"en stor, mjuk balle"
Jag bakar helst. Finns så mycket man kan kombinera med bara cupcakes till exempel. Ser mycket fram emot halloweenfesten, då jag ska baka allt möjligt med inspiration från buu.nu.
Som ni säkert vet är Max chilenare, och där äter många piroger. Klart vi ska ge oss på det. Eller, ja, han. Men jag kan assistera om det så behövs. Nu har han börjat baka, för att öva på själva degen. Hans debutscones blev finare än mina som jag bakat länge nu. Alltså kan han laga mat OCH baka. Det finns bara inte! Så nu ska jag bli bättre på att laga mat. Bara för att. Vi har hamnat i Jim-&-Cheryl-stadiet förstår ni.
När demens inte är roligt längre
Max kom hem 18.00 igår kväll, helt slutkörd efter en lång dag på jobbet. Jag gick runt i skrotkläder och slarvigt uppsatt hår, då jag hade storstädat hela dagen. Det första Max frågar mig är: "Skulle inte vi på middag?"
Jag: Skulle vi?
Max: Hos André och Jenny. Eller är det imorgon?
Jag: Ingen aning.
Så jag fick ringa Jenny och dubbelkolla. Vi hade diskuterat det för över en vecka sedan, men mitt minne var uppenbarligen inte det bästa.
Jenny: Hej!
Jag: Hej! Du, var det ikväll vi skulle till er?
Jenny: Ja, har inte André sagt till Max?
Jag: Nej, men, när ska vi va hos er?
Jenny: 18.30. Om sju minuter.
Jag: Ofan! Okej vi ses snart!
Vi var rekordsnabba den kvällen. Duschen, sminkningen och håret tog en kvart. Ni som känner mig vet att en halvtimme till att fixa mig inför middag är nästintill omöjligt. Men under lagom mycket stress är inget omöjligt! Snäll som Jenny är sa hon att vi kunde komma över närsom.
Måste säga att det var en tröst att Emma och Johan bara kom ca två minuter innan oss.
Hjorthöjden är lite ghetto och må suga getballe, men vi har nära och bra till de bästa grannarna. Extra bra när man är lite sen dessutom!
Sex säljer
Jag är inte tillräckligt bloggskadad för att prioritera bloggen så fort jag är ledig. Max tog mig på utflykt igår. Gick i brunsskogen i två timmar - minst. Vi såg får den här gången. Till skillnad från korna vi såg förra veckan, ignorerar fåren oss helt och hållet.
Nu väntar tvätten. Ena tvätmaskinen har "exploderat" sönder, små delar ligger fortfarande framme, och den har inte blivit ersatt ännu, så det kommer ta dubbelt så lång tid med bara en tvättmaskin. Hur den exploderade kan jag inte förklara. Allt kan hända på Hjorthöjden.
Trångt hål bättre än inget hål
Det var även som terapi för oss. Där fanns säkert massa spindlar som jag hatar, och ormar som Max fruktar mer än kors ögon. Jag brukade reta honom varje gång en Arla-reklam sändes.
När de stirrar på en med sina äckliga, skumma blickar är det otäckt enligt honom. Nu förstår jag.
Det var som scenen i The Birds. Det var vindstilla, helt tyst och korna stirrade på oss konstant, och följde minsta rörelse tills vi passerade dem.
Istället för att vara en bra tjej och försöka få Max på andra tankar slängde jag ut "Fan, vad de glor på oss! Inte läge att tacka för goda burgare nu kanske." Max var dock helt lugn och muade till dem för att få bra kort. Vi har även ett videoklipp, där man ser hur de närmar sig. Vi är riktigt cow-magnets.
Kärringhålan
Innan man slår till
