemberkväll 2008 var jag på fest hos Emelie och fick höra om en kille, vid namnet Max, som min vän Frida berättade om. Jag må ha varit lite berusad i början, men var ändå klar i huvudet för att förstå och jag blev nyfiken på honom. Timmar sernare var varken hon eller jag i ett vettigt tillstånd, vilket ledde till att Frida ringde upp den här killen, som var bra vän med hennes dåvarande kille. Vi gömde oss inne på toan och hon sa ett snabbt "Hej, du ska få prata med en vän till mig" när han svarade och gav mig luren. Jag minns dessvärre inte mycket från det samtalet, men jag lät tydligen riktigt konstig och påbörjade en konstig konversation. Samtalet kan dock inte ha varat längre än fem minuter, vilket var tur både för Max och mig!
Månader gick, det nya året inleddes och jag hade inte pratat med honom på ett bra tag. Frida, liksom hennes kille, höll på säga gång på gång att det vore kul om jag och Max kunde träffas någon gång. Av någon märklig anledning blev jag nervös bara av tanken, fast jag egentligen ville träffa honom...
- vilket jag gjorde, rent spontant på min 19 års-fest, runt elva tiden. Hade jag vetat det i förväg vore jag nykter istället för aspackad, men jag fick veta att Fridas kille och Max var på väg hem till mig (efter mycket om och men och en jädrans massa tjat) lite för sent. Jag hann inte nyktra till men på grund av tillståndet jag befann mig i brydde jag mig inte om att göra bort mig! Max, social och trevlig som han är, hälsade han på alla mina vänner i vardagsrummet och det var en helt okej stämning tills jag tillslut inte kunde hålla min trut och föreslog att vi alla borde ta ett bad. Suck... Hursomhelst så sjöng alla, inklusive Max för mig på 19 års-dagen och de åkte hemåt strax innan tolv.
Morgonen därpå skämdes jag mer än jag någonsin gjort i hela mitt liv, för jag ville inte ge Max dåliga intryck. Jag kände mig hemsk och utskämd i en hel vecka, men kom över det tillslut.
Under påsklovet firade jag, Frida, Malin F, Hulya och Emma, tillsammans med Amanda och hennes vänner att påsklovet var här. Vi hade jättetrevligt och mot kvällens slut fortsatt diskussionen om varför jag inte hade ringt Max än. Jag sa att jag redan sumpat det helt, plus att jag ändå inte hade hans nummer, men Frida och några till sa att jag inte borde ge upp bara för jag gjort bort mig och det slutade med att jag hade hans nummer och var såå nära att ringa honom direkt. Jag lät bli, med tanke på att jag inte ville störa honom den kvällen och jag var dessutom osäker på vad jag skulle säga till honom.
I veckor velade jag fram och tillbaka gällande om jag skulle ringa Max eller inte. Jag kände honom inte, men kunde ändå inte få honom ur mina tankar.
Sen den 7e april fick jag ett sms från Frida där det stod "vi tänkte ha fest hos f när jag och malin kommer tillbaks från kryssningen. vill du komma i så fall fixar han så Max kommer." Det hann inte gå en hundradelssekund innan jag svarade ja!
Kvällen den 8e april mötte jag upp Frida och hennes kille innan vi åkte hem till honom. Innan dess kunde jag inte bestämma mig vad jag skulle ha på mig; en klänning eller halvfin vardagsoutfit? När det var försent hade jag självklart ångrat mig. Runt halv åtta tiden åkte vi tre till Ica ettan då Fridas kille fick sms från Max att han var precis utanför och väntade. Plötsligt blev jag sjukt nervös så mina händer skakade. Det var bara någon minut kvar tills Max och jag skulle hälsa på varandra för första gången - på riktigt och under nyktra, icke-pinsamma tillstånd.
När jag såg honom stå där och fick en kram av honom släppte nerverna och jag var endast riktigt glad (fast händerna skakade ju fortfarande). Han bjöd på en öl och vi satt bredvid varandra i soffan och pratade om det mesta, även om mina pinsamma handlingar som jag gjorde och sa på festen. Men det var bara en liten del. Jag ville aldrig att kvällen skulle ta slut, jag hade så kul! Max frågade om jag var flygrädd och jag sa nej, därmed frågade han om jag skulle vilja flyga med honom nästa dag. Jag tackade genast ja såklart och var redan längtansfull!
Nästa dag kom han och hämtade mig vid tre tiden och vi åkte iväg till flygklubben. Jag började tycka om honom redan då och löjligt som det här kommer låta var det inte bara flygturen som fick min puls att öka, utan mestadels Max själv! Jag hade grejer att göra senare under dagen så behövde tyvärr säga hejdå efter flygklubben, men vi pratade om att ses igen och att vi skulle höras.
Under två veckor träffades han och jag ganska ofta, vi var mycket hos honom och hyrde film, drack vin och åt vindruvor och sånt. Det visade sig att Max och jag hade mer gemensamt än vad jag trodde och jag blev alltmer lycklig för varje gång vi sågs!
Efter att ha dejtat i ca två veckor gick Max och jag ut med Frida och hennes kille på krogen och dansade och hade jättetrevligt. Innan jag och Frida mötte upp dem fick jag höra från Fridas kille att Max var glad att han och jag träffats. Kul var det att höra att han tyckte likadant som mig.
Veckan därpå, onsdag den 29:e april hade vi en diskussion om oss. Hur vi kände osv. Det slutade med att vi kom fram till att vi var tillsammans. Jag var lyckligare än någonsin och inte långt efter det sa vi att vi älskade varandra för första gången.
Tiden har gått så fort, jag minns det än som om det vore igår Max och jag först träffades. Enda skillnaden är att jag är mer kär i honom nu än jag någonsin varit tidigare och jag älskar honom mer och mer för varje dag! ♥

"Jag vill inte dricka om jag inte kommer bli full. Det känns ganska onödigt..."

Ja, Erika låter precis som jag för flera år tillbaka. En gång i tiden var jag som familjens svarta får. En rebellisk tonåring som verkligen ville leva livet.
Nu tycks det vara lillasysters tur.

Jag säger som Stewie Griffin gjorde när mamma Lois trillade av stolen som hade en lös fot och hon inte bröt nacken, som han planerade: DAMN!!
Jag känner mig elak och självisk, men det är inte meningen att framstå på så vis...
Man ses inte ofta under distansförhållanden, det är självfallet. Nu är Max, personen jag älskar mest i hela världen och saknar oerhört mycket, i Stockholm på återträff med gamla soldater och jag tycker det är jättekul för hans skull, det finns nog inget bättre än att göra och se honom lycklig, men jag kan samtidigt inte sluta tänka på hur jobbigt det är att veta att han bara är drygt en liten timme ifrån mig. Jag har åkt till huvudstaden ett flertal gånger rent spontant bara för att shoppa och åka hem igen efter ett tag. Nu, rastlös och med denna tanke som fastklämd i skallen, frågar jag mig själv om jag ska gå och lägga mig för natten redan eller vara vaken och försöka hålla mig så sysselsatt som möjligt? För dum som jag är (trots att vi ska ses helgen vecka 16) blir jag inte av med tanken. Jag vill åka och träffa honom - inte ikväll eller lördag, så han kan vara med sina vänner så mycket som möjligt, men typ på söndag bara säga hej och bara vara med honom.. en liten stund bara..

Igår efter praktiken bestämde jag att prova på och vara nyttig. Smakade illa, tills jag hittade dressingen som låg begravd i mitten... Jag valde kycklingsalladen över pizza, vilket är ett mirakel med tanke på den amerikanska, "älskar-mat"- och Smith-genen. Men en sak slog mig, och det var att sommaren snart är här, jag kommer #1 gå runt på stranden i bikini mycket och #2 inte använda någon foundation eller puder överhuvudtaget och vill inte riskera att käka för mycket onyttig skräp- och snabbmat och därav bomba hyn med finnar och jag vet inte vad. Tog bort sminket nyss, vilket jag brukar vänta med o göra först på kvällen, men det e härligt, huden andas och klockan är bara halv sex :P
Nu: ut och hitta solen i hopp om att få lite färg :)

Råbyspåret kunde lika gärna aldrig hänt, men det är vår och mamma och Erika skulle ha varsin glass, så varför inte jag?

P.S DON'T JUDGE ME xD

Nu är jag riktigt glad! :D Vecka 16 och 19 ska jag träffa världens snällaste, gulligaste, mest kärleksfulla killen :) Vecka 16 är ju snart yaayyy ♥